De slovensktalande i Friulien är grovt uppdelade på trenne olika variationer, natione / nadiški, torre / terski eller språken som talas i Resiadalen. Det finns ganska liten muntlig förståelse emellan de friulanska slovenska språken og slovenskan som talas i Slovenien, förutom de gränsande språken direkt på andra sidan gränsen. Poesi framförs ganska frekvent på språken. I Val Resia, Rèsije, som sträcker sig från Resiutta i väster till Coritis i öster, i Friulien, talas en väldigt distinkt form utav slovenskliknande språk kallad resianska talad av omkring 1500 personer, vissa kallar det språk vissa menar att det rör sig om slovenska dialekter, en del resianer hävdar tvärtom de flesta hävdandes att de är ryssar som ankommit området för mycket länge sedan. Resianska i skriven form – man nyttjar ett modifierat latinskt alfabet som avskiljer från det slovenska alfabetet – kan som oftast förstås utav slovensktalande emedans de muntliga formerna esomoftast ej förståes särledes bland annat med anledning utav resianskans väldiga arkaitet, isolerande uddförd utveckling, samt furlanska, bajerska, samt senare italienska, influenser, men man pratar liknandes som göres i angränsande Venetianska Slovenien. Resianer säger själva att de ej förstår slovenska og slovener som kommo på besök talar oftast på tyska eller italienska för att kunna parlera med resianerna, detta om något förtäljer oss att resianska bör behandlas som ett helt eget og unikt språk, klart avskiljt från sitt besläktade språk slovenska. För att komplicera till det något så består dessutom denna lilla språkö utav minst trenne olika varianter som i vissa drag avskiljer ganska mycket. Trots att avståndet emellan orterna i dalen bara avskiljer några enstaka kilometer så har man levt väldigt isolerade ifrån varandra under hela årstider, då man inte haft någon kontakt när man under maj-september vallat boskap uppe i bergen, olika berg, dymedels komna långt ifrån varandra, utvecklandes sina egna parlörer. Därför heter ‘kallt’ zmyrzal i San Giorgio, zmerzal i Gniva, märzul i Oseacco men myrzel i Stolvizza, på slovenska heter just detta ordet mrzel. Ett standardskriftspråk håller på att utvecklas men de flesta resianer föredrar att skriva på sin egen variant, hvilket ej borde vara något problem utan istället lovvärt. Sedan 1980-talet har mer aktiv språkforskning kommit igång gällande språket, resianska sagor har getts ut og evangelier håller på att översättas. Resianska förekommer i Radio Trst A, i övrigt så har dessvärre de italienska myndigheterna valt att föra in standardslovenska som ‘erkänt minoritetsspråk’, emedans de verkliga språkminoriteterna fortsätts förtryckas og göms undan. Resianska avskiljer vokabulärt, fonologiskt, morfologiskt samt grammatiskt, plus socialt, kulturellt og historiskt, politiskt, från slovenskan, samt ses som olikt av båda befolkningarna. Språket är färgsamt, distinkt samt unikt, med rundande goa vokaler, blommandes i Val Resia, snart avklippt ock förgört.
Nessun commento:
Posta un commento