I den Ingusjiska republiken som skapades 1992 lever de flesta utav de befintliga ghalghajerna. Ghalghajerna benämns ofta som ingusjier och deras språk, ingusjiska, som är tillhörigt nachspråken av de dagestanska språken inom dagestanspråksavdelningen utav nordöstkaukasiska talas av omkring 230 000 människor, språket är i skrift sedan 1920-talet. Tjetjenskan och ingusjiskan är relativt närbesläktade och befinner sig i en språkkontinnum.
Ghalghajerna blev kristna under 1000-talet, men konverterade efter år 1700 till islam vars religion ehuru ej fann solidt fäste i befolkningslagren förrän under slutet utav 1800-talet, detta kan mycket väl ha varit en konsekvens utav det politiska läget. Från ryskt håll så var det ghalghusiska territoriet ganska lätterövrat då det huvudsakligen består av slättlandskap. De nordligaste områdena blev ryska 1780 emedans resten inföll 1810 och ingusjierna deltog ej i det shamilska upproret som många av de övriga kaukasiska folken deltog i. Bl.a. genom detta vidgades klyftan emellan tjetjenerna och ghalghajerna, men man kan ej påstå att ghalghajerna favoriserats utav ryssarna p.g.a. deras icke-upproriskhet.
Efter att ryssarna erövrat landet bosatte sig många kossacker där avhysandes många av de ursprungliga bosättarna från sina egna hus och marker. Emellan 1921-24 ingick det ghalghajiska territoriet i den Kaukasiska bergsrepubliken, från 1924 och ett decennium framöver hade ghalghajerna ett eget autonomt territorium, men 1934 meddelade Moskva att ingusjierna och tjetjenerna skulle dela en autonom region. I februari 1944 deporterades dock alla ghalghajer till Kazakstan och Kirgizien och deras hus och mark gavs bort. Folket fick återvända igen från 1957 och framåt, men det gick långsamt p.g.a. de konflikter som då uppstod med de nya bosättarna. En del av deras gamla territorium hade dessutom bortgivits till Nordossetien och tillbakagavs ej, varmed ghalghajerna inte alls var välkomna dit.
Föga förvånande har markfrågorna lett till en del våldsamma konflikter under 1970-talet, 1980-talet och även under 1990-talet, men utvecklingen tog sig en tvärvändning när tjetjenerna helt plötsligt och unisont proklamerade sin republik som en självständig stat varvid ghalghajerna istället röstade fram förekomsten utav en ingusjisk republik inom den ryska federationen troendes att deras ekonomi skulle kunna utvecklas mer positivt inom det ryska hägnet, dessutom fanns förhoppningen att man skulle kunna återfå en del mark som gått förlorat om man visade sin välvilja inför det ryska imperiumet.
Så blev dock ej fallet utan en militär konflikt brusade upp, vilken slutat med att ghalghajerna utjagats ur Nordossetien och in i flyktinglägren på den ingusjiska sidan, vilka de sedan fått dela med en mängd tjetjenska flyktingar p.g.a. det krig ryssarna fört där. Antalet ryssar i republiken är dock förvånande litet, men det kan ha med att göra att Ingusjien har en utpräglad rural belägenhet med en outvecklad ekonomi där det tidigare har varit den tjetjenska delen som innehaft de mer industriella områdena där ändock främst ryssar arbetat. I likhet med Tjetjenien så är det inte bara nyinflyttade ryssar som flyttat utan även kossackerna som har bott i länderna i över hundra år, dock utgörandes en del av kolonisationsbefolkningen, ehur en acklimatiserad sådan.
Kampen om statstillhörighet är dock en statsfråga och bör ej föras på individnivå, människor tillhöriga rysk etnicitet har rätt att få sina rättigheter tillgodosedda precis som alla andra, kanske de t.o.m. skulle bli bättre tillgodosedda i en självständig Ingjusisk stat än inom den Ryska pseudodemokratin.
~
Se även min Tjetjenien, händelserna i Nordossetien beskrivs kort även i min Sydossetien - kort presentation av folk og språg.
Media actuelle: SvD, SvD, SvD, Riks24, Sydsv, DN
Andra om: Ingusjien, Ingusjetien, ingusjiska, språk, Ryssland, minoritet, ghalghajer, dagestanspråk, kaukasus, kaukasiska språk, Nordossetien, politik, intressant
~~~Från Arkivet~~~
080623 – Captain Calamity. Hävdade självständighet.
~
Nessun commento:
Posta un commento