~
Talarna av västarmeniska, tillhörande den armeniska grenen av de indoeuropeiska språken, som en gång var en stor folkgrupp i Turkiet finns nu endast i ringa tal kvar, och de uppgår till kanske omkring 40 000 talare, av en etnisk gruppering möjligen uppgående till 70 000 personer, eller långt fler i det fördolda - vid censusen 1965 framkom även att det då fanns strax över 1000 monolingua. Av de armenisktalande uppges runt hälften bo i İstanbul. Denna västarmeniska har en egen skrifttradition.
De İstanbulboende armenierna erhöll samma speciella rättigheter som grekerna fått, men deras antal är inte alls vad det en gång var, t.ex. så utgjorde armenier hela 21 procent av befolkningen i İstanbul 1885, men den allt mer tilltagande turkiska och kurdiska urbaniseringen har ändrat på dessa siffror, i andra delar av landet ändrades förhållandena på ett mer brutalt vis.
Under åren 1894-96 massakrerades armenier i östra Anatolien i 100 000-tals, kanske uppemot 300 000, ofta mitt framför ögona på internationella observatörer som kommit dit efter de initiala massakrerna. Vid ett observerat fall hade runt 3000 armenier tagit skydd i sin katedral och efter att turkiska soldater varit inne och skjutit av en del av de obeväpnade människorna satte man eld på hela byggnaden och brände således inne de resterande. En hoppingivande era påbörjades efter att ungturkarna revolutionerade 1908, men de icke-turkiska befolkningselementen fick kvickt grusade förhoppningar och redan 1909 genomfördes våldsamma aktioner mot armenier, omkring 30 000 dog i Adana.
Armenierna tillhörde de minoritetsfolk som hade minst vilja till att inkorporera sig efter de turknationalistiska linjerna, bl.a. av konfessionella skäl, men det bör även här påtalas att armenierna ur turkisk synvinkel varit goda turkiska medborgare, bl.a. så slogs en hel del av armenierna i den turkiska armén under både Balkankrigen och första världskriget, i det sistnämnda kriget var det runt 250 000 armenier som tog värvning. Under 1915-23 återupptogs genociden gentemot armenierna genom att över 1,5-2 miljoner armenier fick sätta livet till och en mångtusenårig armensk kultur försvann härmed i det närmaste. Genociden började med att man särskiljde de armenska soldaterna i den turkiska armén och satte dem i arbetsbataljoner där de svältes, torterades eller sköts. Samtidigt som man således gjort sig av med stora delar utav den vuxna manliga befolkningen gav man sig på de armenska intellektuella som residerade i İstanbul och deporterade dem österut där nästan alla eliminerades. När de armenska samhällena således var fria från ledargestalter gav sig de turkiska myndigheterna på lokalbefolkningarna som massakrerades en masse, ofta först efter att ha fått genomlida tortyr.
Skillnaden emellan de tvenne periodernas massmordspolitik var att vid det första massmordstillfället under 1800-talet var syftet inte att utrota folkslaget utan att decimera dem, emedans man vid andra tillfället var mer inriktad på utrotning i de östra delarna av landet emedans flera områden i väst förblev orörda, det var alltså inte frågan om en etnisk-raslig folkutrotning, utan mer utav en geografisk-etnisk folkutrensning. Sammanlagt så mördade den osmanska staten emellan åren 1900-23 emellan 3,5-4,3 miljoner kristna, huvuddelen av denna massaker stod ungturkarna och kemalisterna för. Ungturkarnas mördande emellan åren 1915-18 stod för hela 1,4 miljoner armenier i en massiv och systematisk slakt, hvilken åtföljdes av kemalisterna som fortsatte dödshysterin som ledde till att man fram till 1923 mördade ytterligare 614 000 armenier, av dessa befanns 440 000 i ryska Kaukasus.
De flesta nuvarande armenierna bor således i İstanbulregionen dit några armenier återkom efter Lausannefördraget, men det finns även några få kvarvarande i östra Turkiet. 1939 när Frankrike lämnade Alexandrettaregionen till fördel för Turkiet skapade detta en flyttvåg till Syrien då runt 15 000 armenier från Alexandrettaregionen snabbt insåg behovet av att flytta från Turkiet. Ungefär samtidigt införde Turkiet varlik vergisi som var en extraskatt som pålades icke-muslimska minoriteter, med speciell betoning på det armeniska samhället. Den som ej betalade, av ovilja eller oförmåga, skickades till östra Turkiet och fick där leva i träldom.
En spillra av armenisktalande är det armeniska folket hemşinlier som är till antalet cirka 20 000 och som är ättlingar till armenier som i förgången tid konverterat till islam och därmed lyckats undgå massakren och dölja sitt ursprung.
I östra Turkiet har armenier bott sedan åtminstone 500-talet f.kr., d.v.s. långt innan några turkar dök upp i området. Dagens armeniska republik motsvarar endast en tiondel av det geografiska område som armenierna en gång bebodde. Den turkiska statens officiella linje har hela tiden varit att något folkmord icke existerat, detta även om den osmanska regering som tillträde 1918 faktiskt erkände massakrarna, utredde den och ställde vissa ansvariga inför krigsrätt men när Kemal kom till makten så ville man inte veta av något sådant. Även Hitler förklarade sin politik gentemot polackerna med att ingen ju kommer ihåg folkmordet mot armenierna, han refererade själv direkt till denna. Det är tragiskt att Hitler i princip officiellt sett fått rätt.
Även i modern tid så vållar spörsmålet problem. När USA:s representanthus ville slå fast att armenierna fått utstå ett folkmord så hotade Turkiet med svarsåtgärder, varmed dåvarande president Clinton fick folkmordsstatusen stoppad i sista stund. Frankrike var inte lika diplomatiskt feg, utan den franska nationalförsamlingen slog enhälligt igenom att folkmord skett gentemot armenierna 1915-23, hvilket således resulterade i kyligare förhållanden emellan Frankrike och Turkiet, Frankrike har en stor och vältalig armensk minoritet, främst med grund i denna västarmeniska stam. Bl.a. drogs Turkiets ambassad från Paris hem och en bojkott inleddes, men i just denna fråga skall Frankrike givetvis ha full kredit för sitt beslut emedans USA bör skämmas. Då det i Frankrike även är förbjudet att ens förneka förintelsen av judar så har man nu infört samma lag gällande det armeniska folkmordet. Även Schweiz har parlamentariskt fastslagit folkmordets existens.
Naturligtvis måste den turkiska staten erkänna sina historiska oförrätter.
I dagarna tas steg för ett normaliserande av kontakterna staterna emellan, Turkiet och Armenien må öppna sina gränser och på denna väg leda vägen till ömsesidig respekt och fred, precis som vi i stora delar utav övriga Europa insett att detta är den enda vägen att gå, så ock bör gränserna mot öster öppnas upp för vidare och tolerantare kontakter folken emellan, utan att fastna för hårt i gångna oförrätter.
~
Se även mina Skall Hitler få rätt?, samt Turkiet - Eurasiens kärnland og Miklagarðr.
Politiken, Politiken, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Sydsv, DN
Andra om: Turkiet, folkmord, etnisk rensning, politik, armenier, hemsinlier, västarmenier, Armenien, historia, folk, språk, minoriteter, int
~~~Från Arkivet~~~
081009 - Det eviga riket. Historia, nutid, framtid.
~
Talarna av västarmeniska, tillhörande den armeniska grenen av de indoeuropeiska språken, som en gång var en stor folkgrupp i Turkiet finns nu endast i ringa tal kvar, och de uppgår till kanske omkring 40 000 talare, av en etnisk gruppering möjligen uppgående till 70 000 personer, eller långt fler i det fördolda - vid censusen 1965 framkom även att det då fanns strax över 1000 monolingua. Av de armenisktalande uppges runt hälften bo i İstanbul. Denna västarmeniska har en egen skrifttradition.
De İstanbulboende armenierna erhöll samma speciella rättigheter som grekerna fått, men deras antal är inte alls vad det en gång var, t.ex. så utgjorde armenier hela 21 procent av befolkningen i İstanbul 1885, men den allt mer tilltagande turkiska och kurdiska urbaniseringen har ändrat på dessa siffror, i andra delar av landet ändrades förhållandena på ett mer brutalt vis.
Under åren 1894-96 massakrerades armenier i östra Anatolien i 100 000-tals, kanske uppemot 300 000, ofta mitt framför ögona på internationella observatörer som kommit dit efter de initiala massakrerna. Vid ett observerat fall hade runt 3000 armenier tagit skydd i sin katedral och efter att turkiska soldater varit inne och skjutit av en del av de obeväpnade människorna satte man eld på hela byggnaden och brände således inne de resterande. En hoppingivande era påbörjades efter att ungturkarna revolutionerade 1908, men de icke-turkiska befolkningselementen fick kvickt grusade förhoppningar och redan 1909 genomfördes våldsamma aktioner mot armenier, omkring 30 000 dog i Adana.
Armenierna tillhörde de minoritetsfolk som hade minst vilja till att inkorporera sig efter de turknationalistiska linjerna, bl.a. av konfessionella skäl, men det bör även här påtalas att armenierna ur turkisk synvinkel varit goda turkiska medborgare, bl.a. så slogs en hel del av armenierna i den turkiska armén under både Balkankrigen och första världskriget, i det sistnämnda kriget var det runt 250 000 armenier som tog värvning. Under 1915-23 återupptogs genociden gentemot armenierna genom att över 1,5-2 miljoner armenier fick sätta livet till och en mångtusenårig armensk kultur försvann härmed i det närmaste. Genociden började med att man särskiljde de armenska soldaterna i den turkiska armén och satte dem i arbetsbataljoner där de svältes, torterades eller sköts. Samtidigt som man således gjort sig av med stora delar utav den vuxna manliga befolkningen gav man sig på de armenska intellektuella som residerade i İstanbul och deporterade dem österut där nästan alla eliminerades. När de armenska samhällena således var fria från ledargestalter gav sig de turkiska myndigheterna på lokalbefolkningarna som massakrerades en masse, ofta först efter att ha fått genomlida tortyr.
Skillnaden emellan de tvenne periodernas massmordspolitik var att vid det första massmordstillfället under 1800-talet var syftet inte att utrota folkslaget utan att decimera dem, emedans man vid andra tillfället var mer inriktad på utrotning i de östra delarna av landet emedans flera områden i väst förblev orörda, det var alltså inte frågan om en etnisk-raslig folkutrotning, utan mer utav en geografisk-etnisk folkutrensning. Sammanlagt så mördade den osmanska staten emellan åren 1900-23 emellan 3,5-4,3 miljoner kristna, huvuddelen av denna massaker stod ungturkarna och kemalisterna för. Ungturkarnas mördande emellan åren 1915-18 stod för hela 1,4 miljoner armenier i en massiv och systematisk slakt, hvilken åtföljdes av kemalisterna som fortsatte dödshysterin som ledde till att man fram till 1923 mördade ytterligare 614 000 armenier, av dessa befanns 440 000 i ryska Kaukasus.
De flesta nuvarande armenierna bor således i İstanbulregionen dit några armenier återkom efter Lausannefördraget, men det finns även några få kvarvarande i östra Turkiet. 1939 när Frankrike lämnade Alexandrettaregionen till fördel för Turkiet skapade detta en flyttvåg till Syrien då runt 15 000 armenier från Alexandrettaregionen snabbt insåg behovet av att flytta från Turkiet. Ungefär samtidigt införde Turkiet varlik vergisi som var en extraskatt som pålades icke-muslimska minoriteter, med speciell betoning på det armeniska samhället. Den som ej betalade, av ovilja eller oförmåga, skickades till östra Turkiet och fick där leva i träldom.
En spillra av armenisktalande är det armeniska folket hemşinlier som är till antalet cirka 20 000 och som är ättlingar till armenier som i förgången tid konverterat till islam och därmed lyckats undgå massakren och dölja sitt ursprung.
I östra Turkiet har armenier bott sedan åtminstone 500-talet f.kr., d.v.s. långt innan några turkar dök upp i området. Dagens armeniska republik motsvarar endast en tiondel av det geografiska område som armenierna en gång bebodde. Den turkiska statens officiella linje har hela tiden varit att något folkmord icke existerat, detta även om den osmanska regering som tillträde 1918 faktiskt erkände massakrarna, utredde den och ställde vissa ansvariga inför krigsrätt men när Kemal kom till makten så ville man inte veta av något sådant. Även Hitler förklarade sin politik gentemot polackerna med att ingen ju kommer ihåg folkmordet mot armenierna, han refererade själv direkt till denna. Det är tragiskt att Hitler i princip officiellt sett fått rätt.
Även i modern tid så vållar spörsmålet problem. När USA:s representanthus ville slå fast att armenierna fått utstå ett folkmord så hotade Turkiet med svarsåtgärder, varmed dåvarande president Clinton fick folkmordsstatusen stoppad i sista stund. Frankrike var inte lika diplomatiskt feg, utan den franska nationalförsamlingen slog enhälligt igenom att folkmord skett gentemot armenierna 1915-23, hvilket således resulterade i kyligare förhållanden emellan Frankrike och Turkiet, Frankrike har en stor och vältalig armensk minoritet, främst med grund i denna västarmeniska stam. Bl.a. drogs Turkiets ambassad från Paris hem och en bojkott inleddes, men i just denna fråga skall Frankrike givetvis ha full kredit för sitt beslut emedans USA bör skämmas. Då det i Frankrike även är förbjudet att ens förneka förintelsen av judar så har man nu infört samma lag gällande det armeniska folkmordet. Även Schweiz har parlamentariskt fastslagit folkmordets existens.
Naturligtvis måste den turkiska staten erkänna sina historiska oförrätter.
I dagarna tas steg för ett normaliserande av kontakterna staterna emellan, Turkiet och Armenien må öppna sina gränser och på denna väg leda vägen till ömsesidig respekt och fred, precis som vi i stora delar utav övriga Europa insett att detta är den enda vägen att gå, så ock bör gränserna mot öster öppnas upp för vidare och tolerantare kontakter folken emellan, utan att fastna för hårt i gångna oförrätter.
~
Se även mina Skall Hitler få rätt?, samt Turkiet - Eurasiens kärnland og Miklagarðr.
Politiken, Politiken, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Sydsv, DN
Andra om: Turkiet, folkmord, etnisk rensning, politik, armenier, hemsinlier, västarmenier, Armenien, historia, folk, språk, minoriteter, int
~~~Från Arkivet~~~
081009 - Det eviga riket. Historia, nutid, framtid.
~
6 commenti:
Om dåvarande osmanska regering erkände folkmordet och skipade rättvisa, vad återstår för Turkiet? Den turkiska staten grundades år 1923. Mustafa Kemal Ataturk uttryckte bedrövelse över ungturkarnas säkerhetspolitik och adopterade för övrigt en föräldralös armenisk flicka från dödsleden. När Kemal kom till makten hade han ingen skyldighet att erkänna något folkmord. Det finns folkmord som den svenska staten inte erkänner.
På dig låter det som att hemsinlier konverterade till islam för att undgå massakrer. Hemsinlierna var muslimer långt före osmanerna erövrade Svartahavsområdet. Varför är det nödvändigt att tolka islam som en panikåtgärd?
Anonym 05.28: "På dig låter det som att hemsinlier konverterade till islam för att undgå massakrer. Hemsinlierna var muslimer långt före osmanerna erövrade Svartahavsområdet. Varför är det nödvändigt att tolka islam som en panikåtgärd?"
http://en.wikipedia.org/wiki/Hemshin_peoples
"Most sources agree that prior to Ottoman era majority of the residents of Hemshin were Christian and members of the Armenian Apostolic Church."
Det är nödvändigt att visa att islam har spridits nästan uteslutande med våld, diskriminering och förtryck eftersom det pågår en desinformationskampanj med syftet att framställa islam som en tolerant och fredlig religion som folkslag med tusenåriga rötter _frivilligt_ konverterat till.
Till skillnad från Hasse så åsyftar jag inte detta, utan min skrivelse löd:
"som i förgången tid konverterat till islam"
med förgången tid, menar jag längre bak i tiden, och att de som en konsekvens därav undgick massakrer, hur stor proportion av befolkningen nämner jag dock ej då det råder stor oklarhet i detta.
I'm sorry for all the people died during the collapse of Ottoman Empire regardless of their religion, race or what so ever.
But bringing this issue over and over again has no humanitarian purpose but political. And as long as these tragic events are treated political, we won't be able to mourn for the departed. Would you like to know how many muslims/turks died in Balkans when all Balkan nations revolted? Do you think that only Greeks were living in Greece, Bulgarians in Bulgaria, Croatians in Croatia, Romanians in Romania and Serbs in Serbia prior to establishment of those states? What happened to all the muslims that were living in Balkans during the ages of Ottoman Empire, did they all make their way safely to Anatolia? Didn't the Serbs attacked muslims lately? Why did they do that? Why does nobody count those acts as genocide while everybody is willing to take Turkey as responsible for the death of Armenians? Didn't Armenians (so called "good citizens") attacked Ottoman troops, muslim villages together with Russians? If Turks would have been barbarians, nobody would have been speaking serbian or greek today after ruling these regions for 500 years!
Armenians entered a war with Russians and when Russians left them alone, they collapsed. French tried to use them afterwards but they couldn't even protect themselves. Instead of blaming Turkey for genocide, they should ask their grandfathers why the hell they took Russian weapons in their hands and betrayed their muslim neighbors (that they lived hundred years with) in their tough times. Most of the Armenians were killed by kurdish and turkish villagers during their deportation and not by government troops. Betrayal has punishment in all states even today.
Hasse: "Muselman Kaldi" hette skattetabellen som var avsedd för "muslimer sedan länge" och som osmanerna använde i beskattningen av hemsinlier efter erövringarna i Rizeområdet på 1460-talet. Osmansk överhet gav undersåtarna bättre levnadsförhållanden än vad som tidigare var. Hur tycker du att kristendomen spred sig? Nämnvärt är att antalet konvertiter till islam idag långt överstiger antalet konvertiter till kristendom.
What are Irish, British, Swedish etc doing in America? Why does Turks being in European continent bother you while Europeans being in America and Australia doesn't? Can it be because of some kind of arrogance like when European nations does it, it is acceptable but not otherwise? Where did all the ancient Americans and Australians gone by the way? No genocide?
Posta un commento