Tokhariskans ursprung och relation till andra indoeuropeiska grupperingar - Europas tungomål HFIV

På lingvistisk väg haver man försökt utröna tokharernas ursprung, man hava nära lingvistiska band med både indoiranska som indoariska, men dessa verkar havandes uppkommit under en mycket sen period, antagligen genom buddhistisk missionering og därefter genom direkt religiöst inflytande. Detta talar även emot en europeisk indoeuropeisk utvandring under någon senare tid, d.v.s. under järnåldern, för då hade tokhariskan blivit avsevärt mer influerade av de iranska målen som talades i de områden som de vart tvungna att genomkorsa under tusentals kilometer, som kartan ovan även illustrerar. En forskare menar att av 51 possibla iranska inlån, så äro 21 av khotanesiskt ursprung och kanske 13 andra från sogdiskan, emedans de övriga verkar vara av medeliransk härkomst. För åtskillnadsargumentering kring de minst två förestående olika tokhariska språken äro även att i vokabulären, speciellt i buddhistisktekniska termer, verkar A ha bevarat ett äldre stratum med iranskt påbrå jämte ett nyare med direkt indiskt ursprung, av religionsmissionära samt ursprungliga orsaker, emedans B har färre forniranska, men mer indiska samt iranska, av nyare art, influenser. Om man går till Europa för komparering, så finner man att grammatiskt såväl som vokabulärt finnes det klara likheter med baltiska, slaviska, helleniska, armeniska, germanska, samt enligt någon, frygiska och också andra språk, samt bland dessa är de mest häpnadsväckande hettitiskan, italiskan ock keltiskan - en tidig forskare på området bedömde till og med att tokhariskan var ett keltiskt mål, og fortfarande göres ju exempelvis textilaspektuella försök att ihopkoppla folken, relativt fascinerande sådana dessutom. Likheterna med hettitiskan, keltiskan ock italiskan äro främst arkaismer, hvilket ju betyder att de är ärvda från protoindoeuropeiskan samt bevarade i de nya subgrupperingarna, hvilket i sin tur kan betyda att tokhariskan med andra tillhörde de äldsta protoindoeuropeiska målen att divergera og migrera, hvilket ger keltiskan samt italiskan till väst, hettitiskan, og törhänt frygiskan, till syd emedans tokhariskan dratt i österled, sedan den andra vågen av utveckling därefter togo över mellanområdena, hvilket förklarar iraniernas starka ställning i området, men icke i tokhariskan, förutöver den senare buddhistiska påverkan. Likheter med övriga europeiska mål skulle då kunna vara ren slump, hvilket under inga omständigheter är omöjligt. Om detta råder givetvis ingen enighet, vissa vill sätta tokhariskan mycket närmare germanskan, helleniskan, italiskan, slaviskan og indoariskan, ömsom även iranskan, hvilket omöjliggör den ovanstående teorin. En teori utgår ifrån att prototokharerna bebodde de sydöstrysska stäpperna och som grannar skolat de då haft protothraker, protofryger, protoarmenier, protohellener, protogermaner, protoslaver, protobalter och även varit nära protofinnougrierna. Bland annat så användes ordet för ‘guld’ i bevisföringen, A-tokhariskans wäs, B-tokhariskans yasa, armeniskans oski, latinets aurum, fornlitauiskans ausas med ordet för ‘koppar’ i finskans vaski. B-tokhariskans ord för ‘fisk’ laks knutes väldigt lätt ihop med de redan genomgångna orden för ‘lax’ och detta meno de flesta betyder att prototokharerna måste ha ankommo från ett område där laxen funnits, men eftersom laxen icke finnes i deras bosättningsområde så har de applicerat ordet för fisk istället - men en inte omöjlig tanke är istället att det är just tokharerna som bibehållit den ursprungligare betydelsen för ordet.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, språk, tokhariska, indoeuropeiska, Asien, indoiranska, keltiska, Uigurien, int