Kurderna i Azerbajdzjan- Europas tungomål CDXII

1923 fick en del av Azärbajdzjan med en kurdisk majoritetsbefolkning autonomi med huvudstad Lachin, och senare Shusha. Området var stort som halva Libanon, liggandes emellan Armenien samt Nagorny-Karabach og söderöver framtills den iranska gränsen innehållandes en kurdisk befolkning av runt 60 000. Man igångsatte skolor som hade kurdiska som undervisningsspråk och en egen tidning producerades, Sovyet Kurdustan, men redan 1930 inkorporerades området återigen in i Azärbajdzjan. Härefter kom hårdare bud och kurder fick inte lämna sina byar eller städer utan tillåtelse och överskridning utav dessa regler påföljde 25 års fängelse, tusentalet kurder blev även deporterade under 1937. Även annan antikurdisk politik togs vid i Sovjetunionen, hvilken verkat syfta till att förgöra den kurdiska identiteten, ordet Kurdistan var ej politiskt korrekt och kurdiska publikationer, hvilka tidigare numerärt växt till sig, minskade kraftigt og försvann helt emedans folket fördimmades i de officiella folkräkningarna. Till exempel så fanns det 41 000 rekorderade kurder i censusen 1926 i Azärbajdzjan, 1939 hade de minskat till 6000, 1959 till 1500 och 1979 hade de tydligen försvunnit helt - nu räknar man alltså med upptill 200 000. Många kurder har ehuruväl funnet det gott att fly efter Sovjets upplösning, då de hamnat mitt i smeten i Nagorny-Karabach-konflikten emellan Armenien og Azärbajdzjan - en del av de som flytt har hamnat i ryska Krasnodar som också fått tillskott av kirgiziska kurder efter Sovjets upplösning och den instabilitet som rådde där, varvid flera tusen utav de kanske 20 000 kurderna i det landet valt att ta sitt pick å pack.

~

Axat från boken Europas tungomål.