Hannar och honor kommer från olika världar brukar det heta. Men i verkligheten kan skillnaderna vara hårfina
En enda gen styr könsbeteendet hos mushonor. Slås genen ut börjar de omedelbart bete sig som hannar
Detta verkar särledes gälla hos möss och andra däggdjur vars sexuella liv styrs av så kallade feromoner, en typ av doftämnen som utsöndras för att locka till sig individer av det andra könet
Utan genen började mushonorna bete sig precis som mushannar. De försökte bestiga andra möss de stötte på, även riktiga hannar, de stötte med underkroppen som om de hade manliga könsorgan och de utstötte samma läten som hannar använder sig av när de ska locka honor
Det innebar inte att de slutat fungera som honor rent fysiskt. Några av dem födde ungar precis som vanligt. Men de var uppenbart kluvna i sin inställning till avkomman, som om de inte riktigt visste vad de skulle göra med den. De tog illa hand om ungarna och var dåliga på att skydda dem
hona o hane
lika som bär, snar en gen
kvinna lik man, japp
bestigning, av an’
läto o barnskit, stön, i
kvinna som man, japp
med extrafin gen
biologin tas till skyn
gudinna, av man
~
+ Könsskillnaden
“Inom varje hona döljer sig en hanne”, i Sydsvenskan, 8 augusti 2007. s. A24.
2 commenti:
även i djurvärlden finns olämpliga "föräldrar"...det behövs inga gentester för sådant, det visar sig ändå...
frågan är vad forskarna egentligen försöker styra...eller vem...
filologen
ja den där hårifina skillnaden är onekligen intressant...börjar undra om inte den där genen slagits ut hos mig...beter mig mer och mer som gubben min..hehe..skojsar..du har sannerligen inblick både här och där steve och därför är det alltid spännande att läsa dina texter..Bodilan
Posta un commento