~
I Rom talas förstås det inte särledes eviga utan väldigt historiskt föränderliga språket romerska som i sig avskiljer ganska markant från de mer genuina omgivande laziska tungorna då språket har ändrats i grunden många gånger om genom historien. Hursom, i anklang till detta så åtfinns det ett eget litet språk som utvecklats utav den, och det är judeoromerskan vars talare bebott Rom sedan antikens dagar och deras bosättning är antagligen den äldsta judiska bosättningen i Europa, borträknat element i Hellas.
I Rom har det funnits judar sedan åtminstone 200-talet f.kr, de första var i huvudsak judeohellenska romanioter. Under det prekristna rom talade dessa således främst grekiska eller judeohellenska, spår av arameiska, hebreiska och latin finns likväl, ett judeolatinskt språk antas ha funnits men man har aldrig riktigt funnit extensiva bevis därom.
Det fanns ingen regelrätt antisemitism under den prekristna tiden utan judendomen var en religion bland andra och judarna var ganska outspoken i sin religion vilket ledde till att en del romarboende konverterade till den. När kristendomen blev officiell religion år 313 ändrades spelreglerna och förtryck mot minoriteter, särledes judar, igångsattes ibland relativt febrilt, ibland avsvalt.
Judeoromarna levde och verkade dock relativt fritt i Rom ända framtills 1555 när den papalska Cum nimis absurdum framförde att judarna var dömda till slaveri och skapade härigenom det romerska ghettot hvilket blev ett inmurat område med stängda portar nattetid. Helt negativt var nu ej detta då murarna även skyddade judarna från kristna pöbelräder samt gjorde att de kunde utföra vissa riter ifred. Judarna fick ehuru ej äga fastigheter, inte ens inuti ghettot, men fick betala separat skatt, plus att de varje år, förnedrande nog, var tvungna att svära trohetsed till påven vid Titusbågen, den som hedrar kejsaren Titus erövring av Jerusalem år 70.
Under den Romerska republiken år 1798 stängdes ghettot men kom tillbaka när Kyrkostaten året därpå åter tagit kontroll, under 1848 års revolution stängdes ghettot återigen för att snart åter öppna intill dess slutgiltiga stängning 1870 hvilket gjorde det medeltida romerska ghettot till det sista att stänga i Västeuropa.
Det är även väl att nämna att man har en sedan antiken nyttjad egen italiensk liturgisk rit, ofta kallad italkim, och den säges ofta ligga någonstans emellan den askhenaziska och sefardiska riten, att den har likheter med den askhenaziska är i sig icke underligt då de germanska judarna har sin härkomst från främst just Italien. Den judeopiemontiska riten i norra Italien har i sin tur sin härkomst från östra Frankrike, d.v.s. den som hade sin upprinnelse från den italkim-romaniotiska riten, innan den växte ut och blev ashkenazisk. Annars säger man likväl att den italkimska riten är näraliggande den judeohellenska romaniotiska, hvilket ju ligger nära antikt till hands.
Den italkimska riten sägs ofta vara den mest autentiska med sin direkta härkomst från Judéen og Galiléen, emedans de övriga är mer babyloniska men det bör ävenlikt sägas att det finns arkaiska distinkta babyloniska element även i den italkimska riten, som bara delas med de jemenitiska judarna.
Den judeoromerska befolkningen har ungefär 15 000 medlemmar, men hur många som talar judeoromerska får låtas vara osagt. För övrigt så har man även sin egen lilla variant utav hebreiska som är fonologiskt arkaisk i likhet med de mer konservativa elementen inom de spanjolska och portugisiska judarna.
Men om vi återgår till just judeoromerskan så har den i skrift bland annat alstrat poesi och är ett ur alla synvinklar distinkt språk som dessutom bevarat en del arkaiska romerska fenomen, detta förutom de både judiska samt aramaiska inlån som inte existerar annorstädes. Antalet talare är inte alltför högt i dag, men under kejserlig tid så var deras relationella antal uppe i så mycket som 10 % av Roms befolkning.
Det är möjligt att de flesta judar i Rom idag istället är libyska judar, stammandes från sentida inflytt från omkring 1950-talet och framåt.
I Rom talas förstås det inte särledes eviga utan väldigt historiskt föränderliga språket romerska som i sig avskiljer ganska markant från de mer genuina omgivande laziska tungorna då språket har ändrats i grunden många gånger om genom historien. Hursom, i anklang till detta så åtfinns det ett eget litet språk som utvecklats utav den, och det är judeoromerskan vars talare bebott Rom sedan antikens dagar och deras bosättning är antagligen den äldsta judiska bosättningen i Europa, borträknat element i Hellas.
I Rom har det funnits judar sedan åtminstone 200-talet f.kr, de första var i huvudsak judeohellenska romanioter. Under det prekristna rom talade dessa således främst grekiska eller judeohellenska, spår av arameiska, hebreiska och latin finns likväl, ett judeolatinskt språk antas ha funnits men man har aldrig riktigt funnit extensiva bevis därom.
Det fanns ingen regelrätt antisemitism under den prekristna tiden utan judendomen var en religion bland andra och judarna var ganska outspoken i sin religion vilket ledde till att en del romarboende konverterade till den. När kristendomen blev officiell religion år 313 ändrades spelreglerna och förtryck mot minoriteter, särledes judar, igångsattes ibland relativt febrilt, ibland avsvalt.
Judeoromarna levde och verkade dock relativt fritt i Rom ända framtills 1555 när den papalska Cum nimis absurdum framförde att judarna var dömda till slaveri och skapade härigenom det romerska ghettot hvilket blev ett inmurat område med stängda portar nattetid. Helt negativt var nu ej detta då murarna även skyddade judarna från kristna pöbelräder samt gjorde att de kunde utföra vissa riter ifred. Judarna fick ehuru ej äga fastigheter, inte ens inuti ghettot, men fick betala separat skatt, plus att de varje år, förnedrande nog, var tvungna att svära trohetsed till påven vid Titusbågen, den som hedrar kejsaren Titus erövring av Jerusalem år 70.
Under den Romerska republiken år 1798 stängdes ghettot men kom tillbaka när Kyrkostaten året därpå åter tagit kontroll, under 1848 års revolution stängdes ghettot återigen för att snart åter öppna intill dess slutgiltiga stängning 1870 hvilket gjorde det medeltida romerska ghettot till det sista att stänga i Västeuropa.
Det är även väl att nämna att man har en sedan antiken nyttjad egen italiensk liturgisk rit, ofta kallad italkim, och den säges ofta ligga någonstans emellan den askhenaziska och sefardiska riten, att den har likheter med den askhenaziska är i sig icke underligt då de germanska judarna har sin härkomst från främst just Italien. Den judeopiemontiska riten i norra Italien har i sin tur sin härkomst från östra Frankrike, d.v.s. den som hade sin upprinnelse från den italkim-romaniotiska riten, innan den växte ut och blev ashkenazisk. Annars säger man likväl att den italkimska riten är näraliggande den judeohellenska romaniotiska, hvilket ju ligger nära antikt till hands.
Den italkimska riten sägs ofta vara den mest autentiska med sin direkta härkomst från Judéen og Galiléen, emedans de övriga är mer babyloniska men det bör ävenlikt sägas att det finns arkaiska distinkta babyloniska element även i den italkimska riten, som bara delas med de jemenitiska judarna.
Den judeoromerska befolkningen har ungefär 15 000 medlemmar, men hur många som talar judeoromerska får låtas vara osagt. För övrigt så har man även sin egen lilla variant utav hebreiska som är fonologiskt arkaisk i likhet med de mer konservativa elementen inom de spanjolska och portugisiska judarna.
Men om vi återgår till just judeoromerskan så har den i skrift bland annat alstrat poesi och är ett ur alla synvinklar distinkt språk som dessutom bevarat en del arkaiska romerska fenomen, detta förutom de både judiska samt aramaiska inlån som inte existerar annorstädes. Antalet talare är inte alltför högt i dag, men under kejserlig tid så var deras relationella antal uppe i så mycket som 10 % av Roms befolkning.
Det är möjligt att de flesta judar i Rom idag istället är libyska judar, stammandes från sentida inflytt från omkring 1950-talet och framåt.
~
De judiska befolkningarna i Europa genomgås i boken Europas tungomål.
+ Jiddisch - det germanska språket med romanskt ursprung?, Ladino, jiddisch och byzantojudar - Judarnas historia och fördelning i Turkiet, Venedigs judar - Ghettots födelse
på judeovenezianska har jag skrivit dessa två tidigare: Ghettaiolansk Ghettoprisning samt Tevinà
och på romerska har jag lagt ut en av Bellis sonetter här tidigare: Er padre de li santi
Andra om: Rom, judar, judendom, romerska, minoritet, språk, judeoromerska, italkim, Latium, Lazio
Nessun commento:
Posta un commento