Elden og språkförmågan hos Homo erectus - Eurasiens språkfamiljer XXXIV

 

Erectus havandes även lämnat ½ miljon år gamla spår efter sig som tyder på att erectus systematiskt nyttjade elden, men huruvida hon visste huru man antände en eld vetes ej. Även moderna människor exempelvis de som i fordomlig tid funnos på Tasmanien behadde ej kunskap huru man tände en eld, bara hur man bibehöll en som naturen själv tänt. De omfattande brandlagren tyder på systematisk utnyttjning, antagligen först för att få skydd mot rovdjur samt kyla, men senare även för matlagning. Bruket utav eld är essentiell i kognitionsutveckling og perceptionsförmågan därtill, visandes att man gått från det naturliga stadiumet att vara rädd för elden, till att förstå att även andra varelser äro rädda för elden varhän man kunne nyttja den för sin egen nyttjnings skull, samt naturligtvis att den fungerar som skydd mot kyla, plus förbättrar kosthållningen. Vissa taga eldens intellektualisering som en bra indirekt påvisning om förekomsten utav språkförmågans basförekommande protospråk, gällande erectus påvisa alla tekniska samt övriga olika utvecklingar ock förekomster likväl klart og tydligt på förekomsten utav protospråk, en förutsättning för konstruktiv lärförmåga. Att man skapat eld og verktyg, planerat, inhämtat materiell, skapat båtar, rest till havs, designat samt humoristat sig, allt peka på en utvecklad social talförmåga. I riktighetens namn bör ånyo påtalas att man ej vete om homo erectus faktiskt hade fullskalig språkförmåga inom syntax og grammatik, däremot tros vi veta att man ej kunne artikulera på samma fulltaliga vis som oss. Det finnes antydningar kring att våran syntaktiska förmåga är tätt närutvecklad tillsammans med vår fonologiska förmåga varhän denna aspekt omöjliggöres för erectusianerna.

~

Axat från boken Eurasiens språkfamiljer.