~
Det riktiga Götaland består allena av Väster- og Östergötland, Dalsland och delar av Småland samt måhänt Öland - men inte såsom man nu menar, hela södra Sverige inklusive Bohuslän, Gotland og Skåneland.
De götska målen har sitt centrum i Västergötland enligt traditionell tro, därtill räknas då sydvästra Östergötland, nordvästra Småland, Dalsland och även ibland något felaktigt de värmländska språken, hvilka ehuru egentligen är starkt avskiljande och därmed inte bör beblandas med de ovanstående språkområdena, influenserna sträcker sig även ända till Öland og Blekinge.
Dalbomålen, eller dalsländskan, har ofta karaktäriserats som ett västgötiskt språkområde även om stora delar av landskapets språkområden inte bör föras hit. I norr har värmländskan haft stort inflytande emedan man i sydöst istället har ett nordbohuslänskt inflytande, speciellt i Valbodalen - i övrigt så har språken i området tidigare varit relativt mycket norskinfluerade, hvilket ju även fås inkludera nordbohuslänskan och värmländskan, men det haver avtagit med tiden och är nu endast gällande i västra territoriet, man kan ehuru ana en ursprunglig västnordisk knytning, troligare är ändock att dalbomålen befinner sig i ett språkligt gränsområde emellan västnordiskt och östnordiskt.
Västgötiskan gör sig speciellt gällande, naturligtvis, i sydost. Västergötland var i princip självständigt långt in i medeltiden och hade en stark politisk makt även i rikspolitiken och tu av de tre tidigmedeltida konungaätterna kom ifrån västgötskt område. Mer om detta behöver vi ack ej nämna här.
Västgötamålen kommer således från det götiska kärnområdet, men man har givetvis erfått influenser från norskan, bohuslänskan, småländskan och sydsvenskan, främst halländska, mål.
Det danska folkvandringstida inflytandet har även i Västergötland sin nordgräns och det är bland annat här som danskt, norskt och götiskt(-svenskt) har sin historiska mötesplats.
Detta är även gällande för den västgötiska utposten vid Kattegatt, göteborgskan, som i sig är uppdelad där viss, eller kanske den mesta, göteborgskan främst är bohuslänsk i karaktär, där allena de östra varianterna är mer västgötsk.
Dessa skillnader i areal språkgeografi har tunnats ut alltmer, där bohuslänsk-göteborgskan utgår som vinnaren, samtidigt som göteborskan sprider sin språkdomän geografiskt utöver områden som är under stark influens av Göteborg, exempelvis Kungsbacka och övriga Nordhalland, norrut mot Bohuslän, men ej inåt Västgötaland.
~
Det riktiga Götaland består allena av Väster- og Östergötland, Dalsland och delar av Småland samt måhänt Öland - men inte såsom man nu menar, hela södra Sverige inklusive Bohuslän, Gotland og Skåneland.
De götska målen har sitt centrum i Västergötland enligt traditionell tro, därtill räknas då sydvästra Östergötland, nordvästra Småland, Dalsland och även ibland något felaktigt de värmländska språken, hvilka ehuru egentligen är starkt avskiljande och därmed inte bör beblandas med de ovanstående språkområdena, influenserna sträcker sig även ända till Öland og Blekinge.
Dalbomålen, eller dalsländskan, har ofta karaktäriserats som ett västgötiskt språkområde även om stora delar av landskapets språkområden inte bör föras hit. I norr har värmländskan haft stort inflytande emedan man i sydöst istället har ett nordbohuslänskt inflytande, speciellt i Valbodalen - i övrigt så har språken i området tidigare varit relativt mycket norskinfluerade, hvilket ju även fås inkludera nordbohuslänskan och värmländskan, men det haver avtagit med tiden och är nu endast gällande i västra territoriet, man kan ehuru ana en ursprunglig västnordisk knytning, troligare är ändock att dalbomålen befinner sig i ett språkligt gränsområde emellan västnordiskt och östnordiskt.
Västgötiskan gör sig speciellt gällande, naturligtvis, i sydost. Västergötland var i princip självständigt långt in i medeltiden och hade en stark politisk makt även i rikspolitiken och tu av de tre tidigmedeltida konungaätterna kom ifrån västgötskt område. Mer om detta behöver vi ack ej nämna här.
Västgötamålen kommer således från det götiska kärnområdet, men man har givetvis erfått influenser från norskan, bohuslänskan, småländskan och sydsvenskan, främst halländska, mål.
Det danska folkvandringstida inflytandet har även i Västergötland sin nordgräns och det är bland annat här som danskt, norskt och götiskt(-svenskt) har sin historiska mötesplats.
Detta är även gällande för den västgötiska utposten vid Kattegatt, göteborgskan, som i sig är uppdelad där viss, eller kanske den mesta, göteborgskan främst är bohuslänsk i karaktär, där allena de östra varianterna är mer västgötsk.
Dessa skillnader i areal språkgeografi har tunnats ut alltmer, där bohuslänsk-göteborgskan utgår som vinnaren, samtidigt som göteborskan sprider sin språkdomän geografiskt utöver områden som är under stark influens av Göteborg, exempelvis Kungsbacka och övriga Nordhalland, norrut mot Bohuslän, men ej inåt Västgötaland.
~
6 commenti:
1900-talets Göteborgska kan i princip indelas i språk influerade av norska, danska och väsgötska.Efter att ha bott i Göteborg i närmare sjuttio år, brukar jag inte ha större svårighetr att särskilja ett tjugotal olika göteborgska dialekter hos göteborgare i vuxen ålder.
Göteborgskan får mig att tänka på en sak: ohederliga, mutade, goa gubbar-bedragare.
I GP står det:
"Spridningen sker ganska snabbt längs Västkusten, förklarar språkforskare Jenny Nilsson på Institutet för språk och folkminne.
Jämfört med utlandet är fenomenet rätt ovanligt. Där är det ofta den dialekt som talas i huvudstäderna som folk tar efter."
KAn det inte vara så att Göteborg håller på att utvecklas till en slags huvudregion för norra och södra västkusten? Många ungdomar alltifrån Falkenberg till Stenungsund som i senare delen av tonåren och uppåt åker till Göteborg för att studera eller jobba.
ja, detta uttalandet från tidningen:
"Jämfört med utlandet är fenomenet rätt ovanligt. Där är det ofta den dialekt som talas i huvudstäderna som folk tar efter"
är tämligen befängt, det är som du säger så att Göteborg är en inflytelserik hegemonisk stad i närregionen av angränsande områden av Västkusten, både via inflödet till staden, som utflödet från den.
Så här fungerar det i princip överallt på jorden, d.v.s. att större städers språkvarianter slukar upp närliggandes språkvarianter, samt sprider sin egen variant vidare runtomkring i regionen, utefter sin influensaktiga tyngds direktionalitet, det har ingen betydelse om det rör sig om rikens huvudstäder eller ej.
Ovanligt hade det ehuru varit om göteborgskan inte hade spridit sig på dylikt vis.
Anonym: "Göteborgskan får mig att tänka på en sak: ohederliga, mutade, goa gubbar-bedragare." ooh, jag anar en kommande kampanj mot Göteborgifieringen av Sverige... VAKNA!
Observera att vi götar var själständiga innan svenskarna tvångsinförlivade oss med dem på 800-talet. Blott Svealand svenskt är.
Posta un commento