Som nämndes
så har språkgruppen genomgått stora förändringar från det protoindoeuropeiska
språket, bland annat så har det tagit emot stora influenser från andra
indoeuropeiska språk och ända fram till slutet av 1800-talet så debatterades
det om armeniskan inte tillhörde den iranska språkgrupperingen. En vet nu att
så inte är fallet, men armeniskan har likväl fått ta emot en mängd inlån från
den iranska språkgruppen, och då främst från parthiskan. Den grammatiska
strukturen är klart nativ og ord som hayr korresponderar direkt till
latinets pater. Den medelarmeniska tiden inföll vid 1100-1600-talen, och
den tidens skriftliga språk ser liknande ut, hvilket antagligen beror på att
man velat förvalta den språkliga traditionen, man ville följa författarna som
skrev under den nämnda ‘gyllene epoken’ som varade emellan åren 407-470. Men
med hjälp av textanalyser så kan man utpeka minst två lingvistiska subperioder,
en postklassisk från 500- till 600-talen och en premittenarmenisk tid från
700-talet till 1100-talet. Från 1600-talet och framåt så var det dock grabar
som var det fina sättet att skriva hvilket änskönt ej hindrade utvecklandet
utav ett skriftspråk mer snarlikt talspråket, härigenom framkom även olika
skriftspråk utefter den stora splittringen i väst samt öst.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento