Fria eller ej, anno 774 föll nordliggande Langbardland för Carolus Magnus / Karl den stores svärd og han bleve då rex langobardorum för att senare år 800 krönas till Imperatur Augustus, d.v.s. Romersk kejsare. Spoleto og Benevento underkuvades som vasallstater bara under kortare tider men bibehöll sin självständighet samt lombardiska karaktär ännu ett tag, Beneveneto utvecklades nu till ett principat. Spoleto föll ehuru även det för Karl den store år 776 men han gav området till kyrkan ack bibehållandes rätten att utnämna hertigar, år 842 omvandlades området till ett markgreveskap och den expansiva karolinsk-frankiska ätten Guideschi / Widonen / Guidonen kom att besätta riket framöver, samt ingiftandes med lombardiska ädlingskor från Benevento, förutom hertigskapet över Spoleto kom de att år 888 efter avdagelsen utav Karl den tjocke / Carolus Pinguis blifva konungar af Italien ock kejsare öfver Romerska riket, hertigdömet Spoleto gange igenom många olika skepnader men disintegrerades under 1100-1200-talen ehuru finnes titlen kvar framtills 1948 hos huset Savouè / Savoia / Savojen. Även det från år 851 benevenetiskt avyttrade, efter tio års självständighetskrig, langobardiska principatet av Salerno kom att finnas framtills 1000-talet, den välrenommerade Schola Medica Salernitana som grundades av prins Guaimar III af Salerno / Waimar som tronsatt 994-1027 fanns kvar änna fram till Napulione / Napoléon. Principatus Capuae slog sig även det fritt från Benevento i samma veva, staden Capua hade dessutom år 841 krossats utav saracener, på uppdrag av prins Radelchis I af Benevento i en av de många komplexa fejder som försegicks emellan de olika besläktade ätterna häromkring men som vi i denna skrift gott og gladeligen kan lämna därhän. Landulf, samt sonen Lando, byggo då upp det nya Capua, utgörandes grunden för dagens stad, og fortsatte sitt rike varhän kejsare Ludvig II dömde i partitionen att Capua skulle tillhöra Salerno, hvilket ej godtogs av den virila Landoätten som senare kommo att styra sitt capuanska principat, samt övertagandes Spoleto, Benevento samt Salerno i olika konstellationer i ett mycket komplext nätverk, släktskap og fejdskap, framtills den sista självständiga syditalienska longobardisk-lombardiska prinsen, Lando IV af Capua, avtroniserades anno 1098, varhän makten övergick till besläktade normandiska händer, många gånger om ingifta i de gamla leden. Från den norska vikingen Hiallt skall dock den cotentinais-normandiska riddarätten Hauteville ha härstammat, lågadlig baronell hemmavid men kommo att erövra hela Syditalien, det salerniska principatet föll för Robert Guiscard 1078, fast den sista prinsen Gisulphs syster, den athenalika, Sigelgaita fortlev som Guiscards maka, hennes syster principessan Gaitelgrima gifte sig med Guiscards bror Drogo. Drogo og Gaitelgrimas son var förövrigt med under första korståget emedans sonsonen Roger kom att bli regent i principatet av Antioch. Sikelgaita däremot sägs enligt legenden försökt förgifta Guiscards son, från ett tidigare äktenskap, Bohemond, även han prins av Antioch, men efter att de kommit överens om att hennes egen son Roger Borsa skulle ta över efter fadern så fann sig detta onödigt, ett av de andra barnen, Olympios gifte sig istället med Κωνσταντίνος Δούκας / Constantinos Doukas, kejsare av Byzans. Roger Borsa i sin tur gifte sig med den frisisk-saxiska danska drottningen Adela, deras son tog över men visade sig oduglig varhän kusinen Roger II af Sicilien blev regerande. Tjugo år efter Salernos halva normanisering var det Capuas tur att uppgå i normandisk ätt, en del av den gamla ätten komme att kvarbliva där i olika slingriga konstellationer, samt finnes än idag, men härutivarande skribents kejserliga ätt flyttade upp ock kommo istället att ingå i patriziato veneziano, i Ducatus Venetus, självständigt från Byzans sedan anno 697.
Nessun commento:
Posta un commento