Det verkar som om
A-tokhariskan var ett äldre språk som höll på att dö ut vid de tidigaste
bevarade nedskrifterna och enbart förbehållet till liturgiska skrifter i
kloster i öst, hvilket det antagligen hade varit under flera århundraden.
B-tokhariskan var å andra sidan mer spritt och använt, det var også B som gav
till A ifråga om lånord, emedans det inom ortografin var tvärtom. Det verkar
som om befolkningen i de östra områdena icke längre talade A-tokhariska när
språket nedskrevs, även om de en gång gjort det, men om de klosterboende gjorde
det är svårt att sia om, de skrevo åtminstone på språket. De östtokhariska
områdena bleve även ständigt angripna från variösa grupperingar, bland annat
kineserna, och detta kan havandets bidragit till språkets förintelse, antingen
genom ett blodigt alternativ eller för att man inte hunnit absorbera
nykomlingarna innan nya anlände. Via kol-14-datering av vissa manuskript har
man noterat att tokhariska B varit i skrift emellan 400-1200-talen, emedans
tokhariska A i undersökta dokument haft en kortare nedskrivningsperiod om
omkring 700-1000 e.kr. hvilket ändå möter ögona genom dess samtidighet.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento