Ah jag känner igen känslan den frusna tiden och det märkliga är att man brukar ta fram stunden du beskriver strax innan man bestämmer sig att våga ta chansen ge sig själv möjligheten att bevisa att det kommer bli bättre denna gång och varje gång man tvivlar tänker man på denna stund men ändå bestämmer sig att våga ifrågasätta denna verklighet tills den besannas och då känner man sig förkrossad och kanske lite arg på sig själv som vågade drömma samt försökte skapa en bättre verklighet men om denna stund övertygar en att det är vad livet är så vill man inte vara med längre men evigheten påminner att tiden är en vän och inte en fiende så japp då vågar jag fortsätta vara med själv oavsett vad ... men det tar på krafterna. Bra fångat Stevie
1 commento:
Ah jag känner igen känslan den frusna tiden och det märkliga är att man brukar ta fram stunden du beskriver strax innan man bestämmer sig att våga ta chansen ge sig själv möjligheten att bevisa att det kommer bli bättre denna gång och varje gång man tvivlar tänker man på denna stund men ändå bestämmer sig att våga ifrågasätta denna verklighet tills den besannas och då känner man sig förkrossad och kanske lite arg på sig själv som vågade drömma samt försökte skapa en bättre verklighet men om denna stund övertygar en att det är vad livet är så vill man inte vara med längre men evigheten påminner att tiden är en vän och inte en fiende så japp då vågar jag fortsätta vara med själv oavsett vad ... men det tar på krafterna. Bra fångat Stevie
Posta un commento