~
Turkiet har Europas största stad, en stad som ehuru bara till viss del ligger i Europa då den i faktisk mening är interkontinental och därmed verkligen ligger i tiden, där tiden för staden både ligger bakåt såsom framåt – för İstanbul i tiden, som politiker där kunde säga för att parafrasera den svenske kungen som ju via en av sina föregångare torde ha speciella relationer till detta land. Det äldsta namnet staden hade, Byzantion, var döpt efter kung Byzas, och var antagligen ett thrakiskt namn, härefter har staden burit många namn, inklusive det germanska, ‘stora staden’, Miklagård.
Av Turkiets landmassa ligger enbart 3 % i det geografiska Europa, emedans resten ligger i Asien - man har således en större del i Europa än vad t.ex. Cypern har. Cypern som redan är medlemmar i EU. Turkiet, med speciellt İstanbul, det andra Rom, är en språngbräda emellan Asien og Europa och stadens roll i historien har varit mycket stor, tillika så är dess roll i framtiden i väntande.
Det land där Turkiet nu ligger har varit centralt igenom tiderna för de många folk som där bott, allt från de ursprungliga hattierna och hurriterna till invandrade anatolier, assyrier, fryger, hellener, urartur, iranska folk, kimmerierna och andra kaukasiska folk, greker och de nu dominanta turkiska folken. Vissa menar att det är härifrån hjulet, domesticerad häst och jordbruket spritts ut över Europa.
I Mindre Asien har många folk bott och många är dem än idag även om turkarna utgör en stor majoritet. Turkarna själva anlände under 1000-talet, vilket ledde till en turkifiering och islamisering av Anatolien. Det var seljuqerna som efter slaget vid Manzikert 1071 erövrade stora delar av det Byzantiska riket. I slutet av samma århundrade så drabbades dock seljuqimperiet av externa motgångar och inre splittring, vilket ledde till att seljuqerna under 1100-talet kom att i Mindre asien styra ett eget rike som kallades Rum som hade sitt center i Ikonion (nuv. Konya).
Från bortre Asien anlände ehuru mongolerna under 1240-talet vilket underställde Rum till vasallstatus under ilkhanerna i Iran, men det splittrades i en mängd mindre emirat under slutet av samma århundrade. Ilkhanernas nominella välde varade förvisso till 1330-talet, men då hade redan det osmanska riket utvecklats i nordvästra Anatolien. Under 1320-talet så hade dessa gjort Bursa till huvudstad, men under 1360-talet drog de mot Europa och Adrianopel (nuv. Edire) i östra Thrakien blev den nya huvudstaden.
Det osmanska riket expanderade ehuru och 1453 så intog man Konstantinopel, hvilket med rätta kan kallas den slutliga segern för osmanerna mot byzantierna - huvudstaden flyttades ånyo. Den byzantiska statstraditionen fick dock fortleva genom att osmanerna organiserade sitt rike efter dess förebild och sultanerna själva menade att de inte alls var ättlingar till turkiska nomader utan till Konstantinopel och därmed Roms rätta arvtagare.
Det osmanska språket utvecklades vid denna tid i hovet och kom att bli en mix av turkiska, persiska samt arabiska, d.v.s. de asiatiska slätternas altaiska, den eurasiatiska språkgruppens indoeuropeiska och afroasiatiskans semitiska. Osmanska är kittet.
Det osmanska herraväldet uppbyggdes och kom i herraväldisk mening att bli just ett nytt Romarrike eller ett nytt Byzantiskt rike, fast nu i osmansk flavör - den förutvarande romerska staden Wien lyckades man aldrig ta, men ner till Jemen, bort till Algeriet och till Kuwait kom man. Men likt alla imperialistiska riken som jorden har sett så var glorians tid snabbt förbi och den sjuke mannens imperialistiska maktsfär försvann lika snabbt som den kom.
Även i kärnlandets Anatolien rådde anticentralistisk verksamhet och flertalet lokala härskare och rebellrörelser såg sin makt växa på rikets bekostnad. Riket bestod framtills modifieringarna skedde under början av 1900-talet då en ny statsbildning tog form, men inget äro nytt under solen på den anatoliska halvön. En viktig skillnad består dock emellan det osmanska och det nyturkiska riket, ty det osmanska riket brydde sig ytterst lite om etnicitets och språkfrågor emedan den nya statsbildningen varit en av Europas, eller t.o.m. världens, stora förtryckare inom dessa spörsmål – denna etnicitetsförtryckande agenda påbörjades redan under slutet av den osmanska perioden, som en dödsryckning som sedan hållit sig kvar i det nya Turkiska riket. Den sjuke mannen har övergått och blivit ett spöke.
Innan den nya statsformen kunde tas vid så fick den gamla nästan helt försvinna, efter första världskriget försvann det Osmanska riket nästan i sin helhet om man bortser från ett litet område i mitten av Anatolien. Den turkiska kampen uppkom ock växte sig stark, på tre år så hade turkarna jagat iväg de grekiska ockupationsstyrkorna och Europas imperialistiska makter fick ge upp sina anspråk - sultanatet upphävdes 1922, kalifatet 1924 och sultan Mehmet VI fick lämna landet.
Landets nya härskare hette istället Mustafa Kemal, sedemera Kemal Atatürk, huvudstaden flyttades och en homogen befolkning skulle frambringas med hjälp utav alla tillgängliga medel - en kamp som nationalistiska turkar, med militärens hjälp, ännu bedriver mot all logik och givetvis mot centrala delar av de mänskliga rättigheterna ~ man kan således bara konkludera att Väldet fortlever i allra högsta grad, ett välde som måste krossas.
Förhoppningsvis så sker så även då Turkiet ju vill gå med i EU och härmed befästa sin rättmätiga roll i Europa, och i Asien, men för att göra så så bör man ju själv vara en rättmätig part, vilket man inte kan anses vara om man inte ser andra grupperingar eller individer såsom ävenledes rättmäktiga. Turkiet har i många fall förbättrat sin syn på olika minoriteter men det är ingen allmän syn med grund i respekt och tolerans, ty den är absolut inte gällande för kurderna.
I princip måste man avslänga sig oket av Atatürk, och bli en modern stat. Och i detta bör inte EU stå som ett hinder.
Turkiet har Europas största stad, en stad som ehuru bara till viss del ligger i Europa då den i faktisk mening är interkontinental och därmed verkligen ligger i tiden, där tiden för staden både ligger bakåt såsom framåt – för İstanbul i tiden, som politiker där kunde säga för att parafrasera den svenske kungen som ju via en av sina föregångare torde ha speciella relationer till detta land. Det äldsta namnet staden hade, Byzantion, var döpt efter kung Byzas, och var antagligen ett thrakiskt namn, härefter har staden burit många namn, inklusive det germanska, ‘stora staden’, Miklagård.
Av Turkiets landmassa ligger enbart 3 % i det geografiska Europa, emedans resten ligger i Asien - man har således en större del i Europa än vad t.ex. Cypern har. Cypern som redan är medlemmar i EU. Turkiet, med speciellt İstanbul, det andra Rom, är en språngbräda emellan Asien og Europa och stadens roll i historien har varit mycket stor, tillika så är dess roll i framtiden i väntande.
Det land där Turkiet nu ligger har varit centralt igenom tiderna för de många folk som där bott, allt från de ursprungliga hattierna och hurriterna till invandrade anatolier, assyrier, fryger, hellener, urartur, iranska folk, kimmerierna och andra kaukasiska folk, greker och de nu dominanta turkiska folken. Vissa menar att det är härifrån hjulet, domesticerad häst och jordbruket spritts ut över Europa.
I Mindre Asien har många folk bott och många är dem än idag även om turkarna utgör en stor majoritet. Turkarna själva anlände under 1000-talet, vilket ledde till en turkifiering och islamisering av Anatolien. Det var seljuqerna som efter slaget vid Manzikert 1071 erövrade stora delar av det Byzantiska riket. I slutet av samma århundrade så drabbades dock seljuqimperiet av externa motgångar och inre splittring, vilket ledde till att seljuqerna under 1100-talet kom att i Mindre asien styra ett eget rike som kallades Rum som hade sitt center i Ikonion (nuv. Konya).
Från bortre Asien anlände ehuru mongolerna under 1240-talet vilket underställde Rum till vasallstatus under ilkhanerna i Iran, men det splittrades i en mängd mindre emirat under slutet av samma århundrade. Ilkhanernas nominella välde varade förvisso till 1330-talet, men då hade redan det osmanska riket utvecklats i nordvästra Anatolien. Under 1320-talet så hade dessa gjort Bursa till huvudstad, men under 1360-talet drog de mot Europa och Adrianopel (nuv. Edire) i östra Thrakien blev den nya huvudstaden.
Det osmanska riket expanderade ehuru och 1453 så intog man Konstantinopel, hvilket med rätta kan kallas den slutliga segern för osmanerna mot byzantierna - huvudstaden flyttades ånyo. Den byzantiska statstraditionen fick dock fortleva genom att osmanerna organiserade sitt rike efter dess förebild och sultanerna själva menade att de inte alls var ättlingar till turkiska nomader utan till Konstantinopel och därmed Roms rätta arvtagare.
Det osmanska språket utvecklades vid denna tid i hovet och kom att bli en mix av turkiska, persiska samt arabiska, d.v.s. de asiatiska slätternas altaiska, den eurasiatiska språkgruppens indoeuropeiska och afroasiatiskans semitiska. Osmanska är kittet.
Det osmanska herraväldet uppbyggdes och kom i herraväldisk mening att bli just ett nytt Romarrike eller ett nytt Byzantiskt rike, fast nu i osmansk flavör - den förutvarande romerska staden Wien lyckades man aldrig ta, men ner till Jemen, bort till Algeriet och till Kuwait kom man. Men likt alla imperialistiska riken som jorden har sett så var glorians tid snabbt förbi och den sjuke mannens imperialistiska maktsfär försvann lika snabbt som den kom.
Även i kärnlandets Anatolien rådde anticentralistisk verksamhet och flertalet lokala härskare och rebellrörelser såg sin makt växa på rikets bekostnad. Riket bestod framtills modifieringarna skedde under början av 1900-talet då en ny statsbildning tog form, men inget äro nytt under solen på den anatoliska halvön. En viktig skillnad består dock emellan det osmanska och det nyturkiska riket, ty det osmanska riket brydde sig ytterst lite om etnicitets och språkfrågor emedan den nya statsbildningen varit en av Europas, eller t.o.m. världens, stora förtryckare inom dessa spörsmål – denna etnicitetsförtryckande agenda påbörjades redan under slutet av den osmanska perioden, som en dödsryckning som sedan hållit sig kvar i det nya Turkiska riket. Den sjuke mannen har övergått och blivit ett spöke.
Innan den nya statsformen kunde tas vid så fick den gamla nästan helt försvinna, efter första världskriget försvann det Osmanska riket nästan i sin helhet om man bortser från ett litet område i mitten av Anatolien. Den turkiska kampen uppkom ock växte sig stark, på tre år så hade turkarna jagat iväg de grekiska ockupationsstyrkorna och Europas imperialistiska makter fick ge upp sina anspråk - sultanatet upphävdes 1922, kalifatet 1924 och sultan Mehmet VI fick lämna landet.
Landets nya härskare hette istället Mustafa Kemal, sedemera Kemal Atatürk, huvudstaden flyttades och en homogen befolkning skulle frambringas med hjälp utav alla tillgängliga medel - en kamp som nationalistiska turkar, med militärens hjälp, ännu bedriver mot all logik och givetvis mot centrala delar av de mänskliga rättigheterna ~ man kan således bara konkludera att Väldet fortlever i allra högsta grad, ett välde som måste krossas.
Förhoppningsvis så sker så även då Turkiet ju vill gå med i EU och härmed befästa sin rättmätiga roll i Europa, och i Asien, men för att göra så så bör man ju själv vara en rättmätig part, vilket man inte kan anses vara om man inte ser andra grupperingar eller individer såsom ävenledes rättmäktiga. Turkiet har i många fall förbättrat sin syn på olika minoriteter men det är ingen allmän syn med grund i respekt och tolerans, ty den är absolut inte gällande för kurderna.
I princip måste man avslänga sig oket av Atatürk, och bli en modern stat. Och i detta bör inte EU stå som ett hinder.
3 commenti:
"Befästa sin rättmätiga roll"? Turkiet försökte invadera Europa 2 gånger och lyckades nästan med det.
De delar inte samma kulturarv som vi och de har en annan mentalitet. Turkiet måste vänta på ev. medlemsskap och framför allt anpassa sig till oss under den tiden.
Turkiet gör bättre i att modernisera sig på egen hand och satsa på nya globala krafter istället för att aspirera på förlorarklubben EU.
Ja jäklars, vill dom imponera så invadera Iran och införskaffa demokrati där såsom USA har gjort i Irak, det vore en prestation !
Turkar har invaderat Europa flera ggr i historien. Utan Turkar inget Europa!
Sedan vill vi inte med i hycklares klubb utan vi erövrar istället.
Birka är troligtvis en Turkisk handelsutpost. Forska vidare!
Posta un commento