De flesta av dagens forskare är rörandes överens kring att det inte fanns något vatten på Tellus vid dess tillblivelse, det fanns varken hav eller atmosfär då hettan var för stor och voliciteten för hög.
Vattnet och gaserna i atmosfären tillhör det vi kallar lättflyktiga ämnen och under solsystemets uppbyggnadsinitiala fas under T Taurifasen så slungades dessa ämnen främst ut mot de yttre delarna av solsystemet och de inre planeterna byggdes främst upp utav tyngre ämnen som kiseldioxid, järn samt magnesiumoxid.
Man har lite olik syn kring hur dessa lättflyktiga ämnen kommit till jorden. Den traditionella geologiska förklaringen är att de varit bundna i de mineraler som från början bildade jordplaneten, inklusive månen som enligt den ledande teorin är skapad från jordmaterial efter en extern kollision med Tellus, liknandes det scenario som beskrivs nedan. Man bygger här på att det som kallas rymdgrus och som är små korn av tyngre ämnen men med en sluten mantel av is, samt andra ämnen, bl.a. kolföreningar, omkring dem. Dylika finns överallt i rymden och tillhör den materia som från början även skapade jorden samt sögs in i den, när sedan jorden stabiliserades, uppvärmdes i sitt inre, kom de att frigöras och pressat ut och där bilda det vi benämner som vår atmosfär. Detta sker ju än idag, t.ex. vid vulkanisk aktivitet. Till en början var dock jorden alltför varm för att kondens skulle kunna ske men haven bedöms ha bildats under eoner av ständigt regn.
Motteorin motstrider möjligheten kring detta då området kring jorden var för varmt när jorden bildades, runt 1000 grader Celsius, isen kring rymdgruset skulle förångas så jorden byggdes upp av nästan allena tunga torra ämnen. Men idéen kring rymdgruset går ändå i princip igen men då i något större format, man påtalar att de himlakroppar som kolliderat med jorden i dess initiala leverne var av sådan storlek att de fört in så pass mycket is och vätska att haven härigenom kunnat bildats, samt atmosfären.
Kometer bildades samtidigt med Tellus men gjorde så längre ut i planetosfären från solen där temperaturen var lägre och de lätta ämnena mer i dominans, hvilket ju idag syns i de stora planeternas beståndsdelar. T.ex. så har man sett att Halleys komet har en hel kärna av pur is plus en stor mängd andra lättflyktiga ämnen som kol- och kväveföreningar. Stora kometer i tidig tid kan således även de ha innehållet detta och därmed innehållit allt vatten och allt kol som finns här idag, då träffarna varit många kan man dessutom räkna med ett stort eventuellt svinn där kollisionerna varit av sådan kraftfull börd att en del, eller det mesta, rent av slungats ut i rymden igen. De kan dessutom ha innehållit de beståndsdelar som krävs för det vi benämner som liv.
Dessa kollisioner skall ehuru ej enbart ses som livbringande, de kan nok likväl desturera en förestående atmosfär hvilket kan antänkas skett på Mars.
Hursomhelst, så kan Månen, la Luna, ha bibringats element utav fruset vatten på ovan beskrivet vis, sedan kvarhållet i dess månkratrar som ligger i ständig skugga.
Man har lite olik syn kring hur dessa lättflyktiga ämnen kommit till jorden. Den traditionella geologiska förklaringen är att de varit bundna i de mineraler som från början bildade jordplaneten, inklusive månen som enligt den ledande teorin är skapad från jordmaterial efter en extern kollision med Tellus, liknandes det scenario som beskrivs nedan. Man bygger här på att det som kallas rymdgrus och som är små korn av tyngre ämnen men med en sluten mantel av is, samt andra ämnen, bl.a. kolföreningar, omkring dem. Dylika finns överallt i rymden och tillhör den materia som från början även skapade jorden samt sögs in i den, när sedan jorden stabiliserades, uppvärmdes i sitt inre, kom de att frigöras och pressat ut och där bilda det vi benämner som vår atmosfär. Detta sker ju än idag, t.ex. vid vulkanisk aktivitet. Till en början var dock jorden alltför varm för att kondens skulle kunna ske men haven bedöms ha bildats under eoner av ständigt regn.
Motteorin motstrider möjligheten kring detta då området kring jorden var för varmt när jorden bildades, runt 1000 grader Celsius, isen kring rymdgruset skulle förångas så jorden byggdes upp av nästan allena tunga torra ämnen. Men idéen kring rymdgruset går ändå i princip igen men då i något större format, man påtalar att de himlakroppar som kolliderat med jorden i dess initiala leverne var av sådan storlek att de fört in så pass mycket is och vätska att haven härigenom kunnat bildats, samt atmosfären.
Kometer bildades samtidigt med Tellus men gjorde så längre ut i planetosfären från solen där temperaturen var lägre och de lätta ämnena mer i dominans, hvilket ju idag syns i de stora planeternas beståndsdelar. T.ex. så har man sett att Halleys komet har en hel kärna av pur is plus en stor mängd andra lättflyktiga ämnen som kol- och kväveföreningar. Stora kometer i tidig tid kan således även de ha innehållet detta och därmed innehållit allt vatten och allt kol som finns här idag, då träffarna varit många kan man dessutom räkna med ett stort eventuellt svinn där kollisionerna varit av sådan kraftfull börd att en del, eller det mesta, rent av slungats ut i rymden igen. De kan dessutom ha innehållit de beståndsdelar som krävs för det vi benämner som liv.
Dessa kollisioner skall ehuru ej enbart ses som livbringande, de kan nok likväl desturera en förestående atmosfär hvilket kan antänkas skett på Mars.
Hursomhelst, så kan Månen, la Luna, ha bibringats element utav fruset vatten på ovan beskrivet vis, sedan kvarhållet i dess månkratrar som ligger i ständig skugga.
~
Nessun commento:
Posta un commento