Manchu-tungusiska - Europas tungomål CCLXXVIII

Av de manchu-tungusiska tungomålen finnes inget representrerat i Europa, ej ens i en vidare mening, då de främst finnes i östra Sibirien samt i norra Kina, men även några evenki i Mongoliet. Benämningen av språkfamiljen som en manchu-tungusisk sådan härrör ifrån en grav typologisk skillnad emellan manchusiskan och juchiskan, hvilket är en utdöd anfader till manchuriskan, visavi tungusiskan. En annan uppdelning man kan hava är att benämna beståndsdelarna i en tungusisk familj som bestående utav nord- og sydtungusiska, där sydtungusiska bland annat innehåller just manchu. Manchu-tungusiska är uppdelat på ett flertal mål och flera av dessa befinner sig i en snabbt nedgående spiral gällande antalet talare - i hela språkgruppen kanske man bara kan räkna 75 000 talare. Ett tungomål, orok, haver exempelvis enbart cirka 100 talare kvar, men ett ännu värre exempel är det i Kina talade manchu som enbart behaver omkring 20 talare kvar, om ens det. Under den sista kejsardynastin, alltså 1644-1912, så var manchu Kinas andra officiella språk då det var en manchu-dynasti som innehavde makten - i annat fall så är de som karaktäriserar sig som manchurier den största kinesiska ‘nationalitetsminoriteten’ och bestående utav hela 5 miljoner individer, så det borde finnas en god grund för att återuppväcka språket från det zombiestadie det nu existerar i. Det är möjligt att det ses som proemperiellt. Det finnes väldigt mycket material på manchuriska, tack vare att det var officiellt språk, då de flesta av de kinesiska verken, särledes inom historia, har översatts till manchuriska. I västerlandet skapade detta intresse för språket då manchuriska uppfattades som ett mycket enklare språk att lära sig läsa - den första grammatiken på språket skriven på ett europeiskt språk var färdigställd 1668.

Men det finnes även mer lyckade exempel ifråga om hitentillsvarande överlevnad, som exempel evenki som talas av omkring 24 000 individer samt sibe som talas av kanske uppemot 10 000 människor. Dessa två verkar hava en någorlunda chans till överlevnad i alla fall i det korta loppet, emedans de andra målen behöver akut hjälp och ett akut uppvaknande av den lokala och centrala befolkningen för ett fortsatt liv. Allena manchu finnes extensivt i skrift. Den ovan anförda juchiskan, jàürjàin, talades fortfarande i Manchuriet under Mingdynastin i Kina, 1368-1644, åfinnes bevarat genom en polyglotisk skrift från 1500-talet samt i inskriptioner sträckandes sig bak till 1000-talet, samt utvecklandes en egen skrift från år 1119, och är därför av väldans stor vikt för utrönandet utav prototungusiska. Språket är likt manchuriskan å anses vara dess företrädare, antingen i form av fornmanchuriska eller en variant närstående denna.

~

Axat från boken Europas tungomål.