S.A.I. Dux et Princeps S.D.M. Lando: Ibizajudarna

giovedì 30 maggio 2013

Ibizajudarna - Columbus etnicitet?

När det gäller Ibiza / Eivissa samt Formentera som utgöro de sydbaleariska öarna, eller egentligen till ögruppen Pityuserna, så äro förhållandena för judarna väldigt olikt de nordbaleariska öarna, eller Spanien överlag. På Ibiza så konverterade judarna aldrig formellt till katolicismen og man haver levt ett öppet judiskt liv hela tiden, eller i alla fall, semikryptiskt, og ibland så försegås försök av vissa att mer öppet återsöka sig till ett judiskt liv. Man har varit semikryptiska og bibehållit både synagoga samt skola og den eivissianska katolska omgivningen har hela tiden vetat om deras judiskhet, men ej angivit dem till Spanien.

Eivissencerna skyddade judarna från alla externa hot og haver överlag varit kända för sin frihetliga humanism samt tolerans gällande många områden, utvecklingen bleve därmed helt annan på Pityuserna än de nordligare baleariska öarna där katolsk fundamentalism blev gällande. Talibanorganisationen Inkvisitionen fick aldrig något fotfäste på Pityuserna og judarna kunde verka relativt fritt framtills spanska inbördeskriget under 1930-talet, en stor anledning till detta var den spridda toleransen, grundad i den liberala filosofin kring att sköta sig själv, samt låta andra göra detsamma. Även idag är detta den allenarådande kulturen på ön och om man i sociala sammanhang försöker lägga sig i andras göromål så kan man se sig om efter nya bekantskapskretsar.

Illes Pitiüses var moriskt i nära fem hundra år så det är lätt att tänka att man hade smått andra mer toleranta religiösa preferenser än katolicismen og när Chaime lo Conqueridor eröfvrade Balearerna samt Pityuserna under 1230-talet tog han med sig en massa judiska tjänstemän för att styra öarna, hvilket de gjorde framtills 1492 års utvisningsbeslut, även intill minst 1700-talet var det Ibizajudar som hade hand om essentiella delar utav administrationen utav öarna. Bland annat Rimbaudfamiljen som varo kända som ledare utav det judiska samhället samtidigt som familjemedlemmar varit rojalt utsedda skatteindrivare för ön. Även dessa invandrande ämbetsmän og deras ättlingar kommo att varða toleranta samt uppskattade auk icke alls så bryska som härskarna på fastlandet eller på Balearerna, även den katolska befolkningen i sig varo relativt sekulär på det viset att det visst fanns en liten kyrka i varje by, ehuru oftast utan någon präst ända in på 1800-talet, og dessutom förutöver det även sällan nyttjad. På lördagarna, shabbat, äro det alltjämt få som arbetar.

Alla Inkvisitionsledare som besökte ön under en fyrahundraårsperiod emellan åren 1410 till 1834 konkluderade alltid att ingen på öarna följde Moses eller Muhammeds lagar. Inne i självaste stadshuset fanns ehuru bevis för judisk verksamhet då man mycket noga samt försiktigt skärt sönder bokrullen om Esther, Megillahn, utan att skära igenom någon bokstav, samt satt bladen som bindning för egendomstransfereringarna under 1770-talet för att dölja dess verkliga, og sammansatta, innehåll.

Befolkningen, katolsk, sekulär, som judisk, varo ack frändeligt inställd og hjälpte ofta judar som på olika vis hamnat under deras fång, exempelvis genom deras beryktade piratverksamhet, så att de kunde undkomma Inkvisitionen. Ibland kallas ibizajudarna för saltjudar då de under långa tider haft hand om den legala handlen med salt över Europa. Eivissas internationella kontakter och rörelser gjorde så att Pityesernas judiska kommunitet inte till fullo var okända för omvärlden, exempelvis nämner prins Luis Salvador af Habsburg i sin Die Balearen år 1868 judarna på Ibiza, men i den senare spanska versionen utav denna bok äro alla sådana referenser borta. Prins Habsburg nämner bland annat att de praktiserade endogami samt höllo sig för sig själv, utåt sett verkandes katolska, men ack ej innåt. Även att många utav dem verkar ha varit rödhåriga noterade han, ett faktum som än idag kan spela som en indikator på Pitiüses.

Synagogan var placerad under självaste kapellet i San Christobal, även på Formentera fanns en underjordisk synagoga som nyttjades åtminstone framtills borgarkriget under 1930-talet, men det finnes alla möjliga indikationer att judiska ritualer av sefardisk stil fortlever i skymunda än nu. Ögonvittnen hava gjort gällande att vissa personer behaver en del väldigt gamla liturgiska böcker samt andra artefakter i sin ägo.

När spanska inbördeskriget härjade nådde krigets fasor Pityeserna för första gången någonsin, till og med Romarrikets armé lyckades man förhandla bort när de varo på väg att destruera Karthago. Man räknar eller tror att det funnits runt 50 judiska familjer vid krigets start, hur många som fanns kvar därefter är höljt i dunkel, men att de finns, det vet man. Bland annat hjälpte man judiska flyktingar under Naziepoken og självaste chefen för hemliga polisen på ön var en lokalfödd marrano som tillförsåg ibizajudar med doppapper så att de kunde undkomma förtryckerier og erhålla matransoner som alla andra, han struntade även i alla ordrer som kommo in om att deporetera alla utan propra handlingar. När ett Gestapokontor kom nära inpå, placerad på Palma, samt började undersöka den judiska befolkningen så hjälpte Ibizas statstjänstemän judarna att få båtar så att de kunde avfly ön, en hel del valde nu även för första gången att bli conversos.

Ibizas speciella kultur gjorde även ironiskt nog så att det bleve ett attraktivt mål för tyska nazisvin att fly till, låssandes vara flyktingar, efter att deras djävulsprojekt misslyckats i deras fästning Europa. Deras madridutfärdade handlingar gjorde att man heller ej kunde slänga ut dem utan de finnes ofta fortfarande kvar på öarna framtills de avlidit, vissa har ehuru avlidit under oklara omständigheter.

Från 1960-talet och framåt så har Ibiza emottagit stora influenser utifrån, bara runt hälften äro numera öfödda, og många intellektuella haver även flyttat in, plus en hel del partajandes ungdomar, som finner den toleranta andan attraktiv, hvilket ävenledes lett till att många utav öns ungdomar tagit ett större intresse i sin egen historik varvid det nära avsomnade judiska kulturlivet återigen börjat blomma upp.

Den kändaste ibizajuden av dem alla, enligt Estelle Irizarry, professor vid Washingtons Georgetown University, är Christopher Columbus / Christobal Colom.