Anatolierna är de folk som till dags dato äro de första indoeuropeiska folken som framträder i historien utifrån skriftmässig synvinkel, och de bestodo av bland annat hettiter samt luvier og uppkommo ungefäreligen vid början av andra årtusendet f.kr eller precis före detta - de anatoliska folken varo de första indoeuropeiska i historisk tid, men även bland de sista att upptäckas. Hettiterna, samt anatolierna, bleve snabbt intressanta, inte bara för indoeuropeiska forskare utan även för turkisk allmoge som till viss mån sågo sig som ättlingar till detta bronsåldersfolk, så till den grad att när den turkiska staten pålade alla turkar att hava ett efternamn under 1920-talet så valde en hel del att benamna sig som Hitit.
Upptäckten av dessa anatoliska tungomål har betytt mycket för den komparativa språkforskningen; bland annat på grund utav dess mycket arkaiska form menar vissa till og med att anatoliskan gick ifrån protoindoeuropeiskan innan vissa grammatiska egenheter som finns i alla andra indoeuropeiska subgrupper utvecklades, och således var det den första grupp som avskärmades härledes därmed det första icke-protoindoeuropeiska mål och således det första indoeuropeiska. Andra menar att tungomålen äro så arkaiska att de snarare är ett systerspråk till protoindoeuropeiska samt att det dåledes utgör en familj tillsammans med detta, snarare än att vara en avkomling därav.
Anatolierna utvandrade antagligen från områden norr om Kaukasus till centrala Mindre Asien, hvilket håll de togo är diskutabelt, där de övertogo redan befintliga städer assimilerandes den ursprungliga befolkningen hattierna bildandes ett utav bronsålderns mäktigaste riken. På grund utav historiska komplikationer i nutid så hava man missförstått samt felbenämnt språken, hattiskan är egentligen hettitiska och det vi kallom hettitiska är egentligen nesiliska, nesili - detta enligt deras egen utsago. Det kan gå så här när man drar förhastade slutsatser och döper mål innan de har blivit korrekt och någorlunda fullständigt tolkade, namnet kanisiska hann även användas under den tidiga upptäcktsperioden. När någon skall prata hattiska i exempelvis rituella texter så står det i källorna ordagrant hattili, d.v.s. han skall tala ‘i Hattiš språk’, när luviska skall taltas står luwili, hurritiska hurlili och ‘hettitiska’ nešili / našli.
Detta sistnämnda finns i bevarat i trenne former, naašili, URU.nišili samt i en sidsta form som en skribent från Arzawa använder när han frågar en egyptisk kollega att besvara ett brev på det språket, neešumnili, i denna sistnämnda är ett adverb -ili deriverat från Nešumna- ‘nesiska’, emedan de andra äro formade direkt på ortsnamnet URU.Neešaaš. Landet de bebodde kallades också Hattiš land. Detta ger en klar antydning om att hettiterna har kommit utifrån, de har kommit till hattiernas land, till deras stad Hattuša, slopa det sista indoeuropeiserande tematiserande a:et och man har den ursprungliga hattiska termen. När man således talar ‘i Hattiš språk’ så är det hattiska och ej hettitiska man parlerar – nesitiska / nesiliska skulle alltså vara ett mer korrekt ord för tungomålet och är således det språk som talades i Neša.
Att anatolierna överhuvudtaget invandrade till Anatolien är ej riktigt bevisat ännu, så det rör sig på det teoretiska planet och det kan asså lika gärna vara så att anatolierna var inneboende i området, men det immanenta faktumet att de var indoeuropéer tyder på en invandring annars så hade ju det protoindoeuropeiska urhemmet en logikens ramar ha legat i Anatolien och då borde de indoeuropeiska målen ha mycket flere influenser från andra mål i området, till exempel de nedan nämnda hattiskan samt hurritiskan, hvilket de dessvärre icke behar. Man kan alltså på lingvistisk väg emotsäga ett anatoliskt ‘urhem’ för protoindoeuropéerna - det finnes även klara arkeologiska antydningar om en migration, samt mytologiska og historiska bilder.
De flesta tror såtillvida att de anatoliska folken gjorde sitt intåg i Anatolien under bronsåldersepoken 2700-2600 f.kr. samt att dessa anatolier assimilerade de flesta icke-indoeuropeiska folk, men ehuru ej alla så som vi skall seom. Bland annat så förtäljer det arkeologiska materialet att under den nämnda epoken så skedde en förstörelse av de större byarna och de mindre övergavs, hvilket kan tyda på en krigsförande invandring av ett annat folk, i detta fallet det anatoliska - denna krigsvåg gick från väst mot öst. Krigsvågen från väst till öst berättar givetvis i ett nötskal om hur olika teorierna kan bliva med antingen en invandring från väster eller en från öster, hvilket verkar mer logiskt om de kom ifrån norr om Kaukasus, men man kan givetvis ha i åtanke att bara för att förstörelse og övergivelse sker så betyder inte det att ett nytt folk har inträtt, utan de inhemska folken kan själva ha orsakat detta, borgarkrig och andra inre oroligheter är på intet vis ovanligt. Men det är ej enbart arkeologiska bevis som kan påtalas, utan även vissa lingvistiska fakta talar för att anatolierna gick väster och inte öster om Svarta havet, bland annat den förestående luviska långsmala språkutbredningen i söder samt den östra, norra og sydöstra inramningen av icke-indoeuropeiska mål påtalar en västinvandring.
Att de indoeuropeisk-anatoliska substratspråken var stora eller åtminstone hade betydelse visar bland annat även de efterlämningar vi havom av assyriska handelsmän som varo väldigt aktiva i området från 1900-talet f.kr. og framåt, hvilka nämner bland andra klart indoeuropeiska namn som exempel Taaksanumaan och detta kan härledas till indoeuropeiska mål, hettitiskans taks-, hvilket betyder ‘göra, bygga’, sanskritens taksan samt helleniskans tekton för ‘snickare’. Vissa namn kan direkt återspegla hettitier såsom Salinuma-, hvilket kan härledas till hettitiskans salli- betydandes ‘stor’ och som senare ansmörjde en rojal konnotation.
I dessa assyriska brev hava man dessutom hittat det äldsta erkända indoeuropeiska ordet som hitentills återfunnits, hvilket är det hettitiska ordet išhiul, ‘fördrag’, som haver roten išhiya ‘binda’ og som är etymologiskt knutet till svenskans sejda samt då fornnordiskans seiðr. Ordet måhänt inlånades till fornassyriskans ‘lönöverenskommelse’, ordet kommer från det protoindoeuropeiska *seH2 ‘binda’ og finnes exempelvis även i vediskans ásāt ‘han band’, litauiskans siẽti ‘bind’ samt även i fornnordiskans seiðr ‘lina, rep; magisk’. Den sistnämnda betydelsen har ordet fortfarande i svenskans sejd, t.ex. sejda ‘trolla’, som enligt Nationalencyklopedins ordbok har omdiskuterat ursprung och som inte kom till svenskan förrän 1712. Detta bör ändras till informationen om att detta är det indoeuropeiska ord som haver den absolut äldsta verifierade historien, och ordet fanns således även som nämndes i fornnordiskan. I de svenska orden framkommer även att någon slags knytning till sång, till exempel sejdsång, förutöver de vanliga seiða ‘göra trolldom / seiðr, trolla, seida’ finns även seiðlæti ‘låt, sång, som de bruka när de seida’ och seiðr ‘ett slags trolldom (med sång)’, hettitiskans išhamai- betyder just även ‘sång, melodi’, cf. sanskskritens sāman- ‘sång’, och ordet går tillbaka till ‘binda’. Dessa ord plus andra liknande förekomster visar starkt på någotslags speciellt rituellt poetiskt språk i den protoindoeuropeiska kulturen.
Men förutöver dessa samt andra klart identifierbara indoeuropeiska namn så står det också klart att det måste ha varit gott om icke-indoeuropeiska folk i området - det största av dessa substratspråk i centrala Anatolien torde om man utgår utifrån arkiven vara hattiska. Hettiterna övertog osså mycket av hattiernas kultur samt religion, hvilket jämväl visar att hattierna måste ha varit av betydelse antingen befolkningsmässigt eller inflytelsemässigt.
De tidigaste beläggen för hettitiska ord og personnamn åtfinnes som vi redan förstått i fornassyriska handelsmäns brev från staden Kaneš, som varde centrum för den fornassyriska handeln i Mindre Asien kring 1900 / 1940 f.kr., hvilket visar åtminstone på en möjlighet att hettitisktalande folk befann sig i området. Andra språk som även framkommer i texterna är gammalassyriska, luviska, hattiska samt hurritiska. Kaneš har av åtminstone vissa turkiska arkeologer ansetts vara ett anatoliskt Pompeji, och om man kombinerar de skriftliga och arkeologiska bevisen så bör man få fram en bättre bild av livet i den staden än i den italienska motsvarigheten. Man har räknat huru stor andel av namnen i dessa brev som är hettitiska, komparerat med andra grupperingar, och härifrån dragit den något långdragiga konklusionen kring hur stor andel av befolkningen detta också var, som förstås så finnes vissa oöverstigliga metodologiska problem med sådana här onomastiska uppskattningar beräknade på brev. Det bör även nämnas att alla namn ej är säkerställda och en del av namnen kan kritiseras, men det kan ändå tas som en plausibel tanke kring den potentiella andelen i staden, eller i närområdet till denna - åtminstone till potentialiteten kring om de var få eller många. 1964 räknades ut hur många namn som kan definieras som hettitiska varvid den aktuelle forskaren kom fram till över 500, men nu när fler kappadokiska texter publicerats så har man kommit upp till kanske 1000 i antal. Man har då, under 1960-talet, menat att ration emellan hettitnamnen og hattiernas namn är sex till ett - d.v.s. Kaneš kan mycket väl ha varit ett hettitiskt majoritetsområde. Den aktuella forskaren går sedan till överdrift och övergeneraliserar detta till hävdandet att detta vare gällandes hela Anatolien och menar bland annat att hela området var avhattifierat. Kanësj är bara en av många städer. De fornassyriska tavlorna antyder även att norra Anatolien hvart indelat i tvänne olika politiska enheter, ‘Kaniš land’ i öster, ibland enbart kallat mātum ‘landet’, samt ‘Hatti land’i väster, ibland kallat Hattum i uttrycket ina Hattim.
De hettitiska texterna är senare och från arkiven i Hattuša, dagens Boğazköy, 150 km östom Ankara, cirka 1600-1200 f.kr. - som jämförelse bör nämnas att de äldsta latinska skrifterna är från ungefär 500 f.kr. Språket är som nämnts arkaiskt, men vissa menar att det är tidiga interna strukturförändringar som ligger till grund för detta. Hettitiska har både gett svar på många tidigare frågor, men även givit helt nya frågeställningar och vi kommom senare att återkomma till dessa indoeuropeiska anatolier, men får för förståelsens skull först titta in på andra folk i regionen.
~
Axat, moddat, samt teckenaltererat ifrån boken Europas tungomål.
Andra om: Europas tungomål, indoeuropéer, indoeuropeiska, indoanatoliska, anatoliska, anatolier, Turkiet, hattier, hettiter, hettitiska, luvier, assyrier, språk, sejd, shamanism, trolldom, kontrakt, bronsåldern, Mindre Asien, int
~~~Tre år sedan~~~
- Rättvisa mellan könen.
~
~~~Tre år sedan~~~
- Rättvisa mellan könen.
~
Nessun commento:
Posta un commento