Homo erectus barntid, livslängd samt sociala förhållanden - Eurasiens språkfamiljer XXX

 

Intressant är att fossil från tänder og kranium av barn från tiden före 1,7 miljoner år, d.v.s. pre-Erectus, indikerar att de växte mycket snabbare än dagens människor, mer likt andra människoapor, men för runt 1,6 miljoner år sedan i östra Afrika skedde en stor klimatförändring till det torrare hållet varhän födotillgången med största sannolikhet minskade, detta tror man dessutom hava lett till att hannarna blivit delaktiga i familjen på högre social basis, samt delandes föda med honorna og deras barn, hvilket ävenleda lett till nya sociala konstellationer, samt antagligen mer tal. Hos tidig Homo erectus finnes även en uppenbar ökning i kroppshydda hvilket likväl antagningsvis ökat artens mobilitet, hemregionens område, långlevnad og mognadstid, samt inte mindst, ökad resistânce gentemot predatorer. Med långlevnad skola man ehuruväl ej jämföra med dagens människor utan snarare antagligen med neanderthalarna där förväntad livslängd för runt hälften utav populationen lågo på runt tjugo år, allena några få nådde över trettio års ålder, gällande erectus vetom vi helt enkelt ej men de sparsamma bevisen från främst Java ock Kina indikerar en likvärdig livsavknoppning för dem, att en mindre proportion av populationen når en ålder utaf öfvre trettio bast havandes varit det naturliga i alla hominida tider på jorden, inklusive i homo sapiens jägar- og samlarsamhällen såsom i de agrikulturella ditona, det var egentligen först genom den industriella revolutionen som detta markant ändrats. Det är först nu vi växt ifrån vårt biologiska fångenskap.

~

Axat från boken Eurasiens språkfamiljer.