martedì 8 giugno 2010

Nazistisk multikulturell tolerans intill Internationalen

~
Rommel inspekterar sina trupper i Frankrike, 1944


Die indische Legion

Förbandet bestod av tre bataljoner om tillsammans runt 3600 man, sikhiska soldater fick behålla sina turbaner, som ovan ses.

Tyska Wehrmacht var inte så vana vid de indiska kulturerna och ställdes därmed för en del problem, inte minst gällande maten.

Många hinduer åt inte kött, vissa hinduer åt kött men absolut inte nötkött, muslimer åt inte svinkött men gärna nötkött, men då bara sådan nötkött som slaktats utifrån muslimska föreskrifter.

Tyska krigsmakten löste således de uppkomna kulturdifferenserna genom att inrätta tre olika fältkök, ett indiskt vegetariansk, ett indiskt med lamm och ett tyskt, samt att man höll sig med särskilda slaktare för muslimerna.

Man hade även svårt att få tag på kryddor för det indiska köket, men det löstes genom att man stal kryddor som skickats i rödakorspaket till indiska krigsfångar.

Man fick även problem med språken, de här sydasiaterna kunde inte germanskans tyska så man valde det muslimska urdu som legionens språk, främst för att det var det språket som nyttjades av Indian Army, men problem kvarstod då många pratade marathi, panjabi eller tamil. Legionens tyska officerare blev därför tvungna att ta språklektioner, tvärtom var ej behövligt.

Legionen hade även en egen marschsång, kallad Legionlied, en vers lyder:

hindu, muslim, sikh, isai apas men sab bhai bhai

’hindu, muslim, sikh eller kristen, tillsammans är vi alla bröder’

~


är den svenska arméen – eller skolan – så här internationell å kulturellt tolerant?

man kan ju tänka på det stora ojandet det varit gällande skolbespisningen eller gällande sikher som varit spårvagns- og busschaufförer, eller inte fått vara snarare, eller hur man som en nickande docka framför att svenska är enda legitima språket, överallt
lär sig svenska lärare arabiska?

men framsteg görs ibland, för något år sedan muckade Sveriges första soldat med sjal, hon hade reglementsenlig färg

sextio år efter bara


vi väntar dock ännu på att de bruna svenska partierna skall sjunga:

hindu, muslim, sikh, isai apas men sab bhai bhai
hindu, muslim, sikh eller kristen, tillsammans äro vi alla bröder

~

Svärje mer nationalistiskt är
än nationalismens epicentrum

för Svärje, i tiden, blågult fejs


~



Om urdu, se min Indien - politiken delar, hindi och urdu eller om Gandhi och det inskränkta hyckleriet i min Eukemeniska kläder.

uppgifterna ovan är från Smith, W. L., “Indier som stred för Hitler”, i Orientaliska Studier, Nr. 111, 2003 s. 51, samt, el Mahdi, J. “Fler företag säger ja till sjal”, i SvD, 13 sept 2007 s. 12.

Hitler intar Bollywood, SvD

Andra om: , , , , , , , , , ,

2 commenti:

Anonimo ha detto...

I nödens stund tar man de vänner man kan få. De invandrare som kommer till Sverige idag borde följa tyskarnas exempel och anpassa sig. Vem är det som ska följa vem?

Man kan bara fråga sig hur ett Nazityskland med "tillräckligt" med allierade hade agerat.

Pieter van den Breuk ha detto...

Faktum är att Hitlers Tyskland gick i bräschen för Indiens självständighet (och utan WWII och britternas försvagande hade Indien inte blivit självständigt såpass tidigt som det blev). Sedan bör det tilläggas att nationalsocialisterna betraktade sikher och vissa nordindier som arier. Det var inte riktigt vilka indier som helst som fick bli Wehrmacht eller SS-soldater. Och det var just som sådana soldater som man var "bröder". Det var inte tänkt att dessa frivilliga skulle stanna i Europa och där integreras.