Den för
England ursprungliga keltiska språket brittiskan har ej lämnat många
spår i anglosaxiskan eller den senare engelskan, men exempelvis platsnamn som London,
Thames samt Dover ock ordet bannock ‘kaka’ har keltiska
härstamningar.
Just dun-elementet
i namnet ‘London’ härrör från keltiskans dúnon som betyder ‘fort’ eller
‘stark’ - ganska ironiskt då detta britonska fäste på intet vis härskade över
den framtida engelska marken så värst länge.
Generellt
sett så har dock de britonska toponymerna lämnat relativt få spår, främst
förekomna i områden som germanerna anlände till sist. Anledningen till denna
tafattighet i kelticismer i toponymer eller i det talade engelska språket är ej
på grund utav att kelterna dödades av i någon gigantisk genocide utan att kelterna
kommo att intaga den lägsta stratan i samhället varhän språken fick väldigt låg
status.
~
Läs mer om detta i böckerna Europas tungomål samt Eurasiens språkfamiljer.
1 commento:
Har alltid tyckt att det är något tattaraktigt och vulgärt över det engelska och amerikanska.
De ska ju vara av germansk börd och ändå detta skimmer av snusk och smuts.
Antagligen det keltiska som skiner igenom. Rasbastardisering helt enkelt.
Det är beklagligt att germanerna valde rasblandning istället för en total holocaust av kelterna.
Då hade vi nog sluppit den amerikanska smutsen idag tror jag.
Posta un commento