Engelskan började göra sitt inträde på ön med större kraft när brittiska trupper permanent stationerades på ön i slutet av 1800-talet og härefter kom engelskan att bli det ‘fina’ språket blivandes då även det normala affärsspråket i staden St. Helier. Under 1800-talet så bleve även Jersey mål för många pensionärer och 1840 så bestod en tredjedel utav öns befolkning av 45 000 av individer med engelsk bakgrund varvid engelskans hegemoni stärktes. Jèrriäsiska har klarat sig bäst i rurala områden där havandes mindre kontakt med omvärlden förutom det för språket positiva att man under lång tid importerat franskspråkig arbetskraft från Bretagne som vanligtvis fått utstå att hörsamma jèrriäsiska då de oftast blivit tilltalade på det språket och inte på franska. Denna för språket positiva arbetsinvandring har senare upphört i och med att man istället fått arbetskraftsimport från Portugal varvid engelskan istället blevo kommuniceringsjargong. I urban miljö är situationen en annan og redan 1947 skrev man i en rapport att inget barn hade lärt sig språket naturligt i St. Helier under de senaste femtio åren och att det heller ej fanns några barn som talade språket i St. Clement, Grouville eller St. Saviour, då det endast var vanligt förekommande i St. Martin og St. Ouen – numera är det endast i de rurala delarna av St. Ouen som man kan stöta på parlering utav jèrriäsiska utanför familjekontexten. Kanske inte heller så konstigt alltid då det till og med funnits tillfällen då barn slagits i skolan om de talat sitt eget språk.
Nessun commento:
Posta un commento