Erkänn Abchazien och Sydossetien!

~
Abchazien och Sydossetien har i praktiken varit självständiga sedan strax efter Sovjetunionens fall, områdena har dessutom bara ‘tillhört’ Georgien under tiden som Sovjetunionen var existent, ett arv från georgiern Stalins tid. Detta är faktum, måhända det är dags att erkänna dessa faktum och sluta inskränka sina territoriella tankar i Stalins anda.

Den sista kaspiska tigern i Kaukasus sköts strax utanför Tbilisi samma år som Sydossetien blev en del av Georgien, 1922.

Under hela Georgiens postsovjetiska existens har man framfört en nationalistisk agenda där man önskat invadera, ockupera, samt georgisera befolkningarna i dessa landområden, vilket på grund av deras etniska tillhörighet samt känsla därom varit en absolut icke önskvärd utveckling, för att säga det lamt.

Båda staterna är aktivt hotade av Georgiens koloniala hållning och har efterfrågat stöd från omvärlden, men allena erhållit sådant stöd av Ryssland, i fallet Sydossetien finns även möjligheten att man önskar ingå i Ryssland, då man äskar förenas med Nordossetien, emedans Abchazien inte har några sådana önskemål, inte om ej nöden kräver det i alla fall. Men man verkar hellre välja Ryssland än Georgien, i vilket fall. Ryssland å sin sak har naturligtvis en annan agenda och stödjer inte dessa folk av altruistiska skäl, utan man för en kaukasisk politik som går ut på att söndra och härska, och agerar utefter målet att förminska ner Georgiens ställning i regionen, man gavs här ett väntat, men likväl gyllene tillfälle att så göra.

När Georgien självmant gjorde det dumdristiga, samt folkrättsvidriga, att attackera den självständiga staten Sydossetien så fann sig Ryssland i den situationen att man snabbt replikerade detta, aldrig i syfte att ockupera själva Georgien som viss massmedia samt strategiskt okunniga skrämselpolitiker basunerat ut, utan Rysslands självklara taktik har hela tiden gått ut på att skydda de självständiga staterna från den Georgiska predatorn, samtidigt som man går in i Georgien och destruerar deras militära kapacitet, därav möjlighet att återigen bete sig invasivt, vilket man från georgiskt håll framhåller som en posibilitet, varvid man på köpet får ett försvagat Georgien. Att ockupera Georgien hade varit otroligt dumdristigt från Rysslands sida, både utifrån internationellt håll, samt från den extensiva gerillaföring detta lett till, det kan inte ses som önskvärt på något sätt och vis, förutom i kallakrigsfastnade västsinnen.

Även om Ryssland har en annan agenda så kan man ej benämna det på annat sätt än att Ryssland agerat föredömligt, om än med vissa överdrifter samt civila misstag, men alternativet till Rysslands försvar av Sydossetien hade varit att Georgien återkoloniserat landet vilket lett till misär, förföljelser, gerillakrig, samt som vi redan i dessa dagar sett, etnisk massflykt. Folket vill helt enkelt inte bo under georgiskt tak, och georgierna vill utradera deras etnicitet, Ryssland har helt enkelt ställt sig som garant för dessas staters överlevnad.

Den starkt utrotningshotade kaukasiska leopardens ena sista fäste, är just i Sydossetien.

De mindre staterna Abchazien och särledes Sydossetien är med anledning utav deras isolation till fullo beroende av Ryssland för sitt uppehälle och kvarblivelse då deras existens gränsar till en hostil angriparstat som inte önskar annat än att invasivt inkorporera dessa landområden under sin flagg. Ryssland har nu stärkt sin ställning ytterligare genom att visa på handlingskraft samt att för all överskådlig framtid exkludera Georgien som ockupant av områdena.

Detta är faktum, vad skall vi göra av det?

Det till synes absolut rättfärdigaste att göra, samt taktiskt föredömligaste, torde vara om det internationella samfundet, gärna med EU i spetsen, erkänner de tvenne aktuella staterna som suveräna entiteter, oavsett vad önskade ockupationsmakten Georgien tycker. Anordning utav väl kontrollerade nya folkomröstningar kan göras i aktuella stater för att vidimera önskemålen, men någon större tvekan därom börs ej finnas, särledes ej nu. Anledningarna därtill är många, och många gånger självklara, inte minst med fallet Kosova i sinnet, då staterna har en rättbördig ställning som suveräna stater, historiskt som folkmajoritetiskt, men av mer taktiska skäl kan nämnas att det skulle bryta, eller förminska, Rysslands nu totalt dominerande ställning som extern part i dessa länder, även om den fortsatt naturligtvis skulle vara hegemonisk.

Dels så stabiliserar det omvärldens syn på regionens politik varvid Georgien påsätts press att upphöra med sin koloniala framförhållning att invadera dessa länder. Georgien får helt enkelt acceptera att man har förlorat de landsdelar som ändå aldrig egentligen tillhört dem, ju snabbare desto bättre, resultatet är domfört. Ett internationellt erkännande för dessa stater erbjuder även ett statsteoretiskt skydd så att den Ryska björnen inte tar dem helt till sin famn, om de så nu inte själva väljer.

Tigern är död, skydda leoparden.

~


• Mina tidigare: Dessa tre första är mer genomgående och kontextuella Georgien – საქართველო - Sakartvelo, Abchazien, Sydossetien; Två följande mer korta reflektioner Хуссар Ирыстон, I den kaukasiska dimman
• SvD, SvD, SvD, Pellnäs, DN, DN, Dagen.

• Andra om: Georgien, Abchazien, Sydossetien, Ossetien, Ryssland, politik, självständighet, statserkännande