I södra delarna av Mindre Asien och i norra Syrien kommo nu ett antal hettitiska småstater fram, det kanske var hit hettiterna, eller åtminstone administrationen, flyttade, bland annat rikena Tuwana, Tabal, Milid / nuvarande Malatya, Kargemiš samt Sam’al / nuvarande Zincirli, och viktiga fyndplatser är Karatepe samt Sakçegözü. Dessa stater använder sig av den hettitiska skriften, men allteftersom tiden går så bliver de alltmer og mer assyriserade samt araméiserade och införlivas med det nyassyriska väldet senare under 800-talet f.kr. Assyrierna kallade till og med Syrien för ‘Land av Hatti’ ock kungar bär namn som Šapalulme, Mutallu, Katuzili og Lubarna, d.v.s. de äro väldigt lika kända hettitiska kunganamn såsom Šuppiluliumaš, Muwatalliš, Hattušiliš, Kantuzziliš samt Labarnaš. I Gamla testamentet benämns dessa även som ‘kungar av hettiterna’, men när hellenska resenärer anlände till området så fann de enbart provinser till det assyriska väldet - därav namnet ‘Syrien’. I Mindre Asien fann man likväl Anatoliens kända kungadömen Lydien og Frygien - namnet Hatti var redan förglömt. Den etniska, språkliga, kulturella samt anknytningsbara tillhörigheten för dessa neohettitiska småstatsområden är diskutabla ock ej säkerställda. Under den hettitiska imperietiden så var det hurriter som bebodde områdena - kanske något externt folk erövrade Syrien och blev influerade av den hettitiska kulturen - de nyhettitiska stadsstaterna tillhör i alla fall icke statsutvecklingen och den tillhörande civilisationen i Anatolien, utan är något annat, dock hettitinfluerat, hvilket kan ha sin grund i att områdena administriellt sett tidigare hört till hettiterna.
~
Axat, moddat, altererat, från boken Europas tungomål.
Andra om: hettiter, nyhettiter, neohettiter, Syrien, Mindre Asien, Anatolien, politik, historia, Assyrien, int
Nessun commento:
Posta un commento