Som det enda icke-indoeuropeiska samt även det enda nutida europeiska tungomålet som är isolat finns euskaran / baskiskan representerad i Frankrike av navarro-labourdinska som har 40 000-67 500 talare samt souletinska, eller xiberoeriska, zuberoeriska, som talas av 8700 människor i provinsen Ciberoa / Soule. Det bör påtalas att inga officiella siffror finnes om huru många som talar baskiska i Frankrike.
Navarro-labourdinskan är uppdelad på tvenne olika huvudvarianter, hvilka i sin tur uppdelas än mer, och det är då labourdinskan som talas av 45 000 människor i Lapurdi / Labourd samt lågnavarriskan som har 22 500 talare och detta i Benapara / Basse-Navarre. Navarro-labourdinskan är ett litterärt språk samt användes som det av majoriteten av de baskisktalande i Frankrike. Det finns ett par tidningar som ges ut på euskara i Frankrike och baskisk media får man in från det spanska Baskien. Souletinskan är inte ett litterärt mål, men man önskar att det så skall bli då det skulle underlätta enär talarna av målet har svårt att förstå annan baskiska förutom i enklare konversation. Souletiskan har tidigare, under 1800-talet, uppburit litterär status och det finnes givetvis många anledningar till att det så skall bli igen, att språket är relativt homogent underlättar processen dessutom. Idag finns det ett par tidningar som ges ut på baskiska i Frankrike, men språket har givetvis ingen officiell ställning. Sedan 1989 går det ehuru att erhålla universitetsdiplom i språket och ett baskiskt kulturinstitut skapades 1990 i staden Ustaritz, kallat Euskal Kultur Erakundea. Överlag har språkacceptansen ökats i Frankrike ock baskiska får i vissa kommuner nyttjas i exempelvis testamenten samt giftermålshandlingar. Erinren I galliskans liksamma erkännelse under antik Romartid.
Baskerna i Frankrike bor i franska Baskien, Iparralde, og denna etniska region sträcker sig in i den administrativa västra delen av det franska departementet Pyrénées-Atlantiques, men det vanliga namnet för departementet är Pays Basque. Basse-Navarre og Labourd har sedan 1926 hört till Bayonnes arrondissemente emedans Zuberoa avskiljdes från detta och istället införts i arrondissementet av Oloron / Béarn. Det bor antagligen minst lika många franska basker i Paris som i detta sydvästfranska departement. De franska baskerna kände sig tidigare mer autonoma än vad de gör idag, bland annat därför att de kunde laborera med flera dömen samtidigt då de kunde spela ut sina kort emellan Frankrike, England, Kastilien, Aragón og Navarro, hvilket ledde till en viss grad av autonomi med även lingvistiska konsekvenser som följd.
Den protestantistiska reformationen trängde også ner i dessa delar av Europa, hvilket bland annat ledde till att en baskisk version av det Nya testamentet översattes och trycktes 1571 av en labourdier vid namn Leizarraga / Leiçarrague. Han skreve på sin egen språkfraktion, en kustvariant av labourdiskan, men valde även att inkludera andra baskisklingvistiska element i språkdräkten för att få en så vid spridning som möjligt av skriften. Under 1600-talet skrevs flera grammatikor samt ordböcker i dessa nordbaskiska provinser, dessvärre trycktes de inte förrän senare och vissa har även försvunnit. Den första boken som trycktes på baskiska, hvilket författaren kände stolthet över, var Linguae Vasconum Primitiae som 1545 trycktes av Etxepare / Dechepare och han kom att bli den förste som genuint försvarade språket. Boken trycktes i Basse-Navarre, men detta innan regionen kom under franskt välde, hvilket inte skedde förrän 1620. Under hela 1600-talet fortgick sedan en litterär produktion av hög klass i de norra baskiska provinserna, till og med icke-baskiska immigranter till den labourdiska kustregionen lärde sig baskiska för att bruka det i både tal samt skrift - hvilket knappast, tragiskt nog, är fallet nu.
Allting ändrades genom den franska revolutionen och dess destruktiva unistiska politik som än idag är rättelinjen för etatismens Frankrike samt dess intoleranta politiker med början i Grégoires språkpolitiska förslag. Den franska baskiskans glansperiod var nu definitivt över och nedgången har sedan dess varit regel. Det beräknas finnas emellan 200 000-730 000 etniska basker i Frankrike, men majoriteten av dessa talar alltså inte sina egna euskariska språk och de som gör det för heller ej tungorna vidare i någon nämnvärd grad, återigen så har den centraliserade franska staten visat sin inkompetens när det gäller tolerans, acceptans samt erkännande av andra språk än det man själv skränar, och landet efterlever därmed inte individernas mänskliga rättigheter - situationen är ehuruväl mycket bättre i Spanien.
De övriga franska minoriteterna har inte lika stor
tur som de franska baskerna som ju har en kulturellt välmående och växande
baskisk region söderom sig. Den baskiska drömmen om Zazpiak Bat, ‘sju i
ett’, lever ehuruväl kvar i god vigör.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento