Om vi återgår till de genuint sardiska språken så finner vi i de centrala delarna av ön 500 000 människor, eller så, som för sig på tungomålet logudoresiska, osså kallat sardiska, sardaresiska eller centralsardinska. Logudoresiska är även det relativt distinkt i förhållande till övriga språk og tungomålet finnes uppdelat på fyra olika varianter: nord- samt sydvästlogudoresiska, nuoresiska og barbaricinoska. Just nuoresiskan, eller nugoresu / nùgoriskan, samt en tillhörig variant kallad baroniese anses av många vara det nuvarande romanska språk som ligger absolut närmast latinet, Dante menade på sin tid att sardiskan, alltså ej allena nuoresiskan, söker härma latinet, men att folket gör det ‘som apor’ - hvilket nog icke skall tas som ett positivt omdöme. Oavsett vad Dante tycker om det så är det just logudoresiskan som är det mest frekvent nyttjade sardiska språket i poesin samt övrig litteratur. Latinet finge en dominerande roll på ön då romarna hade makten över hela ön under en längre tid, emedan andra folkslag enbart haft kortare inflytandeepoker. Sardernas utvecklade nylatin fick genomslag som lagspråk og givetvis også som tungotal, hvilket ju dagens språk bevisar. Det senare italienska inflytandet synes allra främst i campidanesiskan emedan logudoresiskan har bevarat mer arkaiska drag, bland annat så heter ‘hundra’ på logudoresiskan kentu, hvilket får anses vara snarlikt latinets centum som uttalades just kentum i dess tidigare former, emedans varken campidanesiskan samt italienskan bibehållit detta velara k ock i likhet med senlatinet förändrat det till ett c genom sekundär palatalisering - detta är også anledningen till att det exempelvis på tyska heter Kaiser emedans ryskan behaver tsar ~ allt taget från Caeser som då i sin tidigare form uttalades Kaeser ock icke som det senare bleve och bibehölls i till exempel svenskans Caesar som alltså i riktighetens namn egentligen skall uttalas med ett ‘k’.
Nessun commento:
Posta un commento