martedì 9 aprile 2013

De medeliranska språken - Europas tungomål CCXXIX



Under den medeliranska perioden så framstår en indelning som ett måste. I den sydvästliga grenen finner man medelpersiska som skreves med ett modifierat arameiskt alfabet och som användes i Iran från omkring 200-600-talet. I den nordvästliga grenen återfinner man parthiskan som är närmare besläktat med den nutida kurdiskan och som också använde sig av ett arameiskt alfabet; språket användes främst under den parthiska dynastins regeringstid som varade omkring 250 f.kr. - 226 e.kr. I den nordöstliga grenen finner man alanska, khwarezmiska og sogdiska. Alanskan är nära släkt med skytiskan, men den finnes bara bevarad i några enstaka ord och dessa är främst kaukasiska ortnamn. Alanerna själva äro väldigt mycket mer kända i historiemedvetna européers ögon för att de drogo igenom Europa ända ned till Spanien och vissa följde även med vandalerna över havet till Nordafrika, men under 500-talet så assimilerades folket in i omkringliggande folk varhän de försvunno. Khwarezmiska dog ut på 1400-talet och skreves även det med ett arameiskt alfabet, men tyvärr så finnes enbart få inskrifter kvar – det språket talades främst söder om Aralsjön. Khwarezmiska är närbesläktat med sogdiska och det sydöstliga tungomålet khotan-sakiska. Sogdiskan talades från omkring jeeran 0 o fram till 900-talet i framförallt Darjaområdena, det nutida målet yaghnobi anses vara en efterträdare till detta språk - yaghnobi talas av några tusen individer i Tadzjikistan. Sogdiskan finge vida spridning då sogderna bedrevo handel, från sitt kungarike Samarkand, främst längs den centralasiatiska handelsvägen till Kina, og tungomålet finnes bevarat i ett antal religiösa skrifter eftersom sogdiskan användes som missionsspråk av flera religioner. Till den sydostliga grenen hör khotan-sakiska samt baktriska. Khotan-sakiska finnes bevarat genom i Östturkestan funna fragment av buddhistiska skrifter som äro skrivna från 400 till 1000-talen - dagens pamirer är efterträdare till khotansakerna. Man använde sig av en modifierad variant av den indiska brahmiskriften och man haver lyckats uttyda två huvuddialekter, den mer arkaiska, och tokhariskinfluerade, tumshukiskan samt den äldre og yngre varianten utav khotanesiskan. Khotanesiskan är uppdelad på en altekhotanesiska samt en senkhotanesiska där skillnaderna äro likvärdiga såsom fallet är för klassisk latin i förhållande till modern italienska. Baktriskan skreves med det helleniska alfabetet och talades under perioden 100-800-talen i det historiska Baktrien som var beläget i norra Afghanistan och som tidvis sträckte sig ända fram till Indien. Man har relativt nyligen funnit en mängd baktriska dokument hvilket är en av de största händelserna inom iransk filologi på ungefär hundra år då man funnet över hundra brev från de kungliga arkivet från kungariket Rub.




















~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~


~

Nessun commento: