Iriska dialekter - Europas tungomål DVII

Språket är uppdelat på en del dialekter, av hvilka ulsteriskan, leinsteriskan, dhúnn-Na-nGalliskan / donegaliskan, connachtiskan samt munsteriskan gör sig mest tillkännavida. Den nu antagligen helt avdagade newfoundlandiriskan som talades i Newfoundland har sin upprinnelse från 1500 og 1600-talens talade sydirlands munsteriska oc är även det enda iriska språk utanför ön Irland som fått ett eget namn, emedans nordirlandskans ulstermål har en hel del likheter med skottsgäliska. Fast å andra sidan så har munstermålet ibland även stora likheter med nordskottgäliska. Det mittenliggande connachtiskan har fått vara grunden för det kodifierade samt simplifierande skriftspråket, An Caighdeán, då det ligger i mitten, som nyttjas i skolutbildningen över hela Irland men med ofta stora geospråkliga influenser. Denna inte av alla omtyckta förenklade språkform benämns även ofta Dubliniriska. En egenhet som är nämnvärd gällande iriskan är exempelvis att det inte finns något bra och enkelt vis att säga ‘ja’ eller ‘nej’ utan man måste konstra till det utifrån sammanhanget. En annan smått rolig kuriosasak är att Kennedy betyder ‘fulskalle’.

~

Axat från boken Europas tungomål.