Den tidiga iriskan samt oghamalfabetet - Europas tungomål DIII

Den tidiga iriskan har bevarats till oss genom korta inskriptioner från 300- og 500-talen med det ogamiska, ogham på modern iriska, alfabetet som finns i över 350 inskriptioner där fonologiska arkaismer samt gamla kasusändelser finns med. En fonologisk utveckling man kan se är att det i oghamskrift förekommande ordet maqqi, genetiven för ‘son’ i senare bevarelser modifierats till maic - idag ser vi ordet ofta i efternamn och det  figurerar som de svenska son-namnen, såsom i MacArthur. Det ogamiska alfabetet var sannolikt inspirerat av latinets alfabet som infördes vid samma tid genom kristendomens intåg - namnet ogam kommer från den keltiska gudomen för vältalighet. Alfabetets införande gjorde så att gamla sagor och dikter kunde skrivas ned samt då bevaras till eftervärlden, tyvärr så gjordes ej detta angående druidernas kunskap då detta var strikt förbjudet, ett förbud som verkar ha efterlevts. En av de viktigaste böckerna som nedskreves var Book of Armagh som skrevs på latin år 807, men den innehöll några iriska meningar och det skriftsystem som användes här använde man ända fram till 1900-talet. Den äldsta bevarade heliriska skriften är Lebor na hUidre, hvilket betyder ‘Den gulbruna kons bok’ och den är skriven omkring 1100, men innehållet anses vara avsevärt äldre; den äldsta prosatexten är Apgitir Chrábaid, hvilken skrevs av Colmán som lämnade jordelivet anno 611.

~

Axat från boken Europas tungomål.