På Shetland- og Orkenyöarna fanns tidigare ett
västfornnorskt tungomål vid namnet norn, som ditkommit under den
vikingatida 800-taliga invandringen till öarna som till sin helhet slog ut
lokalbefolkningens - antagligen piktiska - språk i örikena som bebotts i
mångtusenåriga tider. Språket är numera i sig självt utdödt sedan skotskan
tagit över, efter att gäliskan haft en runda därlikt.
Det talades
senast omkring 1880 på Shetlandsöarna, eller Hjaltland som öarna kan benämnas,
men det hade tidigare även talats på Orkney, åtminstone fram till 1500-talet,
samt i Caithness i norra Skottland. Språket påbörjade sin nedgång under
1400-talet när gäliskan gjorde stora insteg, för att sedan brytas sönder helt
utav skotskans anfall.
Först
försvann caithness norn som det finns väldigt få spår kvar utav, sedan
nornen på Orkeney samt sist den på Shetland, med stagnering under 1700- samt
sedan slutstöten på 1800-talet. De sista hjaltiska öarna det talades på sägs
vara de mer isolerade öarna Foula samt Unst.
På genetisk
väg har man bevisat att nordmännen icke bara kommo i små antal för att härska,
utan orkneyare haver exempelvis 38 procent genetiska komponenter med
skandinaviskt påbrå, og det är ungefär lika fördelat paternalt som maternalt så
det varo antagligen lika många män som kvinnor som anlände över havet. Med så
stora influenser är det inte speciellt svårförklarligt att västfornnorskan tog
sig även hit.
Språket fanns
naturligtvis i skrift, hvilket ett antal nedteckningar bevisat, den sista
nedtecknades 1774 på Hjaltlands yttersta utpost, Foula. Ord som ännu finnes
kvar i språken på Orkney og Shetland är till exempel felkyo ‘häxa’, speir ‘fråga’ samt kye
‘boskap’, men i övrigt är exemplena allt för många för att rada upp här, då
språken är fullspeckade av norniska influenser än idag, detta särledes på Foula
där ännu 31 människor bor.
~
Om norn samt tillikt om andra germanska såsom skottska språk åtfinnes mer att läsa om i min bok Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento