Förtryck av pomakerna i Pomakien - Europas tungomål CDLIV

Från 1879 och fem år framåt så fanns det en självständig pomakisk stat innan bulgarerna erövrade denna och med anledning utav balkankrigen samt det första Europakriget under 1900-talet, så har deras nutida bosättningsområde uppdelats på trenne länder. Det var bland annat en svensk professor som i kraft av domare i den internationella skiljedomstolen i Haag som fastslog delningen og gränsdragningen av ‘Pomakien’, detta har fått som följd att ett berg på den bulgariska sidan har namnet ‘Professor Undén’ efter hans, enligt bulgarerna, människovärdiga dom. En stor bronsplatta med de bulgariska samt svenska riksvapnen pryder en bergsvägg tillsammans med en hyllningstext. Pomakerna bor således i ett gränsområde emellan Hellas og Bulgarien såväl som naturligt på den turkiska sidan av Thrakien. På den bulgariska sidan bor cirka 180 000 enligt vissa beräkningar och de har all chans att bevara sin kultur, då de bor i ett slaviskt område og ej i ett turkiskt - hade de bott i ett turkisktalande område hade riskerna varit stora att de skola övergiva sitt hävdansvunna mål för det tungomål som de, i andra hänseenden, kulturellt närstående turkbulgarerna talar. Men å andra sidan så kommer det språkliga trycket att bli mycket stort i ett framtida potentiellt samhälle där sekularismen blivit ett kännemärke och därmed så förloras den muslimska identiteten för pomakerna, hvilket gör att de kan assimileras in i den övriga slaviska befolkningen. Bulgarerna har länge försökt bulgarisera pomakerna och 1937 bildade man organisationen Rodina, ‘Moderlandet’, vars främsta syfte var att främja en bulgarisk etnisk identitet hos pomakerna. Bulgariskan skulle användas i moskéernas bönestunder och Koranen översattes till bulgariska, man ville få pomakerna att sluta använda sina traditionella klädedräkter, förbjuda omskärelse og 1942 påbörjades en kampanj för att bulgarisera namnen, hvilket inom tvänne år lyckades till tvåtredjedelar. Man stödde även pomakernas högre utbildning samt ville på det sättet skapa en bulgarisk muslimsk elit. Efter krigets slut upplöstes Rodina med hänvisning till dess nationalistiska karaktär och de muslimska namnen återinfördes. Den nya kommunistiska regimen ville utradera alla etniska minoriteter och påbörjade sitt omflyttningsprogram, kallat izselvane, hvarvid pomakerna skulle flyttas, hvilket skedde stegvis. Efter ett tag trappade man upp utraderingspolitiken, även benämnt assimileringspolicyn, och nu arbetade man utefter att stärka det ‘nationella medvetandet’, varvid alla bulgariska muslimer blevo tvingade att byta sina namn till slaviskkristna sådana. Lydde de inte, d.v.s. inlämnade sina identitetshandlingar för skaffandet utav nya, blev de statslösa och kunde heller ej få någon lön eller pension från den socialistiska staten, då de ej hade några giltiga bulgariska identitetshandlingar. Integrationspolitiken ledde till väpnade motsättningar där hundratals pomaker fick sätta livet till, emedans andra deporterades. 1989 igångsattes ytterligare en bulgariseringskampanj, hvilket ledde till att tusentals pomaker lämnade landet. Totalt har de blivit tvingade att ändra sina namn åtta gånger under nittonhundratalet. Socialismens kollaps ledde sedemera till denna politiks upphörande, men vid den senaste folkräkningen kunde de endast definiera sig som antingen turkar eller bulgarer, alternativt som övrig befolkning, varvid en hel del sade sig vara turkar med turkiska som modersmål, även om de flesta ej ens fattar tungan.

~

Axat från boken Europas tungomål.