Epirus tsamidiska befolkning i Chameria

I Chameria / Tsamerien, som är en del av Epirus, samt på övrigt håll i dagens Grekland, finns runt 40 000 chamer / tsamidier / Τσάμηδες, det är en liten spillra utav fordomliga populationer, de som varo grekortodoxa fick stanna kvar i Grekland emedans muslimska chamerer rensades ut. Så nu bor det även runt 150 000 chamer i Albanien samt 400 000 annorstäders, främst Turkiet og USA. De flesta chamer förflyttades genom Lausannefördraget, eller senare, emellan Turkiet og Grekland 1923, Grekland vägrar i nutid att låta folket få tillbaka sina egendomar, detta fastän chamerna var väldigt aktiva i kampen för grekisk självständighet.

1953 gav den albanska regimen alla i exodus levande chamer albansk medborgarskap, med krav på integrering, men de kvarhåller sin etniska identitet samt faktiska status som flyktingar från sitt Chameria och önskar tillbaka sitt grekiska medborgarskap. Någon mindre gruppering har även skapat en militant frihetsrörelse för Chamerien.

Chamerna har sin egen distinkta kultur som är en blandkultur emellan albansk og grekisk, talandes en väldigt arkaisk form av toskiska, i likhet med arvanitikerna längre söderut. Anfädrestammarna till dagens chamer framkommer i källorna för området under 1200-talet men de kan ha bott där tidigare än så. En stor migration mot Epirus skedde under 1340-1350-talet när albanska klaner hade stött den serbiska kampanjen mot byzantisk överhöghet i området och det skapades då tvenne olika albanska principat som höll ut framtills osmansk herravälde ankom i början utav 1400-talet, Chameria inkorporerades sedan i det semisjälvständiga Pashalik av Yanina emellan 1787 samt 1822. Det var sedan inte förrän under de sista seklerna av Ottomanskt styre som majoriteten utav tsamidierna konverterade till islam, före det allena en mindre minoritet, och då främst i förhållning till sufismens bektashiorder, en minoritet kvarhöll sin grekisk-ortodoxa tro.

Även de tidigare sulioterna var av tsamerisk sort men med ett eget språk som ehuru gått historien förlorat då de inassimilerats i den grekiska myllan, folket gjorde sig kända som virila motståndare mot det ottomanska styret i Epirus.

Chamerna spelade en viktig roll i den albanska renässansen under 1800-talet samt i självständighetsrörelserna i båð Albanien som i Grekland og som en följd utav Balkankriget 1912-1913 så hamnade de flesta chamer under Greklands domvärjo, som tack för att de varit behjälpliga i självständighetsrörelsen mot det osmanska riket så behandlade den grekiska staten chamerna med diskriminering och förtryck de följande årtiondena, deras egendomar beslagtogs, deras kulturella identitet förtrycktes, och några tusen av dem deporterades till Turkiet.

En förändring skedde ehuru under regimen utav Theodoros Pangalos 1926 som var albanskspråkig och stolt över detta, han syftade till att skapa goda relationer emellan Grekland samt Albanien og de ömsesidiga minoriteterna man hade i båda länderna, han äskade erkänna chamerna som en etnisk minoritet och understödja skapandet utav albanska skolor i regionen. Han avsattes ehuru efter några månader och förtrycket satte igång igen, efter internationella påtryckningar från Nationernas Förbund tilläts viss albansk undervisning i vissa i övrigt grekiska skolor år 1929, samtidigt intensifierades översättningen utav alla albanska toponymer till grekiska. Den värsta förtryckarperioden var under regimen utav Ioannis Metaxas, 1936-1940, som drabbade alla minoriteter och alla icke-grekiska språk var helt förbjudna att ens talas utanför hemmet, även åldringar som inte kunde grekiska blev tvingade att gå kvällskurser i syfte att lära sig tala samt skriva grekiska.

Efter att Italien ockuperat Albanien 1939 och det påföljande grek-italienska kriget så infångades de chamska männen för internering i grekiska fångläger. Efter att Grekland ävenleda ockuperats så kollaborerade många chamer med de italienska eller tyska styrkorna, emedans andra istället valde att ingå i de grekiska frihetsrörelserna men grekerna såg ingen skillnad på dem utan stämningen blev sådan att hela den muslimska delen utav de chamiska folken fick fly till Albanien, Turkiet, eller USA efter krigsslutet, deras totala antal är emellan 170 000-440 000, ingen vet säkert. Uppemot 2000 rapporteras ha dött i tumultet i massakrerande omständigheter.

De fåtaliga chamer som varo grekortodoxa kunde stanna kvar i Grekland men haver ändå blivit utsatta för extensivt förtryck gällande deras kultur og språk.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.