~
Er padre de li santi
Er cazzo se po di’ radica, ucello,
Cicio, nerbo, tortore, pennarolo,
Pezzo-de-carne, manico, cetrolo,
Asperge, cucuzzola e stennarello.
Cavicchio, canaletto e chiavistello,
Er gionco, er guercio, er mio, nerchia, pirolo,
Attaccapanni, moccolo, bruggnolo,
Inguilla, torciorello e manganello.
Zeppa e batocco, cavola e tturaccio,
E maritozzo, e cannella, e ppipino,
E ssalame, e ssarciccia, e ssanguinaccio.
Poi scafa, canocchiale, arma, bambino.
Poi torzo, crescimmano, catenaccio,
Minnola, e mi’-fratello-piccinino.
E tte lascio perzino,
Ch’er mi’ dottore lo chiama cotale,
Fallo, asta, verga e membro naturale.
Quer vecchio de spezziale
Dice Priapo; e la su’ moje pene,
Segno per dio che nun je torna bene.
Giuseppe Gioachino Belli, Roma, 6 dicembre 1832
~~~
[in Anthony Burgess english translation:]
Here are some names, my son, we call the prick:
The chair, the yard, the nail, the kit, the cock,
The holofernes, rod, the sugar rock,
The dickory dickory dock, the liquorice stick,
The lusty Richard or the listless Dick,
The old blind man, the jump on twelve o’clock,
Mercurial finger, or the lead-fill’d sock,
The monkey, or the mule with latent kick.
The squib, the rocket, or the roman candle,
The dumpendebat or the shagging shad,
The love-lump or the hump or the pump-handle,
The tap of venery, the leering lad,
The handy dandy, stiff-proud or a-dandle,
But most of all our Sad Glad Bad Mad Dad.
And I might add
That learned pedants burning midnight tapers
Find Phallus, apt for their scholastic papers,
And one old man I know calls it Priapus.
His wife has no word for it but a sigh --
A sign that Joy has somehow past her by.
~
Belli skrev minst 2279 sonetter, för de sonettintresserade så är denna i den härliga formen, sonetto caudato
Censurerad utav media
3 commenti:
Tror du verkligen att plebejerna är de som har ont av att få läsa en kuksonett? Är det inte inom folkkonsten vanligt och uppskattat med kukar?
Är det inte snarare så att individer som inbillar sig eller snarare önskar och drömmer om att de vore patricier som har svårt för kukar?
Riktiga patricier har väl egentligen inte heller haft så svårt med kukkonst.
Nä, när vi kommer till abuse och rädsla för konstkukar är det nog mellanskiktet som är det stora problemet (medel eller borgarklassen som mellanskiktet kallas.)
Jag tror helt enkelt medelklassen lider av identitetspropblem och därför röstar på folkpartiet. Du förstår de måste va fina och duktiga men ändå aldrig sticka ut så som både plebejen och patricier förväntas göra .
En plebej som jag får bete sig som en plebej (spotta, svära, klia mig på pungen och lukta illa) ty inget annat förväntas av mig.
Och en patricier får bete sig som en patricier (samla konst, styra världen, köpa rubiner och dagdriva) för det har patriciern råd med.
Medelklassmänniskan är egentligen bara en plebej i sitt sinne men drömmer och anser just sig själv vara en person som är värd att få leva som patriciern.
Klart att det uppstår en identitetskris i sådana lägen som går ut över kuksonetter och inbillat felaktiga länkar.
I grunden handlar det nog mycket om att när mellanskiktet når upp till en viss ålder inser de att studier inte lönar sig.
De har alltså utbildat sig till bibliotekarier , forskningsassistenter, docenter och annan skit.
Också helt plötsligt så förstår de att den där djävla plebejen som kört sopor hela livet tjänar mer deg än dem själva och att plebejen därför med automatik fått ligga med fler kvinnor.
Samtidigt fattar medelklassaren att livet är orättvist i och med att patriciern som fått allt serverat på ett silverfat också definitivt utan att ha behövt anstränga sig har umgåtts med fler kvinns.
Det är då sexualmoralen drabbar medelklassaren och abuseanmälningarna mot kuksonetter tilltar.
Nu är det inte alla medelklassare som bli sexualmoraliska väktare i form att abuseanmäla kuksonetter. Många medelklassare lämnar folkpartiet och går med vänsterpartiet för att på det sättet ännu hårdare kunna bekämpa det de nu plötsligt börjar hävda är patriarkatets sexualiserade världssyn; kuksonetter alltså.
"Är det inte snarare så att individer som inbillar sig eller snarare önskar och drömmer om att de vore patricier som har svårt för kukar?"
Med ordet plebej avser jag inte en ekonomisk klass, eller dylikt, utan en mentalitetsstatus.
Precis som du skriver här är det frågan om människor med grava identifikationsproblem och som tror något om någonting, men som inte mentalt lyckas ta sig dit.
Nu är det ju inte du som skrivit den men herregud, vilken genomskön dikt. Tack för att du slänger upp den, och ja, jag är inte så insatt i kyrkan och så, men ja, den sätter nog fräs under den heliga stolen en del:)
Posta un commento