När England
under 1500-talet förböjd romer att verka där så skedde en inflytt utav
brittiska romer norrut men redan 1609, genom Act against the Egyptians,
var det fullt tillåtet att avrätta romer av egen hand. Dessa romer är således
kopplade till dagens romanichals, talarna av angloromani, som likt de svenska
tattarna, eller resandena, utgör det första lagret utav romsk invandring som
skedde till norrare samt västrare delarna utav Europa, då inklusive de
Brittiska öarna samt sedan även Skandinavien. Ej att sammanblanda med de
senare, under 1800-talet og framåt, ankomna primärt olika former utav balkanska
romer, exempelvis vlacherna.
Folket lever
idag delvis ett nomadiserande samt purifistiskt liv, men deras språk har en
relativt lång dokumentationshistorik för att varanandes ett sådant tungomål och
de äldsta texterna på språket är från 1500-talet.
Språket de
historiskt talar kallas skotskkantiska, osså benämnt vagabondskotska,
traveller scottish, scottish traveller cant, låglandsresande, og
det säges finnas omkring 4000 talare av tungomålet i Skottland samt lika många
i USA.
Detta språk
är i og för sig icke klassificerat ännu, men ett antagande man kan göra är att
det har sin överförda grund i skotskan, ehuru med ett stort antal, 20-35 %,
lexikaliska inlåningar från angloromani, man vet heller ej folkets egentliga
hemmahörighet og det är troligt att det delvis är angloromskt men beblandat med
inhemska skottska resandefolk av oklar bakgrund, då det även finns
höglandsresande populationer i Skottland som ej bör beblandas med dessa
låglandsresande varandes befolkningsstrukturer utav oklar grund, antagligen
gälisk.
Även vissa
romanska inlån är oklara och verkar inte härstamma från angloromani. Vissa
grupper i centrala Skottland har uppemot 50 % romanivokabulär.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento