Du, vackra Du

 

skönt för dig att du varit ledig, skönt att slippa alla mail, men det har varit svårt det här, att vara dig ifrån, tack o lov för facebook vilket ändå ger en viss imaginär känsla utav närhetspotentialitet, men ändå, har förhindrat mig katastrofalt från att kontakta dig där mer än de enstaka ord du tillskickats, vet ju att du ändå ej är särledes aktiv där, jag får også sådant dåligt samvete, samt orolighet, att jag besvärar dig, även om du naturligtvis själv styr när du läser, men ändå, ännu svårare kommer det fortsätta bli, att man inte får se dig nästan varje dag, få höra din röst nästan varje dag, få krama dig nästan varje dag, eller ens få meddelande från dig nästan varje dag. Det har varit underbart att få möjlighet att se dig nästan varje dag, rena himmelsriket för mig

men så blir jag så sinneligt rädd att du nu när du varit hemmavid en längre tid, inte vill upprätthålla kontakten, inte vill maila, inte vill småträffas i frändelig ton, inte vill, helt enkelt, men du har alltid försäkrat mig om att så ej åtminstone tidigare varit fallet, både i ord men ännu mycket mer i din fagra gnistrande uppsyn, som förtäljer allt, det är den jag försöker hålla i sinnet, det är därför man måste träffa dig ibland, för ty, du måste ses

vackra du

~