Armeniska språkets historia - Europas tungomål CCCLXIX

Som nämndes så har språkgruppen genomgått stora förändringar från det protoindoeuropeiska språket, bland annat så har det tagit emot stora influenser från andra indoeuropeiska språk och ända fram till slutet av 1800-talet så debatterades det om armeniskan inte tillhörde den iranska språkgrupperingen. En vet nu att så inte är fallet, men armeniskan har likväl fått ta emot en mängd inlån från den iranska språkgruppen, och då främst från parthiskan. Den grammatiska strukturen är klart nativ og ord som hayr korresponderar direkt till latinets pater. Den medelarmeniska tiden inföll vid 1100-1600-talen, och den tidens skriftliga språk ser liknande ut, hvilket antagligen beror på att man velat förvalta den språkliga traditionen, man ville följa författarna som skrev under den nämnda ‘gyllene epoken’ som varade emellan åren 407-470. Men med hjälp av textanalyser så kan man utpeka minst två lingvistiska subperioder, en postklassisk från 500- till 600-talen och en premittenarmenisk tid från 700-talet till 1100-talet. Från 1600-talet och framåt så var det dock grabar som var det fina sättet att skriva hvilket änskönt ej hindrade utvecklandet utav ett skriftspråk mer snarlikt talspråket, härigenom framkom även olika skriftspråk utefter den stora splittringen i väst samt öst.

~

Axat från boken Europas tungomål.