DN
Redan 958 fick Genova, av kung Berengar II, en fri författning. Utvecklingen tog fart när man valde att involvera sig i korstågen under 1100-talet och man blev härefter jämte Venedig, som ju ligger på den adriatiska sidan av Italien, ledande inom handeln i och omkring Medelhavet.
Man konkurrerade med Venedig om handeln med Orienten och grundlade under 1200-talet flera handelskontor i såväl östra Medelhavsområdet som vid Svarta havets kuster. Starka centra blev Konstantinopel, där genovesiska fortfarande talas av en liten spillra, Kaffa (Feodosija) på Krim, Smyrna (Izmir) i västra Turkiet och Famagusta (Ammókhostos) på Cypern och efter besegringen av Pisa 1284 erhöll man dessutom Korsika och Sardinien.
I slutet av medeltiden hamnade man ehuru under först milanesiskt styre för att sedan övergå till fransk underkuvning, dessutom så försvann den ekonomiska basen, i likhet med Venedig, i handeln genom att Atlanten öppnades upp och turkarna fick hegemoni i östra Medelhavet. Till detta skall givetvis nämnas att det var en (antaglig) genovesare som upptäckte Amerika, även om han själv aldrig förstod det, och därmed förtidiglade nedgången för födelsestaden.
Cristoforo Colombo skrev själv på latin och toskanska, men i synnerhet på kastilianska - vissa genovesismer är ehuru förestående. Sjöfarare som honom har gjort så att genovesiskan blivit relativt vida spritt i Medelhavsvärlden och dessutom gett lexikaliska efterlämningar i en hel del språk, och då främst inom det marina området. Italiens erövrare och därvidalag enare, Garibaldi, parlerade likväl på liguriska.
Ur språklig synvinkel så fick toscanskan hegemoni redan vid Dantes tid, hvilket ledde till en accelererande toskanisering av genovesiskan, speciellt den i skrift, men genuin genovesiska finns ändock i skrift genom hela historien och nyttjades även officiellt efter att latinets högtid passerat och ett utvecklat kanslimål var i bruk i slutet av 1400-talet. Liguriskan har förutom toscaniseringen självfallet även erhållit en del inlån från piemontesiskan oc occitanskans provencalska, men även det hegemoniska oïlmålet har haft stort inflytande, förutom de mer externa tungomålens inflytelser.
Latinets historia började med att latinare efter 117 f.kr. flyttade in i området, men de kom bara att utgöra en liten minoritet av befolkningen. I städerna kom ehuruväl latinet att dominera då den lokala befolkningen som flyttade in i städerna snabbt övergick till härskarspråket, men på landet levde de autoktona språken kvar i flera århundraden. Så här såg det ju ut på de flesta ställena som romarna lade under sig och bildade statscivilisationer av och detta är givetvis en av anledningarna till att distinkta vulgärlatinska språk utvecklades, så ock i Ligurien där både fonologiska fenomen såsom lexikaliska element anses härröra från preromerskt tal, men därom kan vi sällan veta, då de preromerska språken är skralt kända, inklusive det mytiska liguriska språket som talades där före.
Liguriska språket
Liguriskan av idag som i en specifik form är huvudspråket i Monaco finns givetvis även i Italien och är väldigt olik italienskan. Hela nästan 2 miljoner ligurisktalande finns det och de bebor då främst Ligurien, St. Pietro samt St. Antioch som är tvenne öar sydväst om Sardinien, liguriska är även språket i norra Toscana och södra Piemonte.
Liguriskan är relativt lingvistiskt splittrat men genovesiskan / zeneize har innehaft en hegemonisk ställning så långt bak i den språkliga historien som man kan se och har genom det starka Genuas ställning varit liguriskans fönster ut i Medelhavsvärlden, namnet liguriska för själva språket är relativt nytt, tidigare kallade man det kort och gott zeneize, d.v.s. genovesiska.
Liguriskan skiljer sig stort inte endast inbördes, utan även gentemot de öriga galloromanska språken i Padanien, d.v.s. Polandet, tillika givetvis gentemot standarditalienskan som ur alla synvinklar är ett från liguriskan avskiljt tungomål både fonologiskt, grammatiskt, lexikaliskt og historiskt. Liguriskan är tillbördigt de galloromanska språken, men bildar inom dessa en egen språkförgrening med många olika varianter. Mindre skillnader kan vara att ‘tisdag’ t.ex. heter mätesdì istället för martedì, ‘januari’ heter zenâ istället för gennaio, italienskans ‘angelo’ blir àngeo, ‘kyrka’ heter gexa istället för italienskans chiesa o.s.v.
Man har fått motta stora influenser från grekiska samt olika germanska språk. Från germanskt håll har man bl.a. infått gianco för ‘bianco’, arrëo för ‘in grande quantità’, fäda för gonna eller ‘kjol’, emedans ‘sjuk/dålig’ heter grammo istället för malato. Genom sin handelsverksamhet så har man även erhållit olika arabiska element. Skillnaderna emellan de grekiska och arabiska visavi germanska influenserna är uppenbara, där arabiskan kommit in genom handelsverksamhet till handelsstäderna, så har germanskans inflytelser varit centrerade till det liguriska inlandet och bara i mindre grad tidigt infiltrerat stadsspråken, även om resultatet genom tidens gång blev detsamma iallafall. Det hellasiska inflytandet som är väl representerat i det liguriska ordförrådet har även det lämnat klara toponymiska bidrag, såsom La Spezia eller Noli, och den byzantiska tiden har även varit central i utvecklandet av en känsla av distinkthet gentemot det padanska inlandet.
~
Jag har ett språkexempel på monegaskiska här.
Nordliggande Piemonte beskrev jag här, venetianskan här, Popoli e Terre della Padania går även igenom Ligurien.
Andra om: Ligurien, liguriska, Italien, Genova, Genua, genovesiska, zeneize, galloromanska, int.
Redan 958 fick Genova, av kung Berengar II, en fri författning. Utvecklingen tog fart när man valde att involvera sig i korstågen under 1100-talet och man blev härefter jämte Venedig, som ju ligger på den adriatiska sidan av Italien, ledande inom handeln i och omkring Medelhavet.
Man konkurrerade med Venedig om handeln med Orienten och grundlade under 1200-talet flera handelskontor i såväl östra Medelhavsområdet som vid Svarta havets kuster. Starka centra blev Konstantinopel, där genovesiska fortfarande talas av en liten spillra, Kaffa (Feodosija) på Krim, Smyrna (Izmir) i västra Turkiet och Famagusta (Ammókhostos) på Cypern och efter besegringen av Pisa 1284 erhöll man dessutom Korsika och Sardinien.
I slutet av medeltiden hamnade man ehuru under först milanesiskt styre för att sedan övergå till fransk underkuvning, dessutom så försvann den ekonomiska basen, i likhet med Venedig, i handeln genom att Atlanten öppnades upp och turkarna fick hegemoni i östra Medelhavet. Till detta skall givetvis nämnas att det var en (antaglig) genovesare som upptäckte Amerika, även om han själv aldrig förstod det, och därmed förtidiglade nedgången för födelsestaden.
Cristoforo Colombo skrev själv på latin och toskanska, men i synnerhet på kastilianska - vissa genovesismer är ehuru förestående. Sjöfarare som honom har gjort så att genovesiskan blivit relativt vida spritt i Medelhavsvärlden och dessutom gett lexikaliska efterlämningar i en hel del språk, och då främst inom det marina området. Italiens erövrare och därvidalag enare, Garibaldi, parlerade likväl på liguriska.
Ur språklig synvinkel så fick toscanskan hegemoni redan vid Dantes tid, hvilket ledde till en accelererande toskanisering av genovesiskan, speciellt den i skrift, men genuin genovesiska finns ändock i skrift genom hela historien och nyttjades även officiellt efter att latinets högtid passerat och ett utvecklat kanslimål var i bruk i slutet av 1400-talet. Liguriskan har förutom toscaniseringen självfallet även erhållit en del inlån från piemontesiskan oc occitanskans provencalska, men även det hegemoniska oïlmålet har haft stort inflytande, förutom de mer externa tungomålens inflytelser.
Latinets historia började med att latinare efter 117 f.kr. flyttade in i området, men de kom bara att utgöra en liten minoritet av befolkningen. I städerna kom ehuruväl latinet att dominera då den lokala befolkningen som flyttade in i städerna snabbt övergick till härskarspråket, men på landet levde de autoktona språken kvar i flera århundraden. Så här såg det ju ut på de flesta ställena som romarna lade under sig och bildade statscivilisationer av och detta är givetvis en av anledningarna till att distinkta vulgärlatinska språk utvecklades, så ock i Ligurien där både fonologiska fenomen såsom lexikaliska element anses härröra från preromerskt tal, men därom kan vi sällan veta, då de preromerska språken är skralt kända, inklusive det mytiska liguriska språket som talades där före.
Liguriska språket
Liguriskan av idag som i en specifik form är huvudspråket i Monaco finns givetvis även i Italien och är väldigt olik italienskan. Hela nästan 2 miljoner ligurisktalande finns det och de bebor då främst Ligurien, St. Pietro samt St. Antioch som är tvenne öar sydväst om Sardinien, liguriska är även språket i norra Toscana och södra Piemonte.
Liguriskan är relativt lingvistiskt splittrat men genovesiskan / zeneize har innehaft en hegemonisk ställning så långt bak i den språkliga historien som man kan se och har genom det starka Genuas ställning varit liguriskans fönster ut i Medelhavsvärlden, namnet liguriska för själva språket är relativt nytt, tidigare kallade man det kort och gott zeneize, d.v.s. genovesiska.
Liguriskan skiljer sig stort inte endast inbördes, utan även gentemot de öriga galloromanska språken i Padanien, d.v.s. Polandet, tillika givetvis gentemot standarditalienskan som ur alla synvinklar är ett från liguriskan avskiljt tungomål både fonologiskt, grammatiskt, lexikaliskt og historiskt. Liguriskan är tillbördigt de galloromanska språken, men bildar inom dessa en egen språkförgrening med många olika varianter. Mindre skillnader kan vara att ‘tisdag’ t.ex. heter mätesdì istället för martedì, ‘januari’ heter zenâ istället för gennaio, italienskans ‘angelo’ blir àngeo, ‘kyrka’ heter gexa istället för italienskans chiesa o.s.v.
Man har fått motta stora influenser från grekiska samt olika germanska språk. Från germanskt håll har man bl.a. infått gianco för ‘bianco’, arrëo för ‘in grande quantità’, fäda för gonna eller ‘kjol’, emedans ‘sjuk/dålig’ heter grammo istället för malato. Genom sin handelsverksamhet så har man även erhållit olika arabiska element. Skillnaderna emellan de grekiska och arabiska visavi germanska influenserna är uppenbara, där arabiskan kommit in genom handelsverksamhet till handelsstäderna, så har germanskans inflytelser varit centrerade till det liguriska inlandet och bara i mindre grad tidigt infiltrerat stadsspråken, även om resultatet genom tidens gång blev detsamma iallafall. Det hellasiska inflytandet som är väl representerat i det liguriska ordförrådet har även det lämnat klara toponymiska bidrag, såsom La Spezia eller Noli, och den byzantiska tiden har även varit central i utvecklandet av en känsla av distinkthet gentemot det padanska inlandet.
~
Jag har ett språkexempel på monegaskiska här.
Nordliggande Piemonte beskrev jag här, venetianskan här, Popoli e Terre della Padania går även igenom Ligurien.
Andra om: Ligurien, liguriska, Italien, Genova, Genua, genovesiska, zeneize, galloromanska, int.
Nessun commento:
Posta un commento