Det sydbayerska cimbriska språket, även benämnt tzimbroska eller kimbriska och tautsch, finns även det i Norditalien. Detta tungomål har ibland antagits tillhöra de sydbayerska dialekterna, men har nu erkänts som ett eget språk, tungomålet är i sin tur indelat i strukturellt åtskiljda samt oförståeliga varianter så det kan egentligen röra sig om flere olika språk. I områden kallade sette communi, eller ‘Sieben Gemeinde’ bestående utav samhällena Roana, Rotzo, Foza, Enego, Gallio, Asiago og Lusiana, tredici communi, cf. ‘Dreizehn Gemeinde’ eller ‘dreizehn Kamäun von Bearna’, d.v.s. Verona, och i Luserne talas i princip trenne olika tungomål som kan benämnas som settiska / siebenska, tredicska samt lusernesiska og det är lusernesiskan som mer än andra fått influenser av italienskan. Alla språken är självständiga gentemot standardtyskan i sina skrivna former – bland annat så haver tyskans w og ofta dess f förbytts mot ett b, till exempel en Frau blir Brau och Winter heter Bintar. I de tretton kommunerna så är det i princip enbart en by som bibehållit sitt ljetzantautschiska språk, d.v.s. i byn Ljetzan, även kallad Giazza / Glietzen, men denna är då också speciellt svårbegriplig, hvilket gav de myter som presenteras nedan.
Nessun commento:
Posta un commento