Det var också
upptäckten av detta mål som hejdade den allenarådande, välkända, samt
allomfattande centum / satəm-uppdelningen av de indoeuropeiska målen,
uppkallat efter ordet för ‘hundra’, med centum i väst samt satəm
i öst, och det visade sig att tokhariskan var ett centumspråk, då orden för
hundra var i A) känt ock i B) kante - uppdelningen verkar således
ha minskat mycket i relevans, eftersom man har funnit detta östraste
indoeuropeiska språk att tillhöra den västraste delen utan att trovärdigt kunna
förklara huru det kan förhålla sig så - men en mängd teorier har framlagts
genom tiderna. Även anatoliskans luviska visade sig vara en viktig del i spelet
kring denna uppdelning, då den behaver språkliga beståndsdelar som äro
karaktäriserande för båda uppdelningarna utan att övriga anatoliska språk hava
detta, hvilket komplicerar till bilden väldeliga. Man böre numera enbart nyttja
denna uppdelning på rent lingvistiska grunder, oavsett målens geografiska
belägenhet.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, språk, lingvistik, indoeuropeiska, hundra, tokhariska, luviska, Östturkestan, int
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento