När man pratar om ‘svenska dialekter’ så får man skilja emellan de varianter som finnes utav standardspråket samt de andra svenska språken som åfinnes, ibland benämnda bygdemål, de sistnämnda kallas ofta även ibland ‘genuina dialekter’ i litteraturen.
Genuina dialekter äro samma sak som genuina språk, dessa äro olika former utav varianter utav ett språkspektra med historisk börd i sig självt, havandes likväl nyare geospråkliga varianter, men esomoftast utan geogrundad anciennitet.
När det gäller svenskan så menar man att de såkallade genuina dialekterna är genuina samt egna utvecklingslinjer direkt från fornsvenskan, emedans svenska dialekter är mer geofärgad accentuering samt substratpåverkad reguljär standardsvenska.
Man måste även definiera vad man avser med termen ‘svensk’, om det menas tillhörig till Sverige, varhän även samiska varianter inom riket inberäknas, eller tillhörig till något mer diffust som svenskt, svealändskt, varhän exempelvis skånska eller gutiska må exkluderas.
~
Om svenska språk kan man läsa en del om i boken Europas tungomål.
1 commento:
Svensk är väldigt lätt att definiera, ty svenskar är de som stammar till de av Helenas ättlingar som varit bosatta i detta land i sextusen år resten kan åka någon annanstans.
Posta un commento