Semitiskan och Afroasiatiska språkfamiljen - Europas tungomål CCLXXXVI

Den semitiska språkgruppen äro den språkgrupp som hava den längsta dokumenterade historien bland alla tungomål på jorden - cirka 5000 år utav språkutveckling finnes att tillgå. Idag talar över 200 miljoner människor semitiska tungomål ock den överväldigande majoriteten av dessa talar då olika former av arabiska. Hvar de semitiska språken hava sin geografiska ursprungshemvist är i likhet med alla andra språkfamiljshemvister ett omdebatterat område, men länge trodde många att protosemitiskan först började talas på den Arabiska halvön för att därifrån spridas under olika folkvandringar, då den senaste skulle ha skett i samklang med den islamska expansionen på 600-talet. Denna teori har man nu helt övergivit, förutom arabiskans senaste expansion, för en mer övergripande teori och det antas numera att protospråket talades i norra Afrika omkring år 5000 f.kr. Den semitiska språkgruppen haver genom dessa senare rön blivit decimerad från en egen språkfamilj till en språkgrupp inom den afroasiatiska familjen som man har funnit stora likheter med och det finnes således ingen självständig semitisk språgfamilj, utan det är allena en undergruppering till afroasiatiskan, liksom italiskan är en till indoeuropeiskan, samt då varandes den enda förekommande i Europa eller Asien, alla andra underavdelningar äro förbehållna till Afrika, tidigare har ack ytterligare en funnits smått. Den afroasiatiska språkfamiljen går lite under olika namn, det tidigare hamitosemitiska, afrasiatiska, afrasanska, erythræiska, lisramiska, men det mest nyttjade ordet i Sverige som internationellt är nog nu det jag här nyttjar och som myntades 1914 av Maurice Delafosse men bleve ej vida använt förrän macrolingvisten Greenberg tog upp det 1950.

~

Axat från boken Europas tungomål.