Högarabiskan visavi Nyarabiskan - Europas tungomål CCCXIV

Högarabiskan är officiellt mål i en mängd stater, bland annat i Israel, Irak samt Saudiarabien, men talas ej särledes förutom i vissa formella sammanhang eller av högreligiösa personer, högarabiskan är ju också det liturgiska målet för muslimerna. Nyarabiskan däremot äro ej lika enhetlig som högarabiskan, utan där finnom vi en hel rad olika varianter eller språk - situationen emellan hög- samt nyarabiska är fullt jämförbar med situationen emellan latinet og de romanska språken, olikheterna emellan språken likaså. Det finnes för övrigt även en medelarabisk beteckning, men den står för olika saker hos olika skribenter, det vanligaste torde ehuru vara menandet av skrift skriven på klassisk arabiska, som alltid, dock synbart skrifteligen influerad utav vulgärarabiska i tidigare tider, d.v.s. den nutida nyarabiskans talade föregångare. Alla tidsindelningar är häri totalt subjektiva og orelevanta. Man brukar även dela in de nyarabiska målen i badawī- samt hadarīmål, där den förstnämnda talas av beduiner samt av många bofasta samhällen i exempelvis Nildalen samt södra Irak och andra bofasta samhällen havandes en nära beduinsk härkomst, och, där hadarimålen istället talas av stadsborna, men även här av vissa andra mindre täta samhällsformeringar. Beduinarabiska tungomål har visat sig vara mindre öppna för influenser från externa språkelement och är även den mer arkaiska gruppen av de två, i likhet med vad de tidiga arabiska grammatikerna anmärkte. Det ter sig ganska självklart att det talade språket är väldigt variationsrikt över ett sådant gigantiskt område som arabiskan talas och man kan givetvis tala om helt olika språk även om de använder sig av samma högarabiska i skrift, eller nästan samma då vissa få skillnader existerar. Kairoarabiskan har ehuru erfått ett stort inflytande på de övriga nyarabiska varianterna, då Kairo håller sig med en stor produktion och export av film samt annan media som ej äro skriftlig, hvilket gjort att en stor del av de arabiska befolkningarna förstår egyptisk arabiska emedans de ej förstår klassisk arabiska, d.v.s. språket som är det officiella språket i deras hemland. Även det skriftliga språket blir färgat av varifrån skriften, eller skrivören, härstammat. Detta speciellt genom lexikala variationer och även speciellt i den egyptiska litteraturen där man ibland släpper igenom regionalismer, men även annorstäders.

~

Axat från boken Europas tungomål.