Faliskerna et Faliskiskan

~ 
Faliskerna var ett italiskt antikt folk som var bosatta strax norr om Rom samt fungerade som en förbindelselänk mellan etruskerna i norr, som de varo kulturellt influerade utav og därmed närstående med, samt söderliggande område, de spelade alltjämt därmed en relativt viktig roll, men underkuvades av romarna i och med erövringen 293 f.kr. Före detta var man självständiga, men stödjandes det Etruskiska förbundet. Etruskerna benämnde dem som feluskeś, dem själva som falesce, enligt vardera en inskription.

Huvudorten Falerii / Veteres, nu Civita Castellana, förstördes 241 f.kr. och befolkningen flyttades till Falerii Noui, vars namn åtfinnes än hos kyrkan S. Maria di Falleri som dessutom har väggar från 300-talet f.kr.. Vid destrueringen av Falerii skall 15 000 falisker fått sätta livet till. Språket bedömes ha utdagats runt år 150 f.kr., insassimilerat i latinet.

Faliskerna hade långtgående kulturella kontakter med etruskerna og deras kultur bleve närstående, men de språkliga skillnaderna kvarstår - faliskerna var ett italiskt folk, tillhörandes den indoeuropeiska språkfamiljen, emedans etruskerna hamnar helt utanför dessa enteter som troligtvis, likt baskerna av ännu idag, utgjordes utav en preitalisk befolkning. Det kan även vara så att vissa faliskiska lingvistiska egenheter är av etruskisk härkomst. Den latinska arkaiska varianten som var förhärskande i Praeneste var kanske ett övergångsspråk emellan faliskiskan samt latinet, och hade även den vissa fonetiska egenheter gemensamma med faliskiskan og törhända med etruskiskan, vars inflytande den stod under.

Att faliskiskan var särleda nära besläktat med latinet haver man kunnat uttyda utav de omkring 100 inskrifter som ännu finnes bevarade, hvilka antagligen har visat att faliskiskan potentiellt kan vara det språk som stod latinet närmast. Det verkar stå klart att faliskiskan är ett klart nabospråk till latinet, detta gör givetvis att de båda skiljer sig åt en del ock i vissa av de element som i faliskiskan är olika latinet, liknar språket, ibland identiskt, istället umbriskan, antagligen för att det likväl var ett geografiskt nabospråk. Det finns ehuruväl vissa som menar att faliskiskan allena var en latinsk dialekt, att de äro olika tungomål synes dock bland annat genom att de har haft distinkta utvecklingslinjer utifrån ett protolatinofaliskiskt språk. Det är även så att vissa utvecklingslinjer som äro gemensamma för alla regionala latinska varianter saknas i faliskiskan emedans faliskiska fenomen ej äro förestående i de erkända regionala latinska varianterna, hvilket är en tämligen god måttstock för att utesluta faliskiskan från att bli kallad ett latinskt patois.

Orden för ‘imorgon’ samt ‘idag’ blir på faliskiskan visavi latin följande, cra ock cras, foied og hodie, relationen emellan f / h synes även exempelvis i ordet för ‘son’ som på faliskiska var hileo emedans latinet ju haver filius. Man har hittat soppformade dryckeshjon, kylikes, som är dekorerade på både in- såsom utsidan med röda figurer i en erotisk scen på svart bakgrund.

Inskriptionen är med svart skrift på röd bakgrund och lyder foied·uino·pipafo·cra·carefo, hvilket betyder ‘Idag dricker jag vin, imorgon är jag utan’. Detta går i alkoholfrihetens språk, latinets libertatis ger på faliskiska loifirtato, hvilket givetvis är ett ord med samhällelig tyngd.

~


+ Mars, Romulus romantik

Underbyggt delvis utav infon i boken Europas tungomål.

~~~Ett år sedan~~~

- Faliskisk bakfylla.

~

Andra om: falisker, faliskiska, språk, latin, Latium, Lazio, Italien, antiken, int; bilden är från wiki. Andra antika spörsmål, SvD.