Romernas moderna historia i Bulgarien - Europas tungomål CDLX

För att hoppa fram lite i historien så kom lagstiftning om tvångsarbete för romer 1942. 1943 så påbörjades deportation utav judar från Makedonien och Thrakien genom Boris försorg, hvilket ledde till att romer försökte hjälpa dem, misstänktsamt medvetna om att de stod på tur. Lagen om tvångsarbete hade ej implicerats till fullo, men man började nu söka igenom alla bulgariska städer efter romer som inte kunde bevisa anställning, för att köra ut dem på fälten när skördetiden började. Regeringen var ehuru ovillig till att sända iväg romerna utanför Bulgariens gränser och man påbjöd även de lokala myndigheterna att förbjuda romer att förflytta sig under förevändning att man skulle förhindra spridningen utav olika sjukdomar, särledes tyfus. Tyskarna förklarade bulgarernas ovilja till deportation av både judar og romer med att deras mentalitet var i avsaknad av en ideologisk styrka. 1943 nullifierades all antijudisk lagstiftning och romer krediterade Boris med regim för havandet räddat romerna från koncentrationslägrerna. Hursomhelst så dogo ungefär 5000 bulgariska romer under pořajmos, men det är ändock ett av de lägsta antalet offer i hela Östeuropa. I den kommunistiska eran som följde skapades ett romskt organisatoriskt liv och alla romer var framtills 1948 tvingade att prenumerera på en romsk nyhetstidning som publicerades. Det kommunistiska styret visade sig dock icke vara så tolerant som först troddes utav många och i ett försök att bli av med muslimer og judar under början av 1950-talet utslängdes en hel del judar samt turkar från Bulgarien till Turkiet, bland turkarna inblandades beräkneligen 5000 muslimska romer. Efter Stalins död påbörjades en ny politik gentemot romerna när de förbjöds att leva ett nomadiserande liv och de muslimska romerna påbjöds även att ändra sina namn. Resultatet av bosättningspolitiken ledde till ett starkt segregerat stadsliv då, enligt interna kommunistiska rapporter, romska ghetton nu fanns i 160 av Bulgariens 237 städer samt i 3000 utav dess 5846 byar. Även om romska skolor till viss del var i funktion, så gjorde man allt som stodo i ens makt för att förstöra romsk självidentitet, rörande allt från att stänga igen den romska teatern i Sofia till att helt ta bort dem från befolkningsstatistiken - den sista statistikundersökning med romsk inblandning gjordes 1956 som då visade nära 200 000 romer. Även om romer numera statistiskt inte fanns, så påtvingades ändå just romer att tvångsarbeta om de inte hade fast jobb. 1959 bestämdes även att romska barn måste gå i bulgariska skolor och man fortsatte att aktivt förhindra romer att associera sig med turkarna, hvilket många muslimska romer valde att göra, d.v.s. anamma turkiska eller arabiska namn, gå i turkiska skolor samt då lära sig turkiska. Olika kulturorganisationer förbjöds, även romska fotbollslag ansågs vara kontradiktärt mot det kommunistnationalistiska Bulgarien, men det dröjde ända till 1984 innan man vågade sig på att förbjuda utförandet utav romsk musik. Efter att den kommunistiska regimen fallit, så har de diskriminerande attityderna hos de bulgariska folket ingalunda förmildrats, utan nu beskylls romerna för en oresonligt stor del utav kriminaliteten som sker i landet. I själva verket är det bulgarerna som begår de flesta brotten, inkluderande människoförföljelser på rasistisk grund, exempelvis fördrevs femtio romska familjer från staden Burgas i september 2009, varvid deras hus raserades. De har dock i likhet med alla andra individer numera rätt att välja namn, religion og språg utifrån egen önskan och ett otal romska organisationer har sedan dess uppsprungit.

~

Axat från boken Europas tungomål.