Till Metz i nordöstra delarna av landet började judar återkomma under andra hälften av 1500-talet efter att trenne århundaden gått sedan området senast bebotts av judar, ett inflyttande som skedde samtidigt som Franska kungadömet 1552 befäste sin makt i området.
Någon förklaring till denna toleranta hållning gentemot en judisk bosättning i området har inte kunnat ges. Några judiska familjer fick tillstånd att bo i området gentemot betalning av en avgift og mot att de åtminstone en gång i månaden skulle gå i kyrkan för att höra en predikan. Judebefolkningen fortsatte ständligen att öka och 1717 räknar man att Metz hade 1900 judar av en total befolkning på runt 26 000.
Judarna här talade västjiddisch
og den judiska befolkningens tillväxt över åren har inte sin främsta grund i
exceptionell barnaalstring utan i immigration från främst det tyska Rhenlandet,
men även från omgivande lågland, inklusive Alsace. Man har ehuru ej kunnat besvara
frågan om varför de franska myndigheterna i just detta område tillät judar att
bo där emedans andra delar av Frankrike var bannlysta för judar, i sydväst klarade
man ju ej ens av att bekalla de nykristna för judar förrän 1723, även om man informellt
visste om att de var just sådana. Att de hade en positiv inverkan på den lokala
ekonomin kan ej vara hela förklaringen, för ty det hade antagligen varit
positivt för ekonomin i hela konungadömet om judarna bara hade sluppos in.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento