Den danska tungan taltes framtills 1100-talet i normandiska Bayeux, men fanns historiskt även på andra platser, før exempel uppför Rhen og Seine, längs kusten mot den spanska gränsen samt längs västra delarna av Frankrikes medelhavskust.
I Normandie gick man över till normandiskan, men lämnade där ord som cingler, hauban, hune, turbot, vague, homard, crabe og toponymer med ändelsen -fleur samt -tot som bland annat åtfinns i Honfleur, Harfleur, Barfleur, Lintot et Yvetot.
Det normandiskt vanligt förekommande fleur står således ej för något floristiskt utan härstammar från flod, flöde från forndanskans flóð, just Honfleur finns exemempelvis dokumenterat såsom Hunefleth, Hunefloth, Honneflo, Honflue, Honneflou, samt sedan då Honfleur.
~
Det normandiskt vanligt förekommande fleur står således ej för något floristiskt utan härstammar från flod, flöde från forndanskans flóð, just Honfleur finns exemempelvis dokumenterat såsom Hunefleth, Hunefloth, Honneflo, Honflue, Honneflou, samt sedan då Honfleur.
~
+ Europas tungomål
++ Anna, Palazzo dei Normanni, La Cappella Palatina
++ Gutterale lyder i Uti vår hage
SvD
Taggar: danska, normander, Normandiet, Normandie, Frankrike, språk, Bayeux
Nessun commento:
Posta un commento