~
Konflikten emellan Georgien och Ryssland har nu blossat upp till nya höjder där det självutnämnda riket Abchazien är en av stöttepelarna då Georgien ser det som sitt territorium samtidigt som Ryssland understödjer abchazierna i deras strävan att erkännas som en egen stat. Nu i dagarna har Abchazien brutit alla kontakter med Georgien.
Abchazierna hade redan under den sovjetiska tiden blivit en minoritet i sitt eget land, främst genom tvångsförflyttning utav migreler till Abchazien, migrelerna själva är en från georgierna avskiljd etnicitet med eget språk och härstammar från västra Georgien, de var själva i långa tider självständiga framtills 1803 när ryssarna annekterade området. Enligt en rysk folkräkning som gjordes 1886 fanns det 59 000 abchazier i Abchazien, vilket var 85 procent utav befolkningen – 1823 fanns det enligt abchaziska siffror hela 321 000 abchazier. Flertalet källor överensstämmer i påståendet att befolkningen halverades under och efter det ryska kolonisationskriget på 1860-talet. En hel del av muslimerna emigrerade, vilket syns i dagens religionstillhörighetssiffror där hela 70 % definieras som kristna. Det var inte förrän 1931 som Abchazien inkorporerades med Georgien.
När den georgiska staten skapades i postsovjetisk tid så hade den inte mycket till övers för icke-kartveliska folk och började allvarligt att förtrycka speciellt abchazierna och sydosseterna, vilket ledde till att abchazierna såg alla i Abchazien boende kartveler som ett hot mot sin egen etnicitet. Till en början begärde abchazierna bara att de skulle få en autonom ställning inom Georgien, men då det georgiska svaret var militär makt och etnisk rensning i områden som militären drog fram i så har detta krav övergivits till fördel för idén om fullständig suveränitet, vilket är fullt förståeligt med tanke på den georgiska arméns åthävor.
Kartveliska befolkningslager i Abchazien har härefter fördrivits från hus och hem och man räknar med att cirka 150 000 interna kartveliska flyktingar skapades, att dessa bör ha en rätt att återvända ter sig som en självklarhet. I tumultet så hann den georgiska militären även fördärva och beslagta stora delar utav det abchaziska kulturarvet och dess skatter, t.ex. så brändes de flesta skriftliga bevis för Abchaziens historia upp. Men inte bara abchazierna drabbades utav detta vansinne, utan även den grekiska befolkningsgruppens skriftliga kulturarv fanns till stora delar här i utbrytarrepubliken. Abchazierna fick hjälp i sin kamp mot den georgiska militären från en mängd håll, främst från andra kaukasiska folk i området, men även från den abchaziska diasporagruppen i Turkiet och sist, men inte minst, från Ryssland, vilkens hjälp således kvarstår, och nu efter Kosovës självständighet utökats. Den nuvarande statusen är en de facto självständighet, med skydd från Ryssland, en självständighet som dock dessvärre ej är internationellt eller regionalt erkänd. De abchaziska ledarna har visat vilja på att låta landet ingå i en konfederation med Georgien, men georgierna har svarat att det är oacceptabelt att på ett sådant sätt avskilja denna, enligt dem, georgiska region från den georgiska staten. Inför det nu precis gjorda georgiska valet uttrycktes förhoppningar men de flesta tror att detta rör sig om ordinärt valfläsk. Och nu har som sagt kontakterna brytits.
Det abchaziska språket är även nämnvärt för den kulturellt intresserade, det talas av runt 100 000 människor och har en litterär status där man använder sig av ett modifierat kyrilliskt alfabet med hela 59 bokstäver, man har dock tidigare nyttjat både det arabiska, latinska och georgiska alfabetet. Före den socialistiska revolutionen byggde skriftspråket på den nordliga bzypiska varianten med 67 konsonanter, den övergavs ehuru under revolutionen vilket ledde till en konsonantisk förenkling i och med att man replacerade bzypiskan med den södreliggande abzhujiskan som bara har 58 konsonanter. Abchaziska är speciellt känt för sina kväkande och visslande ljud.
Ryssarnas diskriminerande behandling av allt som är georgisk samt den upptrappade politiska agendan är både ridikulös och farlig men man får hoppas att den fria stämman hos abchazierna fortsatt kan höras vid svartahavskusten så länge en fredlig lösning ej kan nås, vilket verkar vara något man får vya efter långt uppe i skyn. Att försöka inordna Abchazien under en Georgisk stat är ehuru ej vägen att gå, samtidigt som den ryska ‘hjälpen’ noga bör betänkas.
~
se vidare för nu, SvD, SvD, blogg Freiztan
Konflikten emellan Georgien och Ryssland har nu blossat upp till nya höjder där det självutnämnda riket Abchazien är en av stöttepelarna då Georgien ser det som sitt territorium samtidigt som Ryssland understödjer abchazierna i deras strävan att erkännas som en egen stat. Nu i dagarna har Abchazien brutit alla kontakter med Georgien.
Abchazierna hade redan under den sovjetiska tiden blivit en minoritet i sitt eget land, främst genom tvångsförflyttning utav migreler till Abchazien, migrelerna själva är en från georgierna avskiljd etnicitet med eget språk och härstammar från västra Georgien, de var själva i långa tider självständiga framtills 1803 när ryssarna annekterade området. Enligt en rysk folkräkning som gjordes 1886 fanns det 59 000 abchazier i Abchazien, vilket var 85 procent utav befolkningen – 1823 fanns det enligt abchaziska siffror hela 321 000 abchazier. Flertalet källor överensstämmer i påståendet att befolkningen halverades under och efter det ryska kolonisationskriget på 1860-talet. En hel del av muslimerna emigrerade, vilket syns i dagens religionstillhörighetssiffror där hela 70 % definieras som kristna. Det var inte förrän 1931 som Abchazien inkorporerades med Georgien.
När den georgiska staten skapades i postsovjetisk tid så hade den inte mycket till övers för icke-kartveliska folk och började allvarligt att förtrycka speciellt abchazierna och sydosseterna, vilket ledde till att abchazierna såg alla i Abchazien boende kartveler som ett hot mot sin egen etnicitet. Till en början begärde abchazierna bara att de skulle få en autonom ställning inom Georgien, men då det georgiska svaret var militär makt och etnisk rensning i områden som militären drog fram i så har detta krav övergivits till fördel för idén om fullständig suveränitet, vilket är fullt förståeligt med tanke på den georgiska arméns åthävor.
Kartveliska befolkningslager i Abchazien har härefter fördrivits från hus och hem och man räknar med att cirka 150 000 interna kartveliska flyktingar skapades, att dessa bör ha en rätt att återvända ter sig som en självklarhet. I tumultet så hann den georgiska militären även fördärva och beslagta stora delar utav det abchaziska kulturarvet och dess skatter, t.ex. så brändes de flesta skriftliga bevis för Abchaziens historia upp. Men inte bara abchazierna drabbades utav detta vansinne, utan även den grekiska befolkningsgruppens skriftliga kulturarv fanns till stora delar här i utbrytarrepubliken. Abchazierna fick hjälp i sin kamp mot den georgiska militären från en mängd håll, främst från andra kaukasiska folk i området, men även från den abchaziska diasporagruppen i Turkiet och sist, men inte minst, från Ryssland, vilkens hjälp således kvarstår, och nu efter Kosovës självständighet utökats. Den nuvarande statusen är en de facto självständighet, med skydd från Ryssland, en självständighet som dock dessvärre ej är internationellt eller regionalt erkänd. De abchaziska ledarna har visat vilja på att låta landet ingå i en konfederation med Georgien, men georgierna har svarat att det är oacceptabelt att på ett sådant sätt avskilja denna, enligt dem, georgiska region från den georgiska staten. Inför det nu precis gjorda georgiska valet uttrycktes förhoppningar men de flesta tror att detta rör sig om ordinärt valfläsk. Och nu har som sagt kontakterna brytits.
Det abchaziska språket är även nämnvärt för den kulturellt intresserade, det talas av runt 100 000 människor och har en litterär status där man använder sig av ett modifierat kyrilliskt alfabet med hela 59 bokstäver, man har dock tidigare nyttjat både det arabiska, latinska och georgiska alfabetet. Före den socialistiska revolutionen byggde skriftspråket på den nordliga bzypiska varianten med 67 konsonanter, den övergavs ehuru under revolutionen vilket ledde till en konsonantisk förenkling i och med att man replacerade bzypiskan med den södreliggande abzhujiskan som bara har 58 konsonanter. Abchaziska är speciellt känt för sina kväkande och visslande ljud.
Ryssarnas diskriminerande behandling av allt som är georgisk samt den upptrappade politiska agendan är både ridikulös och farlig men man får hoppas att den fria stämman hos abchazierna fortsatt kan höras vid svartahavskusten så länge en fredlig lösning ej kan nås, vilket verkar vara något man får vya efter långt uppe i skyn. Att försöka inordna Abchazien under en Georgisk stat är ehuru ej vägen att gå, samtidigt som den ryska ‘hjälpen’ noga bör betänkas.
~
se vidare för nu, SvD, SvD, blogg Freiztan
Läs även andra bloggare om Abchazien, Abchasien, Georgien, frihet, självständighet, autonomi, abchaziska, politik, Ryssland, Svarta havet
1 commento:
Mycket bra och kortfattat, där stora väsentligheter framkommer på ett mycket informationsrikt snyggt sätt, tackar för läsning av denna historiskt betydande text
Posta un commento