~
I en mindre serie skall jag härvid gå igenom de olika nordväst- samt nordöstkaukasiska etniciteterna, minoriteterna, samt språken som är befintliga inom den Ryska imperialistiska statens hägn. Och därigenom områdets folkhistoria.
När man behandlar Kaukasus så är det ehuruväl av vikt att man inte allena betittar de språk och folkgrupperingar som har sin naturliga – ur historisk synvinkel – hemvist däri bergen utan även tar sig en funderare kring de språk och folk som gjort sitt inträde i territoriumet under den senast påkalliga tiden, men ändå långt längre än vad t.ex. svenskan funnits som ett eget språk.
Härför påstartas denna lilla serie med en historisk titt på det stora arabiska språket som har sin genealogiska hemvist i den afroasiatiska språkfamiljens semitisk-sydvästsemitiska underavdelning.
Arabiskan kom till Dagestan under 600-talet, men nådde en större spridning först under 1600-talet. Det var under andra hälften av 600-talet och första hälften av 700-talet som en arabisk erövring av området togs vid, vilket lade stora delar av Transkaukasus och Dagestan under det arabiska kalifatet. Denna erövring ledde även till en stor inflytt av arabiska bosättare, främst från Syrien och Bagdad, och arabiskan blev också härmed officiellt tungomål och fick därmed även en vidare spridning utanför både arabiska och muslimska sammanhang, men främst inom det geografiska område som stod under arabiskt härravälde, d.v.s. Derbent och de södra områdena av kustnära Dagestan.
Vid 1200-talet så var ehuru den arabiska politiska hegemonin definitivt slut, men det var ironiskt först härefter, under 1200-1400-talen, som den muslimska kulturen spred sig ordentligt även till bergsområdena i Dagestan och flertalet kulturcentra framväxte. Den arabiska inflyttningen fortsatte även efter att det arabiska riket fått dra sig tillbaka, men nu var det främst religiösa tänkare som flyttade in i Dagestan, många av dessa var för övrigt jemeniter.
Före 1600-talet så skrevs inte så mycket av dagestanierna själva, men en hel del litteratur som främst berörde religion, språk og poesi fördes in i landet för konsumtion, men det finns även benämningsvärda verk som är skrivna i Dagestan. Bl.a. 800-talsverket om sufism Rayħaan al-haqaa’iq wa bustaan al-daqaa’iq eller t.ex. 1100-tals krönikan Tarikh al-shirvan wa Derbend med efterföljaren från 1300-talet Tarikh Daghestan. Från 1300-talet och framåt så skrevs även juridiska dokument, fördrag, avtal m.m. på arabiska, men man kan inte säga att språket fick en akademisk blomstring förrän under tidigt 1700-tal; en inhemsk akademisk tradition anses även ha skapats som ett resultat av detta med den välkända Muhammad ibn Musa al-Qudutli. Härefter skrevs en hel del inom arabisk lingvistik och dagestanska historiska krönikor kom till, detta uppmärksammades givetvis av ryssarna som såg till att några lokala akademiker skrev proryska historieböcker om händelserna under 1800-talet.
Under mitten av 1800-talet nådde arabiskan nya höjdpunkter genom att det blev officiellt språk i det nordkaukasiska imamatet och var vida nyttjat, självklart främst i skrift men även i orala hänseenden. Arabiskan i skrift var klassisk arabiska, men man tog in vissa inlån för att språkanvändningen skulle bli mer applicerbar i den dagestanska verkligheten, dessa ord arabiserades oftast. Man tillförde även skriften en hel del tecken så att man skulle kunna transkribera lokala ortsnamn till arabiska, dessa tecken låg senare under mitten av 1800-talet till grund för de lokala ajami-alfabeten som utarbetades av dagestanska akademiker för olika språk i området.
Det Nordkaukasiska imamatet som omskrevs ovan skapades under första hälften av 1800-talet för att kämpa emot den ryska kolonisationen och kom att omfatta Tjetjenien och Dagestan, och tjetjenerna kan sägas föra denna kamp än idag, och ibland även dagestanierna. Som synes så var statsbildningen en teokratisk bildning, bildad på khalidigrenen av den naqshbandiska sufiska förgreningen, där imam Shamil bl.a. införde obligatorisk primärutbildning på tre år för alla pågar, hvilket gav arabiskan stor spridning i folklagren - arabistik och islamistik fick också stort stöd. Alla officiella handlingar fördes numera på arabiska och alla tjänstemäns spörsmål gentemot allmogen fördes allena på arabiska, men en översättare fanns ofta till hands för de lokala språken.
Språket figurerade livligt fram till 1925 när bolsjevikerna, den ryska kolonisationen kom till skott redan under 1800-talet, menade att arabiskan representerade en bakåtsträvande konservativ tradition och påbörjade en primitiv politik som förtryckte språkanvändningen - språket har dock i förminskad grad kunnat överleva i regionen, åtminstone som högspråk.
Arabiskan idag
Man trodde tidigare att arabiskan som språk, framfört via födsel, var utdött i norra Kaukasus, men under 1930-talet så upptäckte en rysk forskare ett folk i Dagestan som kallade sig araber och som hade arabiska som modersmål, majoriteten av dessa bodde i Darvag som är en liten by 3,5 mil nordväst om Derbent - detta var sista gången dessa hördes om.
Under 1700- och 1800-talet finns det ehuru gott om bekräftelser på arabisk förekomst. Bl.a. berättas om arabiska nomader på Muganstäppen, om ett arabiskt etniskt samhälle av kameluppfödare, som ehuru måhänt tappat språket till fördel för turkiska, om arabiska slavar både uppe i bergen och även i inre Dagestan m.m. Alla dessa olika befolkningslager verkar ehuru ej ha lämnat så många spår efter sig, utan det är tack vare att arabiskan var språk för religion, administration och inom vetenskaperna som man kan säga att arabiskan haft ett relativt stort inflytande i området innan ryskan så bryskt tog över.
Ryssarna ockuperade det fria området under 1800-talet och de nordkaukasiska folken har inte sett någon frihet sedan dess. I början av det nya väldet så fortsatte de kulturella kopplingarna till arabvärlden att florera, den lokala dagestanska intelligentian bestod t.ex. 1924 av 5000 mullahs och qadis, arabiskan fortsatte att vara utbildningsspråk och de flesta utbildningar skedde dessutom i de religiösa madrasas, 1924 fannns det 2000 koranska skolor med 50 000 elever som fortsatte den arabiska traditionen. Arabiskan fortsatte dessutom att vara det språk som nyttjades till allehanda skriftärenden, allt från religiösa till politiska, eller romaner, den första dagestanska sekulära dagstidning som kom 1914 skrev givetvis på arabiska och Lenins revolutionsprogram fick översättas till detta språk.
1924 i den nya sovjetiska ordningen så förbjöds ehuru arabiskan inom alla sfärer av livet då det ansågs vara ett bakåtsträvande konservativt språk, koranskolorna förbjöds likaså givetvis, och den ryska kulturella imperalismen satte igång ordentligt, hvilket inte endast ett världspråk som arabiskan fick känna av utan även de mindre språken i det en gång fria Kaukasus.
Arabiskan var givetvis även det ett utomstående språk, inkommet under 600-talet, som gjorde domänska intrång på de inhemska språkens områden, men det var ett språk som mer eller mindre fick sin reella spridning på relativt frivillig basis och så vitt man vet så förtryckte man inte aktivt de andra språken utan arabiskan skall åtminstone efter den ryska inblandningen ha setts som vilket minoritetsspråk som helst, speciellt med tanke på att det fanns vissa folk som mer eller mindre exklusivt förde sig på detta språk.
Idag gör språket intrång igen, men nu på smått andra grunder.
I en mindre serie skall jag härvid gå igenom de olika nordväst- samt nordöstkaukasiska etniciteterna, minoriteterna, samt språken som är befintliga inom den Ryska imperialistiska statens hägn. Och därigenom områdets folkhistoria.
När man behandlar Kaukasus så är det ehuruväl av vikt att man inte allena betittar de språk och folkgrupperingar som har sin naturliga – ur historisk synvinkel – hemvist däri bergen utan även tar sig en funderare kring de språk och folk som gjort sitt inträde i territoriumet under den senast påkalliga tiden, men ändå långt längre än vad t.ex. svenskan funnits som ett eget språk.
Härför påstartas denna lilla serie med en historisk titt på det stora arabiska språket som har sin genealogiska hemvist i den afroasiatiska språkfamiljens semitisk-sydvästsemitiska underavdelning.
Arabiskan kom till Dagestan under 600-talet, men nådde en större spridning först under 1600-talet. Det var under andra hälften av 600-talet och första hälften av 700-talet som en arabisk erövring av området togs vid, vilket lade stora delar av Transkaukasus och Dagestan under det arabiska kalifatet. Denna erövring ledde även till en stor inflytt av arabiska bosättare, främst från Syrien och Bagdad, och arabiskan blev också härmed officiellt tungomål och fick därmed även en vidare spridning utanför både arabiska och muslimska sammanhang, men främst inom det geografiska område som stod under arabiskt härravälde, d.v.s. Derbent och de södra områdena av kustnära Dagestan.
Vid 1200-talet så var ehuru den arabiska politiska hegemonin definitivt slut, men det var ironiskt först härefter, under 1200-1400-talen, som den muslimska kulturen spred sig ordentligt även till bergsområdena i Dagestan och flertalet kulturcentra framväxte. Den arabiska inflyttningen fortsatte även efter att det arabiska riket fått dra sig tillbaka, men nu var det främst religiösa tänkare som flyttade in i Dagestan, många av dessa var för övrigt jemeniter.
Före 1600-talet så skrevs inte så mycket av dagestanierna själva, men en hel del litteratur som främst berörde religion, språk og poesi fördes in i landet för konsumtion, men det finns även benämningsvärda verk som är skrivna i Dagestan. Bl.a. 800-talsverket om sufism Rayħaan al-haqaa’iq wa bustaan al-daqaa’iq eller t.ex. 1100-tals krönikan Tarikh al-shirvan wa Derbend med efterföljaren från 1300-talet Tarikh Daghestan. Från 1300-talet och framåt så skrevs även juridiska dokument, fördrag, avtal m.m. på arabiska, men man kan inte säga att språket fick en akademisk blomstring förrän under tidigt 1700-tal; en inhemsk akademisk tradition anses även ha skapats som ett resultat av detta med den välkända Muhammad ibn Musa al-Qudutli. Härefter skrevs en hel del inom arabisk lingvistik och dagestanska historiska krönikor kom till, detta uppmärksammades givetvis av ryssarna som såg till att några lokala akademiker skrev proryska historieböcker om händelserna under 1800-talet.
Under mitten av 1800-talet nådde arabiskan nya höjdpunkter genom att det blev officiellt språk i det nordkaukasiska imamatet och var vida nyttjat, självklart främst i skrift men även i orala hänseenden. Arabiskan i skrift var klassisk arabiska, men man tog in vissa inlån för att språkanvändningen skulle bli mer applicerbar i den dagestanska verkligheten, dessa ord arabiserades oftast. Man tillförde även skriften en hel del tecken så att man skulle kunna transkribera lokala ortsnamn till arabiska, dessa tecken låg senare under mitten av 1800-talet till grund för de lokala ajami-alfabeten som utarbetades av dagestanska akademiker för olika språk i området.
Det Nordkaukasiska imamatet som omskrevs ovan skapades under första hälften av 1800-talet för att kämpa emot den ryska kolonisationen och kom att omfatta Tjetjenien och Dagestan, och tjetjenerna kan sägas föra denna kamp än idag, och ibland även dagestanierna. Som synes så var statsbildningen en teokratisk bildning, bildad på khalidigrenen av den naqshbandiska sufiska förgreningen, där imam Shamil bl.a. införde obligatorisk primärutbildning på tre år för alla pågar, hvilket gav arabiskan stor spridning i folklagren - arabistik och islamistik fick också stort stöd. Alla officiella handlingar fördes numera på arabiska och alla tjänstemäns spörsmål gentemot allmogen fördes allena på arabiska, men en översättare fanns ofta till hands för de lokala språken.
Språket figurerade livligt fram till 1925 när bolsjevikerna, den ryska kolonisationen kom till skott redan under 1800-talet, menade att arabiskan representerade en bakåtsträvande konservativ tradition och påbörjade en primitiv politik som förtryckte språkanvändningen - språket har dock i förminskad grad kunnat överleva i regionen, åtminstone som högspråk.
Arabiskan idag
Man trodde tidigare att arabiskan som språk, framfört via födsel, var utdött i norra Kaukasus, men under 1930-talet så upptäckte en rysk forskare ett folk i Dagestan som kallade sig araber och som hade arabiska som modersmål, majoriteten av dessa bodde i Darvag som är en liten by 3,5 mil nordväst om Derbent - detta var sista gången dessa hördes om.
Under 1700- och 1800-talet finns det ehuru gott om bekräftelser på arabisk förekomst. Bl.a. berättas om arabiska nomader på Muganstäppen, om ett arabiskt etniskt samhälle av kameluppfödare, som ehuru måhänt tappat språket till fördel för turkiska, om arabiska slavar både uppe i bergen och även i inre Dagestan m.m. Alla dessa olika befolkningslager verkar ehuru ej ha lämnat så många spår efter sig, utan det är tack vare att arabiskan var språk för religion, administration och inom vetenskaperna som man kan säga att arabiskan haft ett relativt stort inflytande i området innan ryskan så bryskt tog över.
Ryssarna ockuperade det fria området under 1800-talet och de nordkaukasiska folken har inte sett någon frihet sedan dess. I början av det nya väldet så fortsatte de kulturella kopplingarna till arabvärlden att florera, den lokala dagestanska intelligentian bestod t.ex. 1924 av 5000 mullahs och qadis, arabiskan fortsatte att vara utbildningsspråk och de flesta utbildningar skedde dessutom i de religiösa madrasas, 1924 fannns det 2000 koranska skolor med 50 000 elever som fortsatte den arabiska traditionen. Arabiskan fortsatte dessutom att vara det språk som nyttjades till allehanda skriftärenden, allt från religiösa till politiska, eller romaner, den första dagestanska sekulära dagstidning som kom 1914 skrev givetvis på arabiska och Lenins revolutionsprogram fick översättas till detta språk.
1924 i den nya sovjetiska ordningen så förbjöds ehuru arabiskan inom alla sfärer av livet då det ansågs vara ett bakåtsträvande konservativt språk, koranskolorna förbjöds likaså givetvis, och den ryska kulturella imperalismen satte igång ordentligt, hvilket inte endast ett världspråk som arabiskan fick känna av utan även de mindre språken i det en gång fria Kaukasus.
Arabiskan var givetvis även det ett utomstående språk, inkommet under 600-talet, som gjorde domänska intrång på de inhemska språkens områden, men det var ett språk som mer eller mindre fick sin reella spridning på relativt frivillig basis och så vitt man vet så förtryckte man inte aktivt de andra språken utan arabiskan skall åtminstone efter den ryska inblandningen ha setts som vilket minoritetsspråk som helst, speciellt med tanke på att det fanns vissa folk som mer eller mindre exklusivt förde sig på detta språk.
Idag gör språket intrång igen, men nu på smått andra grunder.
~
Bl.a. tidigare här om:
Dagestan: Dagestan - Kaukasus Schweiz
Dagestan: Ghaqi-Qumuqiska khanatet ock de lakiska språken
Tjetjenien: Tjetjenien - historia och språk
Ingusijen: Ingushetien
Andra om: Dagestan, Tjetjenien, Ryssland, Kaukasus, språk, arabiska, Nordkaukasien, Nordkaukasiska imamatet, islam, imperlialism, kolonisation, historia, kulturhistoria, int
SvD
~~~Från Arkivet~~~
081110 - USA:s första mulattpresident - the blended USA.
~
5 commenti:
Som alltid, intressant läsning.
Trevligt att ha till morgonkaffet.
Man tackar, Steve ;)
jag bugar o tackar själv
Tackar för mycket intressant läsning, att få sådan här kunskap serverad i avkortad form, gör att den blir lättläst och väcker intresse att få veta mer... vet att du värnar stort om det etniska språket.
helt otroligt att du tar upp de aktuella och de historiska händelserna, i det oroliga delen av världen.
Rysslands accupations politik har framförts på ett tydligt, riktigt och rättvisst sätt.
Imponenerande kunskap om Norra kaukasus(hoppas det kan komma mer)!
thank you thank you Steve Lando
Tack så hemskt mycket, ja det kommer komma mer.
Posta un commento