På Karpaternas sluttningar bor inte bara de mer kända rutenerna, som jag skrivit om tidigare, utan även huzulerna som är ett gammalt herdefolk och som traditionellt främst levt av boskapsskötsel och skogsbruk, hur många de är finns inte ordentligt belagt, men vid förra seklets början var de uppe i ungefär 100 000 och nu säger vissa siffror det dubbla. Det är i Karpatiens östra delar som huzulerna bor, detta är då numera i västligaste Ukraïna, men tidigare i det österrikiska Östgalizien och under mellankrigstiden så var området uppdelat emellan Polen, Tjeckoslovakien och Rumänien. De har sitt centrum i Čora hora (‘Svarta berget’, cf. Monte negro) som ligger emellan floderna Pruts och Čeremos dalgångar.
Deras urspung är omdiskuterat och vissa har menat att de är en slavifierad rest av de iranska skyterna eller av de germanska goterna, emedans andra istället menar att de är ättlingar till mongoler eller petjeneger och ytterligare andra framför tesen att de kanske är en mixbefolkning bestående utav rutenska och rumänska folk. Petjengerna var förövrigt även de ett mixfolk och ett turkiskt nomadfolk som också fått in iranska element genom sarmaterna, men även finskugriska stammar ingick i befolkningsspektrat som under 800-talet bodde emellan Volga och Ural, men som genom oghuzisk tryck var tvungna att driva åt väster där de kom i konflikt med slaver som de besegrades av 1036. Härefter drog de vidare åt sydväst och besegrades ytterligare en gång år 1091 och försvann i historiematerialet som en egen folkgrupp under 1300-talet.
Huzulerna själva benämner sig som chrestiany, vilket givetvis betyder ‘kristna’, deras språk är tillhörigt den rutenska gruppen men har fler rumänska inlån och en teori gör även gällande att termen ‘huzul’ skulu ha kommat från rumänskans hocul ‘rövare’, vilket även kan knytas till de rövarbandslegender som behärskar områdets historia. Man har efter kommunismens fall fått ett kulturellt uppvaknande.
De huzuliska kvinnorna är kända för sin skönhet och benämns bland annat som Karpaternas parisiskor, de var även kända för sitt fria kärleksliv och syfilis var vida spritt under början av 1900-talet. I långt och mycket var kulturen även sådan att män försökte underkasta kvinnorna och ett ordspråk lyder att En hustru som inte får stryk är som en oslipad lie och det var kutym att hon skulle slås med trenne slag innan äktenskap ingicks för att symbolisera hennes undergivenhet. Istället för att fokusera kring det fria kärlekslivet och hennes innerliga skönhet.
Väster om huzulerna bor ytterligare ett distinkt rutenskttalande folk som benämns bojker och som har sin huvudort i Synevidsko Vyzne, de benämner sig själva som werchowynci, hvilket dock närmast kan översättas med ‘fäbofolk’. Deras ursprung är tillika höljt i dunkel, men deras lätt sneda ögon och mörka hudfärg kan ge kött på benen för den tes som menar att de är ättlingar till tatariska och turkiska krigsfångar som den polske kungen på 1600-talet lät bosätta i dessa områden. En annan tes menar istället att de antagligen är ättlingar till de keltiska boierna som efter en slavisering bosatt sig här, själva menar de ehuru att namnet ‘bojko’ kan härledas från bojkij, ‘vig, modig’.
Tidigare levde de uppdelade emellan Österrike och Ungern, men efter första Europakriget under 1900-talet hamnade de istället i gränstrakterna emellan Polen och Tjeckoslovakien, men efter ytterligare krig så befann de sig istället i Sovjetunionen och nu då i Ukraïna. Vid förra seklets början var de omkring 100 000 uppdelade på 140 byar.
De här folken är så glömda – mitt i Europa – att man inte ens kan framkomma med några trovärdiga och senare siffror av deras antal än så.
~
Om dessa og övriga intressanta folk og språk står att finna i boken Europas tungomål där Ukraina upptar runt 40 sidor, se även härutiblogg exempelvis min post Rutenska Rusiner i Ruthenien - Galizien, Transkarpatien och Bukovina
3 commenti:
Hej
Jag kom från DN-artikeln innan länken plockades bort och jag måste säg att din historiska och kontextskapande bloggpostning passade ypperligt bra in till Ukrainareportaget, långt bättre än de vanliga upprepningarna och mer eller mindre dåligt underbyggda utsagor.
Inte för att det hjälper men jag ska sända dem ett mail och klaga på deras - som du säger intelligensbefriande - beteende.
Keep up the good work!
Förövrigt tycker jag det ofta är så att det just är de mer utvecklandes och kvalitativa bloggposterna runtomkring som blir censurerade, kan det ha med att journalisterna vaktar sina revir? och bara låter mindre kvalitativa bloggposter komma fram?
allså man undrar ju verkligen vilken ålder de har som sitter och arbetar med administrationen på twingly, ellr är det journalisterna som gör så här?
Hejsan, och tack för stödet från er två.
Angående Dagens Nyheter så är det ett företag i Kungsbacka som sköter om de s.k. 'abuseanmälningarna' de får via twingly. Så vitt jag förstår är det nästan alltid mest folk som vill jävlas som håller på och anmäler så där.
Löjliga, patetiska varelser, tragiskt nog så följer tidningarna väldigt ofta dessa patetiska människor, vilket ju gör att tidningarna likväl blir patetiska.
Hursom, så tror jag det är samma företag som sköter Lunarstorms abuseanmälningar som sköter Dagens Nyheters, så det kanske förklarar deras kompetens lite bättre. Jag vet ingenting om deras ålder, men man kan ju misstänka att den inte är alltför hög (eller alltför hög), samt att deras kunskapsnivå och fattningsförmåga är av det lägre slaget.
Jag håller med uppsalajuristen ovan att det nog är så att det är 'enklare' att bli censurerad om man skriver seriösa inlägg än om man bara flamsar runt och kopierar tidningsartiklen och slänger in något utrop. Det är ju på den nivån många nyhetsartiklar är ändå.
Posta un commento