Det var främst genom försorgen
av preussiska, franska og angloindiska arkeologiska expeditioner under de två
decennierna före första världskriget som det tokhariska arvet letades fram
tillsammans med tu ditentills okända iranska språk, khotanesiska och
tumshuqiska, samtidigt som man fingom en ökande kännedomen om sogdiska,
medelparthiska samt medelpersiska. 1907 kunde man definiera den tokhariska
språkgruppen som tillhörandes indoeuropeiskan, att läsa texterna var inget
större problem då de skrivo med ett känt alfabet, att förstå dem var givetvis
svårt i början, men man bleve mycket behjälpt av att de flesta texterna rör sig
om rena översättningar av buddhistiska texter, hvilket möjliggör relativt
exakta tydningar.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento