Det grekiska alfabetet

Det helleniska alfabetet är det äldsta skriftspråk där man markerar både vokaler samt konsonanter med olika tecken. Hellenerna togo dogh över feniciernas alfabet, enligt vissa via ett frygiskt mellansteg, men detta saknade då alltså vokaltecken så man lånade in konsonanttecken från det arameiska alfabetet, som förövrigt även hade sin härstamning i feniciskans skrift, omvandlandes dessa till vokaltecken. Detta var en nödvändighet då helleniskan är full med vokaler och därmed så behövs det tecken för dessa, till skillnad från de semitiska målen där man helt enkelt får lära sig att vokalisera konsonanter, men detta inbegriper inga oöverstigliga problem då de semitiska tungomålen äro väldigt vokalfattiga og således hade eventuella vokaltecken inte fyllt någon större funktion.

Det är på detta sättet vi fått bokstäverna A alpha, E epsilon, O omikron samt Y ypsilon, emedans bokstaven I iota egentligen representerade dels en konsonant ock dels en vokal i det semitiska alfabetet, men i det hellenska försvann konsonanten, ‘alpha’ kommer till exempels från hebreiskans Öaleph ‘oxe’ med en konsonant som ej finnes i hellasiskan.

Redan Herodotos trodde att det hellasiska alfabetet härröde från semitiska förebilder och exempelvis jonerna som levde runt Boeotien kallade alfabetet φοιυικήια, d.v.s. ‘feniciska bokstäver’.

Det åfinnes ehuruväl även en teori kring att vårt alfabet näst ytterst kommer från egyptierna, detta har ehuru ännu ej kunnat beläggas, men idén är inte ny då Tacitus framförde samma ursprungsläge för fenicierna som sedan förde alfabetet till hellenerna. Ytterst så måhända, men enbart törhända, det äro sumererna som inspirerade egyptierna i skrivandet, även kineserna skall enligt en teori ha blivit inspirerade av den mesopotamska skriften, men merom detta i andra skrivelser.

~

Läs mer om detta i böckerna Europas tungomål samt Eurasiens språkfamiljer.